Derek Walcott inspirerat och översatt

Upstate av Derek Walcott Bilden: Appalachian trail hike


På Norra Sidan (D.Walcott)


~¤~

Ett knivblad av kall luft försöker att baxa upp
bussens fönster. Vårlandskapet
kan inte stängas ute. Dörren till muggen
fortsätter att slå. Vi är några stycken:
en hög kvinna eller med lång fylla i slitna jeans,
en spanskamerikansk försäljare, och, framför,
en svart kvinna insvept i sin överrock.
Tomheten skänker en sällskaplig aura
genom dessa nordliga byar – återkommande,
men viktiga med sina små åtskillnader
i sädesfält, vidsträckta trädgårdar med tvätt, gamla maskiner –
där människor lever
med landsvägens tålamod och raklång visshet.

Ibland känner jag att ibland
så ger sig Musan av, Musan ger sig av från Amerika.
Hennes trötta anlete är trött på järnets fält,
dess ögonhålor sjunger Appalachernas gruvor,
hon är en krittunn gruvarbetarfru med knotiga armbågar,
hennes halssenor spända som banjosträngar,
hon som en gång var en fräknig palominohäst med en flickas man
galopperande längs blå ängder klickeri-klackeri,
stirrande ner mot en trädbedövad sommarsjö,
då alla mossiga såddkalendrar var sanna.

Avfärden kommer över mig med rök
från fabriker i fjärran.

Men vore pilträden lyror, de krukfettsbringande
solfjäderspilträden
med ren översättning av vatten till sång,
vore staren lika hjärtnupen som näktergalen,
vars sorg stiger mot det hägrande åskmolnet
över Catskillsbergen, vad skulle då deras melodi vara?
Vårens kullar är fläckiga av solen, de vitkyska
ladorna blixtrar förbi
genom de avskärmande träden hennes dröms vigör,
liksom en bro av vitt plank över en bäck stridande vit.
Klara bilder! Direkta som era döttrars
på det sätt som deras klara blick möter din stirrande,
odiskutabel och fatal –
nej, den är mer sensuell.
Jag är förälskad i Amerika.

Jag måste de kalla småstenar från vårens källa
lägga uppå min tunga så att jag lär mig hennes språk,
att tala som björken och aspen tillitsfullt.
Jag skall knacka på den blivna änkans dörr
i en av dessa byar
där hon skall mottaga mig likt en bred och öppen ängd,
likt det blå mellanrummet mellan bergen,
och hålla sina armar vid sina nedbrutna armbågar
svepa det fuktiga håret från pannan
lika varmt som bröd eller hemkomsten.

Derek Walcott 1981

L Patrik WJ svensk version 20/04/10


från e-boken: Översättningar & Renderingar

~*~



skriven i insomnia


Hellas [Transportörer]

~¤~

Boken läser
regnbågen målar

kaktusars tabernakel
meskatens skördevin
i öknen
bland stensöta och saltstoder
och oasens träd av oliv

bara ben går på bar mark

kölhalad av kölden
gå på plankan med dina sista sinande krafter
säg nej svagt blir starkare med fuktad strupe
från den chimära savannens hägring
var dag

blott ett ord som ger tusen bilder
av den flygande hägern

karavaner på divaner
av druckna bulvaner

Dryckesguden Pan
lyder ej under
någon djurisk dam

en flöjtton som ger tusen bilder
av den landande tranan

bland nomaders safari
i öknens sagor

orden hörs uppå vinden
regnet faller i färger från kaleidoskopets prismabåge

snart väntar den kalla nattens måne
som släcker solen efter det varma dygnet

ännu ett

is there any hope for the hopeless strife of life here
will there be yet another storm before the final calm

det är nog med att hinna det som man vill hinna med
det som man inte har tid med vill man inte veta av mer
om det inte är blott ett hinder på vägen till målet
och ej stoppar hela resan
och försvårar åren

människor med sina funderingar blir endast kvar
med tankarna på botemedlet mot döden

are there any honour among poets and poetry
is there a dusk before our dawn
will all of this come
living calmly in our creativity

trummors accentuerande av naturens rytmer
som en konståkerska mitt i sandens dyner
animerade kaosmoln, se
högt upp de lyfter
vidare uppåt flyger

till kreativitetens domäner
där livet står skrivet
fortfarande det är där
och växer

hägern och tranan ~ tranan och hägern
hägringen och vandringståget hem

som nedgrävda ökenskepp som blir levande igen
som åter kommer till den andra andningen
i vågor av sand och vatten
uppå det heliga trädets gren av människosläktet
det gröna äpplet och den solgula apelsinen
i en fruktkompott av
Västerlandet och Österlandet

the same old fablenames
in the same old games

vattnets vågor rullar in
strandens sand famnar om

vissa seglar med lasten full
andra far tomma helt utan guld

bergsstäders frodiga djungler
i vattensipprande grottors och klippors
nostalgiska avmålningar
visioner av framtida
historiska skeenden och tilldragelser

Nattens månes tidvatten i
Morgonsolens gyllene tidssand

Allt är Ett

LPWJ 07-08/04/10

~*~



Tillägnad Derek Walcott


Desertör

~¤~

Fregatten seglar från
människokriget i
djungler där
människoapan räds

de kvarvarande
nyblivna
nyskapta
silverspöken bland träden

likt de små vita snäckorna
på dess skelettliknande skrov

under månskäran

~*~

Seglar över
ett hav av
bittermandel
längtar efter

livsdesserten
i palmer hänger
löften om söta
kokosnötter

i natt av romindränkta
gulddoftande tryffelnätter

~*~

Uggleserafer ljuder
bland de svarta
molnen

som den flygande holländaren

skyddande
mot syrsans
demoner

till dagningen

under solögat

~*~

klockornas klang
har olika betydelse
olika tider
i livet

bland bönesyrsor
och kattugglor
där jag sitter
där jag skriver

dikter i trädgård

~*~

vissa förtjänar mig inte
- mina dåliga dagar
andra
- mina goda

men visst var det
värt, alltid,
att skänka tid

att prova
i livet sig fram prova
det du ser och kan
forma

***

ett utslaget judekörs i
orangeriet i hörnet invid
en i solnedgången glittrande
riddarrustning
beskyddande

Inuti denna rustning
från annan tid,
Poeten

som generationer
under världskrig
själagrät över sin
samtid

ser jag på min tid

genom verandans
små rutor av
färgade glas
i dess förmak
uppå hyllan

en grönbetsad gigantisk flaska
med Nordiskt skepp i miniatyr
och rosa snäcka från korall
- från Söderhav


likt en bläckfisks sugkoppars tentakler rör sig över havet
med gröna glaskulor i ett nät
med blåklint växande i fönstrets solgass invid vattenkaraff
med Drottning Kristina som galjonsfigur
guidande svenska själar hem till Europas ursprung

LPWJ 10/04/10

~*~




inspirerad av Derek Walcott, skriven i insomnia, tillägnad mina läsare och vänner som stöttar mig


Exodus (Lumen Mundi)

~¤~

Men när hon icke längre kunde dölja honom, tog hon en kista av rör, beströk den med jordbeck och tjära och lade barnet däri och satte den så i vassen vid stranden av Nilfloden. (Exodus II:3)


I

Hör vår vårsång
vi sjunger - och tystnar
och ser - och ler
snön har nått sitt
bäst före datum nu
ebbar ut ;
nedskriven i kapitlet
på sidan innan
det nya
på den levande vibrerande
skrivmaskinen ;
ur TV:n
bruset från sammansmältningen
av all musik
till en.


Rullande i ockrafärgad
strandsand
glänsande hud liksom av saffran
uppå gråzonens vita pappersark
av den nya dagens
vattenglas i ökentorkan.

Liksom den negativa polen
ringkastar metallspånens
grader i halvcirkel
runtom Alltet,
likt backanternas
danser
kring Bacchus.

Sjungande sitt sinnlighetens Te Deum
medan natt ännu rår
innan den
nya dagens
första allseende
fiskmås
åtföljd av
alla andra
bevingade
varelser.


II

På stjärnverandan
ännu ej utslocknade
varken de eller vi
född dödsdömd
ur havstången
rest sig
sången från sirener
i väven av tid
de mönstrade
skogen av livstråden ;
ödmjukhet inför
Alltets frid.

Stjärnorna lyser på dagen osynliga.
Bekräftar dem gör vi,
om natten,
då vi ser de beskyddar oss.
Stjärnorna lyser på dagen osynliga,
men innerliga
ner på oss
från det yttre kosmos.

Sitter på stolen bredvid
om natten besöker
uteterrassen, och våra inre
rymdsökande
Världssamveten.


III

Det är,
Tre dagar efter det att
vårens nya Domedagspräster
sa att "Världen går under i morgon!"
Sorgens tår sår och så
återbringar ny skörd åt Framtiden.

Bland stubbarna sår nya frön till idegran
och blommors och örters fägring
Så länge papper finns - så länge det finns papper kvar
får orden plats
att synas
och finnas till ;
som bränningar vid sjö och hav
himlens varma öga
vattnets vita skumkräm
det finaste crème de la crème
varelser i djupet
och på land
blodet som binder samman
floder av vatten
i kvällnings
solnedgång
varmt gul, orange
sedan mörkröd
lila
mörkret än en gång
innan ljuset.


IV

Vatten och jord
som skänker liv
dess gravar
i boksidorna av tid
bokträdens löv
bevarar.

Barnsbens födslorätt
åldringens stam
behandlas
på ärevördigt sätt.

Solnedgångens röda floder
alltgenom
fruktvävnaders sköra nervdelta
en arkipelag
av morgondag.


V

Den gemensamma barnatron
inför vetenskapens
minsta insekter
betrakta naturen
som
naturen betrakta oss
genom samma spegel
gemensamt förstoringsglas
ögon med samma DNA
en kropp
Världssjäl.

Barnet som upptäcker
landet genom
sommarvassen
Livet som
jordens första stam.


VI (Epilogue)

Lagun av viol
udda fågelart
från söder
Nutidens släkters
mytologiska
ödeslott
från nord.
Skrivna som
kapitel
i kyrkogårdars
rader av granitsten
kärna av liv
mjölk,
smör och
grädde,
ost och vin.

Kasta ankar
i min
vik.

Svanparet krusar vattenytan
krusar ingen
krusas ej heller
av ingen
hör naturens
röst i träden
i en sällsamt vacker
ohörd oerhörd melodi.

Melankolins metaforer
citronfjäril över ormbunkar
mästerliga är minnesåren
åkerhägring och ruttna stubbar.

En blöt strand efter regn.
Doft av bevarelsens näver.

I hamn är själen

Exodus

Lumen Mundi

Skänk, ljuset över världen

L Patrik WJ 24/04/10

***

***

Försommar hos VIP listan:

Ulvstrumpa
Baronessan
Själsöga: Själens Öga
MXp

Bloggz:

om poesi

Jenny Maria
Kultur-Sören
Svenssongalaxen
Galaktiska Gondolens Blogg
Erik Halkjaer, reporter
Kultfilmer
MISSEXTRA
Anns och Johans kulturreservat
Granne med potatisodlaren

om Dio & yttrandefrihet

Allvarligt alltså
Nordic Dervish



Newz:

Ronnie James Dio 1942-2010

DN
AB
Exp

Lars Vilks

DN

***

Bloggar om poesi, dikt, dikter, derek walcott, sommar,
översättning, havet, kultur, poet, lyrik

intressant att inga nyhetsbolag inom media förstod att en av de fem största rocksångarna avlidit efter en tids cancer

Be well,
LordParzifal