"Sängstu Pelle" - eller Varför Jag är som Jag är...

Oscar Ahnfeldt 1813-1882

Ur livet på landet (Sängstu-Pelle med flera) av Bror Eriksson, Holm, Nora 1997 (I detta släktled är det som jag tillika är avlägsen släkting med Dan Andersson)

Källa: http://www.koversta.com/Skrifter/koverstabladsregister_1983_2008.htm

***

Ur Livet på Landet

Sängstu - Pelle med flera

Av Bror Eriksson, Holm, Nora

Detta är historien om en person, som levde för länge sen och som jag haft anledning att intressera mig för. Dels för att han framlevde större delen av sitt liv i
min hemby, dels för att jag kom att bygga min bostad på ruinen av hans, men också för att han var morfars far åt min hustru.
Han föddes år 1802 i Ingeborgbo, Östervåla. Den byn har blivit känd mest för att där började den frikyrkliga rörelsen i våra bygder på 1850-talet.
Dit kom trubaduren Oscar Ahnfeldt, spelade gitarr och sjöng den sedemera klassiska sången: "Det kommer en främling från fjärran ort, låt upp, låt upp"
Den som "lät upp" den gången var bonden Erik Erson, som en lång tid levat i ångest och syndanöd. Genom den sången löstes han ur sina kval och blev den förste "läsaren" på orten.
Men den som vi skulle tala om hette Per Andersson och föddes 50 år tidigare.
Hans barndom och ungdomstid förflöt under en mörk tid av vårt lands historia, den mörkaste på sekler. Brännvinet flödade, fattigdom och okunnighet rådde. Hela folket höll på att duka under för spriten.
Men räddning kom genom flera samverkande orsaker. Peter Wieselgren reste land och rike kring och höll flammande nykterhetspredikningar och bildade nykterhetsföreningar i hundratal på 1830- och 40-talet. Folkskolestadgan av år 1842 skingrade den värsta okunnigheten. Så kom den stora religiösa folkväckelsen och slutligen husbehovsbränningens avskaffande 1859, vilket allt bidrog till att folkets moraliska och materiella nivå höjdes.
Under Per Anderssons ungdom rådde emellertid det stora mörkret. Fadern var slav under dryckenskapen, satt på gästgivargården, söp och spelade kort.
Den ena kon efter den andra fick lämnas för skuld och slutligen hela gården.
När det gått så långt rymde han från familjen till Stockholm och tog värvning som gardist. Det var en utväg, som flera i hans ställning tog. Nu blev fattigdomen i hemmet stor.
Pelle var då 14 år gammal. Han beslöt att gå till Stockholm för att träffa sin far.
Ingen lätt sak, 13 mil till fots. Något annat färdsätt fanns ej.
Han kom dock ända fram, letade rätt på fadern vid regementet och bad bevekande, att han skulle följa med tillbaka hem. Men fadern var obeveklig. Kanske skämdes han, eller befarade han att det bara skulle bli ett återfall i superiet.
Befälet tyckte synd om pilten, sköt ihop några slantar och följde honom ut ur staden. Det var med tungt hjärta Pelle fotgick de tretton trötta milen hem igen. Men livet måste fortsätta. Vad skulle han bli?
Bonddräng eller lära sig ett yrke?
Han valde det senare, kom i skomakarlära. Detta var ingen lätt skola.
Under skråtvångets tid var lärpojkarnas utbildning mycket sträng med arbete och aga under långa arbetsdagar. Lönen de första åren endast mat och logi.
Det var också svårt att bli antagen som lärling.



Shoemaker ur Book of Trades 1568

***

Man måste styrka sig vara född av äkta säng och ärliga föräldrar. Dessutom skulle man ha två löftesmän, som borgade för en viss summa ifall lärpojken åsamkade mästaren skada eller löpte bort från arbetet. Lärotiden var 5-7 år.
Det troliga var nu att Pelle inte orkade gå sin lärotid ut. Han började på egen hand, men fick nöja sig med att sy grövre skodon, kallades näverskomakare.
Efter några för oss okända år finner vi honom bosatt i Holm, på Norrstugården.
Han kallades nu Sängstu - Pelle, troligen för att han en tid bott i en sängstuga, en stuga avsedd att endast sova i. Pelle tyckte också om brännvin, men han var inte slav som fadern. Däremot var kortspel hans svaghet ända till en viss långfredagsnatt på 1850-talet.
Pelle och några likar sitter i stugan och spelar, då en främling, fint klädd, kommer in och sluter sig till sällskapet och spelet fortsätter i den heliga natten.
Ett kort faller under bordet och Pelle böjer sig ned för att ta upp det. Då får han till sin fasa se att främlingen har hästfötter.
Han förstår genast, att det är den onde själv som blandat sig i leken.
Det var säkert hans onda samvete och spritens omtöcknande inverkan som gav denna hallucination. Aldrig mer Pelle tog i en kortlek. Pelle gifte sig och han och hustrun Anna hade fyra söner, Erik, Olle, Johan och Gustaf.
Erik kom till Östervåla, var skomakare liksom fadern. Han hade 14 barn.
En av dessa hade i sin tur också 14 barn, Pelle hade omkring 70 barnbarn.
Olle gifte sig med Eva Charlotta Öman, av den kända mästersmältarsläkten Öhman, på Gysinge, och de bosatte sig i See, Österfärnebo.
Gustaf blev i barndomen förklarad för s.k. "mindre vetande". Förr i tiden fanns ganska många som fick den benämningen. Skolundervisningen var minimal, var någon sjuklig eller bara fattig de åren blev han handikappad för hela livet.
Johan stannade hemma och började sy näverskor, men han ville förkovra sig och blev lärpojke hos en mästare i Gävle. Gesellvigningen var en stor högtidlighet, minst lika stor som en prästvigning. Började med psalmsång till spel och musik, lyckönskningstal av ålderman eller borgmästaren inför hela gesellsällskapet. Den som ville fick sig ett nytt namn fastställt. Johan var den som först antog namnet Nordin, de andra bröderna följde sedan efter med namnbyten.
Det skulle manifesteras att ett nytt liv börjat, förr dräng, nu mästare.
Året var 1867, det gamla skråväsendet var upphävt, den förr obligatoriska gesellvandringen var nu frivillig. Nordin återvände till hembygden. Gick runt i socknen och sydde finskor, kallades "herrskomakarn", han fick sy skor åt "sockenherrskap" och fint folk. Till herrskapsfolk räknades bl.a. kommunalordföranden.
Hans gård var stor med flera drängar och pigor. Alla skulle ha nya skor, för drängar och pigor ingick detta i lönen.
Nu var det så att en av döttrarna skulle stå brud och ha särskilt fina skor.
Skomakarn fick tillfälle att visa sin färdighet. När verket var färdigt befanns det dock, att en av pigorna fått finaste skorna. Nordin hade köpt hem extra fint skinn från Gävle till hennes skor. Bruden ville byta skor och fick lov därtill, -- men se, dom var ju för små.
Ett år därefter var pigan med de finaste skorna gift med "herrskomakarn" och bodde i "Sängstu-Pelles" förstukammare - stor 4 alnar i fyrkant. Upphöjelsen var måttlig, men snart fick dom större livsrum, när en ny stuga byggdes.
Nordin brukade också sprit, som ju de allra flesta gjorde. Men han blev häftigt botad från lasten liksom fadern från kortspelet.



Pelles släktträd, Ingrid längst ner t.h. är min mor

***

En dag hade han gått till handlare Häggrot i Rödjebro med ett färdigt arbete. Där köpte han läder för tillverkningen. Där fanns också sprit att köpa. Det var en uppskattad konst att stöta flaskan i bordet så att korken flög i taket, den konsten kunde Nordin.
Han skulle nu visa. Men det gick inte efter beräkning, flaskan gick sönder och glaset skar av pulsådern på högra handen. Med knapp nöd räddades livet under långsam färd till lasarettet i Sala.
Efter den betan lät han sig styras av Gud och smakade aldrig mer starka drycker.
I brev från lasarettet skriver han: "Den som lider i köttet vänder åter av synden."
Det här var under den stora folkväckelsens första år och Nordin var en av de 12, som deltog i den första fria nattvardsgången i Åby 1876.
Åter till Sängstu Pelle i sin stuga, året är 1877 och Pelle är gammal.
En dag på vintern beslöt han att besöka sin son i Österfärnebo. Det var ett vågspel.
Han tog ginvägen över älven från Nystrand. Efter en tid spordes, att han aldrig kommit fram. Hemma i Holm trodde man att Pelle var i See, Österfärnebo.
Olle Nordin med familj där kände inte till att fadern var på väg dit.
Vid efterforskning hittades han på älvens is, död, sittande på sin kälke.
- Trött - somnade - frös ihjäl. Ett tragiskt slut på ett strävsamt liv.
Änkans yttrande: "Det var värst med klädene", är inte så svårt att förstå.
Kanske var kostymen ny, hade sitt värde. Om inte annat så på den kommande auktionen på kvarlåtenskapen, som alltid hölls även efter mycket fattiga.



Lundell+bror pekar på faderns torpbygge utanför STHLM

***

Det var en allmän strävan, att då ha så mycket som möjligt att sälja.
Vi har väl alla hört hur en gammal gumma yttrade till sin sonhustru, när hon kände att slutet nalkades: "Du e tvunjen att sy mä ett dussin nya särkar, ifall vår Herre kallar hem mä, annars får ja ju skämmas ihjäl på auktion."
Uttrycket låter underligt i våra öron, men händelsen är sann och var nog inte ovanlig.
Pelles änka levde inte så länge efter honom. Gustaf kom då till brodern och följde honom livet ut som en enkel och trogen tjänare i gården. Det är möjligt att en s.k. "mindre vetande" får större lön än en fullsinnad och framgångsrik företagare.
"Störst är den som tjänar."
Sängstu-Pelles stuga kom bort på 1880-talet. Men en del efterminnen blev kvar.
Några planterade träd och buskar, brunnsgrop och källargrop, stenmur vid täppan och humle i stenharet syntes ännu 50 år senare, då jag byggde min stuga på ruinen efter hans. Det kändes underligt att börja bygga och bråka på den gamla boplatsen, där så mycket minde om föregångarnas möda och arbete och där tystnad och stillhet rått i 50 år. Inspirerades att skriva ned några tankar och reflektioner i bunden form. Ingen poesi bara en enkel episk dikt om det som var och har varit.

(Bror Eriksson 1997)

Några utdrag ur Gefle Dagblad 1937
*************************
Österfärnebo får en brudkrona

Till Österfärnebo församling
överlämnades på Söndagen (28/11)
omedelbart efter gudstjänstens
slut en brudkrona som gåva.
Initiativet till gåvan har tagits av
kyrkliga ungdomskretsen i
församlingen (GD 30/11)

~~¤~~

Ny bro färdigbyggd vid Seveds kvarn

Det senaste mästerverket på
brobyggnadsområdet, det som nu
ersätter den gamla Grimbron vid
Seveds kvarn, har för några
veckor sedan förklarats fullbordad
och vederbörligen överlämnats till
allmänt nyttjande. (GD 30/10)

~~¤~~

Eldens härjningar

En förödande eldsvåda utbröt
i går kväll i Finnäs, Österfärnebo,
varvid Bröderna Ehns snickerifabrik
lades fullständigt i aska. (GD 30/1)

~~¤~~

Författaren till denna dikt Lars Olof Andersson f 1877 var son till Anders Larson
Mosell f 1845 och Karin Olsdotter f 1849 i Kräbäck och bror till Anders f 1874, som drunknade den 16/1 1896, 21 år gammal. I familjen fanns också dottern Anna-Britta 1877-1881 och sönerna Fredrik f 1880 och Johan 1881-1886.

Dikten har red. fått från Per-Erik Hedlöf i Möklinta som hittat den i sin farmor Annas gömmor. Anna var född i Österfärnebo 1876 och dotter till Per Larsson Englund från Stålbo och Brita Ersdotter från "Per-Ers" i Fors. Familjen flyttade 1896 till Möklinta från Berg där fadern varit dagakarl. Per-Erik tror att farmor Anna och Anders i dikten var fästefolk och att olyckan bidrog till familjens flytt.

(dikten på nästa sida)



Originalet av min mors morfars dikt om sin bror och far

***

Några Werser om en Yngling Omkommen genom Drunkning den 16e Januari 1896

Det var en gång en Yngling,
som hette Anders Mosell,
han arbetade på Bruket Gysing,
I från morgon och till kväll.

Och ständigt var han lifvad och glad,
och aldrig man hörde honom knota,
hvart det än gick och hvart det än bar,
nog slapp man honom mota.

Klintman han sade: just så här,
I morgon skall ni ut att dämma
på strömmens isbelagde fjärd,
detta arbete får ni nu lämna.

Men när de voro komna,
ut på strömmens falska is,
det var just inte så många,
men farligt var det likvisst.

De skulle hugga löst en flak,
på strömmen så bred och vid,
de höggo så det var ett brak,
pappa sade: Anders akta dig.

Men när som han skulle hugga till,
så bar det av i djupet ned,
ingen mensklig hand nådde honom till,
med strömmen följde han med.

O du fasansfulla stund,
För Fader att se på
nu ser han sin son i böljan stum,
nu blir det något att tänka på.

Klockan var väl tio slagen,
när som denna händelse gick,
folket letade hela dagen,
men han ändå de intet fick.

Fadern nu till hemmet går,
att der omtala sin sorg så stor,
han funderar och tänker under det han går,
hvad han skall säga när hemmet han når.

Sorgen blef stor för Fader och Moder,
Slägt och vänner deltogo ock deri,
Så äfven för mig och Fredrik min broder,
Hugsvala oss Herre och stå oss nu bi.

Pappa och Farbror de åkte båda två,
Till Gysinge att der få veta,
om de hans son har hitta på,
de honom icke funnit fast de har så leta.

Klintman sad: det i menskomakt ej står,
att honom återfinna det ej går,
Gråt icke fader sade han,
det blir ej bra för det minsann.

Nu det gått ett par dagar efter tre,
men honom de icke funnit ändå,
Milde Herre hjelp oss Du som vet,
Du kan lindra hjertan, på stora och små.

Må, vi derför vara beredda,
när som Herren Jesus kallar oss,
att vi af honom äro ledda,
Herren hem till sig då förer oss.

Tecknar Lars Olof Andersson
See den 31a Januari 1896

Källa: http://www.koversta.com/Skrifter/koverstabladsregister_1983_2008.htm

LPWJ transkription 25/06/09

Kommentarer:

till
I. jag lägger in en kopia av mitt mail till
dig även här:

"Sängstu Pelle" är min mormors morfars
far Lars Olof Andersson eller Mosell
som
skrev den vers som kommer i del V är
min mors morfar

mor heter Knutsson efter sin far Knut
Larsson alltså taget, liksom han tog
sitt Larsson efter sin far Lars, som
jag heter som mellannamn, (Wilhelm
efter
fars svärdssida la jag till då jag var
23 efter farfar), hans fru, min mormor
kallades Maja
Larsson och från släkten Mosell och på
det ledet är det för hennes far o mor
hette Lars Olof
Mosell o Elin Mosell (Nordin som
flicknamn)
och där fortsätter det till en dam som
hette Eva Charlotta
Öman från Gysinge men bosatt på mormors
ort
Österfärnebo och hennes man Olof Nordin
vars far var den kände Per Andersson
"Sängstu Pelle" 1802-1877

inte konstigt man har skrivar o
spelmanstakter i sig då andra led också
har en del som skrivit vers, versen av
mors morfar t.ex.
men mest privat såklart
var ju 1800-tal

II. Det här är mitt led:
Olle gifte sig med Eva Charlotta Öman,
av den kända mästersmältarsläkten Öhman,
på Gysinge, och de bosatte sig i See,
Österfärnebo.

Mail till geneaology.se redaktör:

Håller på att leta efter Per Andersson i
tråden jag medsänder som kort, eller
ledet
Ingrid längst ner th är min mor på
släktträdet sida 65 av 63-67

Sängstu Pelle som var min mormors
morfars far...om det heter så

vet inte riktigt hur man söker på er
sida som verkar ofantlig och endast vad
man kunnat drömma om på 90-talet då man
fick söka efter mikrokort på bibliotek,
jag sökte då ned till 5e led

eftersom jag ej är medlem ville jag bara
veta om det fanns bilder eller info om
denne man född i Östervåla 1802 dog
1877, hans far var tydligen bonde men
som spelade bort gården (är själv
pokerspelare online men är försiktig,
samt (halv)nykter alkoholist för min far
drack) och blev gardist i STHLM 1816 vet
ej hans namn men de borde ha
förteckningar där som syns i historien
skriven av en viss Bror Eriksson som är
född in i släkten
det har bara gått att läsa om i
Koverstabladet som är hembygdsföreningen
där

är även släkt med Dan Andersson på långt
håll och det pga av att jag är släkt med
Tord Andersson en som skrivit om bygden
i Gästrikland bl.a.

III. jag tror jag hittade faderns namn anders andersson 34 år gardist i STHLM så åren stämmer...de har ju förteckningar över såna tjänster långt tillbaks i tiden innan GIII var det värre, innan Upplysningstiden, jo är Herman Lindquist fan
och gillade speciellt avsnitten om Linné tiden
Swedenborg etc
men det placerar honmom som 9 åring då GIII dog och sängstu föddes 1802
då skulle denna fader vara 20

IV. Mer om bilden: Lundell med bror pekar på
faderns bygge av torp utanför STHLM,
inspirerade till låten Stum av Beundran
(Slugger 1998) där även fotot var med
Här var det med Under Vulkanen boxen med
handmålade färger över med UL 07
handsignering och stämplad No. 5301

V. faksimilen är den riktiga texten som trycktes i boken som syns på bilden


De fem original texterna plus diktens faksimil sid.63-67 1997(klicka för större bild):




***

Förr från VIP listan:

Ting och Tankar
Baronessan
Ulvstrumpa
Martin Klasch
I Förbund med Omoralen
Sånt som Händer
Bulletiner från Vita Huset
Farbror Sid
Gubben vid Rämen
stenhur

Newz:

Michael Jackson var tillsammans med Prince & Madonna en av de tre riktigt stora 80-tals popikonerna som gick olika vägar under 90- och 00-talet; men på 80-talet är de nästan identiska i stil, jag hade räknat med inställd UK turné pga hälsan, de flesta klagade ju bara pga rykten men hans hälsa var det stora problemet inte baktalerierna som han lyckades ignorera ganska bra jämfört med andra kändisar Tragiskt att ju kändare desto mer isolerad, men de som håller hypen borta lyckas leva med det rätt väl ändå, andra frossar i skvaller o TV media o spottas ut lika fort, de lär sig aldrig att enbart de som tänker långsiktigt som Michael o Prince gjort håller ...och framförallt Madonna
AB II
DN
Exp
SvD
metro

Bloggz:

om 1800-talet

Amor Vincit Omnia
Michaels Blogg
Helenas Hem
Markazits
JohnnyBuchwald.com
shamim.nu
Every kinda people
Lagers tabberas
Fresh Fish

***

Bloggar om poesi, dikt, dikter, oscar ahnfeldt, släkt, sängstu pelle, 1800-talet, skomakare, gysinge, bror eriksson

intressant som 1800-talet när det fanns

Be well,
LordParzifal