MARSiPAN Post #1: Norrlandsepos

Dedikerad till Östersundsborna Metropolisen och Queen of Light (eller m&m som man kunde kalla dem; the Maharadja Jewel och Queen Maharani) med ett hopp om att alla småpartier enas i vänsterfilen och mitten och att all feminism inte enbart är populistisk utan har grundbudskap i framtiden.
Alltså utan blodspillan eller manshat för att förenkla, för jag är en fredlig fan, Pan eller ja, som alla andra en helig människovarelse.
De skriver om sånt jag för länge sedan inte orkar längre, eftersom jag ser det som att bråk med ointelligenta byråkrater tar så mycket tid man tillåter dom; så jag ignorerar oftast det offentliga totalt, men jag tar upp kultur som är bra för människor istället, bl.a. indianernas situation världen över, eller BK Öijers nya bok Svart som Silver,
men detta "något" som många ser i politik finns symboliskt i den kultur jag uppskattar.

Feminismens (y)-front
De jag gillar kring FI är inte de som sa "män är värre än djur" (Wachenfeldt, sådana människor pratar jag inte ens med) eller den som sa "kvinnor ska styra allt" (Schyman) utan Horace Engdahls partner Ebba Witt-Brattström som har sina poänger och Ulf Lundells gamla flamma och intellektuell mer än de förra tillsammans och först att tillfrågas om ledarskapet men tackade nej, Maria-Pia Boëthius.
(Som jag skrivit om i bloggen nånstans tidigare).
Som alla förstår står jag för självklar liberal jämställdhet eftersom män och kvinnor är olika och kan gagnas av varandra ute i världen.

Så vi röstar på tre olika partier men vill snarlika saker ändå; Sverige i ett ekollonskal...eller vad det heter...
The Acorn is Spinning!

På The Martian Jews skriven av min bloggbroder Metropolisen finns mängder av länkar och små och stora inlägg om bl.a. Genesis P-Orridge och Current 93 och feminism.
På Queen of Light mer vänsterinriktad politik samt rättvisefrågor som gäller alla människor; hög som låg.
Bäst att gå över till texten innan det här blir en ny DiLeva låt, som f ö skrivit ny musik igen såg jag.

Det räcker att en eller några rättar till de fel som begåtts i Sverige så att inte utomjordingarna tror att alla människor är tokiga.

MARSiPAN #2: Blir som utlovat om Pink Floyd m.fl. när musiken var intressant musik och inte en produkt.

NORRLANDSEPOS

Den enda gången jag var till Östersund.

Det var en gång, för tjugo år sedan...

Jag tvekade kvällen innan (som vanligt)
om jag skulle göra det eller inte,
det blev bråk med föräldrarna (som vanligt)
och de sa: "Då kanske polisen kommer, Jag sa: "Eller inte."

De skjutsade mig in till tågstationen
och jag tog det makligt (med magont som jag alltid fick)
Och nu var det ingen kort resa och jag
tänkte över allt som kunde hända (med de associationer som jag alltid fick)

Resan upp var lugn, det var som att vara på rymmen
tre gånger längre tågfärd än jag någonsin varit på
säkert tio gånger längre än in till Gävle
När vi kom fram var det som en station från något gammalt barnprogram
Jag gick till de jag åkte med, pga resursbrist eller vanlig ohövlighet
satte de in fyra av oss i bakluckan på någon gammal skåpvolvo
det var då ingen Chevrolet

Sedan fick jag äntligen sova bums
i våningssäng, är det här någon svensk TV-filmsparodi
tänkte jag då, men det här var långt före alla dåliga dokusåpor
Sedan väcktes vi bryskt, jag tänkte har jag hamnat i fängelse
har jag gjort nåt, har det äntligen blivit så
att hårdrock blivit förbjuden och lagarna ligger på en annan nivå

Jag gick direkt till luckan och klagade medans alla andra verkade acceptera sitt öde
"Jaså du vill inte vara här, å jo det tror jag nog sade en som jobbade där i uniform
(Eller inte, svarade jag då)
De försökte stämpla mig som simulant som de alltid gjorde i skolan
jag med magont och huvudvärk som få, men tanten i vit rock backade
när hon sa: men visst är du bara rädd och vill egentligen göra din plikt
(Försöker föra över eran vilja på mig, Som vanligt, svarade jag då)

Jag fick till sist gå och blev tillsagd vilket tåg att åka på,
tre timmar dit
jag gick genom staden, kullerstensgatorna som i en saga
jag såg en skivbutik, gick genast dit
köpte Vinnie Vincents andra album (den då han hoppat av Kiss, faktiskt också i Sverige, i Falun; Sverige är fyllt av hårdrockhistorik;
Cliff Burton Rest In Peace)
och någon av de vanliga
favoriterna jag hade hemma i skivbacken
Jag gick ner för stadsbacken och kom ner till en secondhandbutik
med en massa kläder och prylar i, timmarna gick fort precis som när
vi var på semester så behövde man se på klockan för att inte missa
något,
då man kunde stannat mycket längre
och de långa bilfärderna bl.a. förbi en annan Storsjö än vår och Östersunds
Jag tog tåget hem, och min mönstring blev aldrig av, men det hade jag ju vetat om sedan länge; redan långt innan.

poesi, episk dikt, dikt, prosa, norrland

Be well,
LordParzifal

Tidningar är manodepressiva rollercoasters; böcker är idealist-utopiska peptalkers.

Ett förord av N.P. Ödman 1888, som även gäller bloggvärlden av idag.

Från Vår- och Sommardagar (Senare Delen).


Förord

Då i fråga om förra delen en och annan vänlig anmälare
råkat misstaga sig om hvad som var nytt och hvad
som var gammalt, så vill jag om denna senare del uttala
mig tydligare. Nytt, ja riktigt splitternytt är novellen
>>Pelle Svenssons första kärlek>>, senare delen af >>På Rund-
resebiljett>> (från och med kap. XVI) samt studentminnet >>En
segelfärd på Mälaren>>. Resten har förut varit tryckt i form
af tidningsartiklar och är nu omarbetadt.
För öfrigt, vare sig det är gammalt eller nytt, så drabbas
alltsammans i denna andra del liksom i den förra af
en dom, som ett äldre och mycket förståndigt fruntimmer
uttalade öfver mina literära alster öfverhufvud, när vi en
gång åkte i samma kupé. Hon sade: >>Herrn skrifver för
mycke´ om sej sjelf>>. Hon hade rätt, men detta är ett fel som
jag har så svårt att komma ifrån, ty, hur det är, så kan
jag inte hjelpa, att på mina resor och i mina ungdomsäfventyr
var jag alltid med sjelf. Jag har ibland försökt att inte
låtsa om min närvaro, att >>skrifva objektivt>>, som man plär
säga; men jag fann mig alltid för mycket personligen intrasslad
i mina egna lefnadshändelser för att kunna lyckas.
Men då är kanske hela genren oriktig eller dåraktig? Ja,
det är möjligt, men, som jag inte är alldeles viss derom, och
det för öfrigt är den enda jag har, så får jag väl behålla
den tills vidare.

Gefle den 14 Maj 1888.
N.P. Ödman.

Utskrift (á manuelle)
Årsunda den 4 September 2008.
L. Patrik W. Johansson.

Om nån tycker, ibland, att jag skriver konstigt, är det för att det är på det här språket jag tänker, vår gamla riktiga svenska, som är som poesi; eller på amerikanskt pulp fiction slang när det gäller engelska (även där varvat med gammalengelska och westernamerikanska)...kan bli en bra mix av gammalt o nytt ibland.

Man behagade observera omslagets öfriga sidor.
...sade man förr för där var det reklam om häften som inte var tryckta än t o m med sådana höjdare som Strindberg.
Nu lägger man en digital länk på sin sida och hoppas den sprids via nätet, men tryckt media är för alltid böcker o tidningar.

Även om denna rubrik och andra är varför det finns mansjourer med advokater.
It takes two to tango, jämställdhet gäller även här. Allrahelst de som lever inom "Sex&the City"/"Desperate Housewife" världen, i denna sfär där falskhet verkar vara en dygd; fungerer icke i verkligheten noe som norrmannen sa.
Förra veckan hade de ju inget att klaga på men det är så media fungerar, bygg upp och slå ner. Tidningar är manodepressiva; böcker är idealist utopiska, men jag föredrar dom (böcker).

En recensents kommentar från 1888 kan ses i min kommentar till Gubben vid Rämen, lät det krångligt?
Det var det också...
En aforism jag skrev finns på Queen of Light där hon skriver om bloggvärlden, naturligtvis är texterna i dessa bloggar före min kommentar intressant.
Precis som Metropolisen som skyndar runt mellan bibliotek och Storsjöodjur och lillgrabben hans har nyare skivor än som står i min hylla av märket Slipknot; allrahelst den här veckan med 78-varvstema och allt (har nyss köpt deras förra med bonus live spår; i Norrland skyndar man långsamt).
Ser de någonsin en släkting till gamle Loch Ness däruppe så kan ni
fira med MARSipan.
Enda Storsjöodjur vi har här i lilla Storsjön (Årsunda) är när en full älg föräter sig på rönnbär om höstarna och badar lite grann råmande som den värsta kon innan han hittar upp på stranden igen!
Det är inte för inte som älgen fanns på våra gamla X-län skyltar och dekaler.

Be well,
LordParzifal