Nyöversättning av Aulularia [Guldkrukan] av Plautus: Akt I

nyöversättning 2011; i tidigare svenskversioner kallad Grytan Bilden: Euclio i en modern teaterversion

http://sv.wikipedia.org/wiki/Plautus
http://en.wikipedia.org/wiki/Titus_Maccius_Plautus

Aulularia [Guldkrukan]: AKT I (T.M. Plautus)

***

Akt I


Euclio (inomhus)

Ut med dig, säger jag! Kom nu då, ut med dig! Vid Gud, du måste ut härifrån, din lilla snok, du, med din nyfikenhet och ditt spionerande.

Staphyla träder ut från Euclios hus, följd av Euclio som föser på henne och knuffar henne.

Staphyla (jämrande)

Åh, vad får dig att gå och slå en stackars eländig som mig, sir?

Euclio (våldsamt)

För att försäkra mig om att du är en stackars eländig, för att så giva en jobbig usling den jobbiga tid hon förtjänar.

Staphyla

Varför, vad skuffade du ut mig ur huset nu för?

Euclio

Och jag ger mina skäl till dig, du,--du din rödbetsfläck, du? Över dit med dig, (pekande) iväg från dörren! (Staphyla linkar iväg till den anvisade platsen) Se bara på henne, kan ni det,--så hon kryper fram! Hör nu här, vet du vad som kommer att hända med dig? Nu vid himmelen, låt mig bara få lägga handen på en klubba eller en pinne och jag skall accelerera den där sköldpaddsgången för dig!

Staphyla (åsido)

Åh, jag önskar Himmelen ville få mig till att hänga mig själv, det gör jag! Hellre det än att slava för dig på det här viset, det tror jag det.

Euclio (åsido)

Hör den gamla förbryterskan mumlande där för sig själv. Ehuru! (högljutt) Ah! ögonen dina, din gamla synderska. Vid himmelen, jag skall gräva ut dem för dig, det skall jag, så att du inte kan iaktta mig mer i allt jag gör. Gå ännu längre bort! ännu längre! ännu--Håll! Stå nu där! Rör du dig en fingerbredds nagelbredd ifrån den fläcken; vrider du så mycket som på huvudet innan jag sagt till, och vid den Allsmäktige, skall jag i nästa minut skicka dig till galgbacken för en läxa, det skall jag. (åsido) En värre förtappad än denna gamla hagga har jag väl aldrig skådat, nej, aldrig. Åh, men så jag fruktar något hemskt att hon skall komma med någon klurig fint mot mig då jag inte väntar det, och lukta sig till platsen där guldet ligger gömt. Hon har ögon rent i nacken, helveteskattan. Nu skall jag bara gå och se efter om guldet ligger där jag gömt det. Kära nån, kära nån, det oroar livet ur mig!

(Euclio träder in i huset)

Staphyla

Skona mig! Vad har kommit över husbonn, vilken galen period han har, jag kan inte tro't,--driva ut en stackars kvinna ur huset på detta sättet tio gånger om dygnet, ofta. Milda makter, tockna humörsvängningar den mannen har uti sitt huvud jag ej kan begripa. Sluter aldrig sina ögon nattetid: jo, och sedan på dagtid sitter han i sitt hus hela långa dagen, inför världen såsom en ofärdig skomakare. Hur jag skall kunna dölja den unga frökens skam nu är bortom mitt förstånd, och hon med tidpunkten så nära. Det finns inget bättre för mig att göra, som jag ser det, än att binda ett rep runt min hals och dingla mig uti ett avlångt stort I.


Scen 2

Euclio träder åter ut ifrån huset.

Euclio (åsido)

Äntligen kan jag känna mig lugnad att lämna huset, nu när jag har försäkrat mig om att allting är som det skall vara inomhus. (till Staphyla) Gå nu tillbaks ögonblickligen, du, och håll vakt därinne.

Staphyla (syrligt)

Jag antar det ja! Så jag skall hålla vakt därinne, skall jag? Du är inte rädd att någon skall vandra iväg med huset, då? Jag går i god för att vi inte har något ytterligare där för tjuvar att stjäla--fullt till sin helhet av tomhet som det är, och spindelväv.

Euclio

Det är förunderligt att Försynen icke gjort mig till en Kung Filip eller Darius för din behållning, din orm, du! (hotfullt) Jag vill ha de där spindelvävstrådarna vaktade! Jag är fattig, fattig; jag tillstår det, jag står ut med det; jag tar det som gudarna skänker mig. In med dig, regla dörren. Jag skall snart vara tillbaka. Ingen utomstående skall släppas in, minns du det. Och ifall någon skulle titta efter ett ljussken, se då till att du släcker brasan så ingen kan ha någon anledning att komma in till dig vid den. Märk mina ord, om den brasan hålles levande, skall jag utplåna dig ögonblickligen. Och vattnet--om någon frågar efter vatten, säg då honom att det helt har sinat. Vad beträffar en kniv, eller en yxa, eller en mortelstöt, eller en mortel,--saker och ting som grannarna hela tiden vill låna--säg åt'em att tjuvar har sluppit in och stulit hela rubbet. Jag skall inte låta en levandes själ släppas in i mitt hus medan jag är borta--så det så! Ja, och vad mer är, lyssna nu här, om så Fru Fortuna själv kom förbi, släpp då inte in henne.

Staphyla

Kära hjärtanes, hon kommer inte in hit: det ser hon väl själv till, förmodar jag. Ja men, hon kommer ju inte till vårt hus alls, än hur nära hon skulle vara.

Euclio

Håll dig stilla och gå in nu. (närmar sig henne)

Staphyla (skyndar sig bortom räckhåll)

Jag är stilla, sir, jag går nu!

Euclio

Minns nu att låsa dörren, båda reglarna. Jag är snart tillbaka.

(Staphyla träder in i huset)

Det smärtar mig att behöva lämna huset, smärtar mig till fullo. Åh min Gud, som jag hatar att behöva gå! Men jag har mina skäl. Chefen över vårt distrikt underrättade om att han skulle skänka en gåva på två shilling per man; och i samma minut som jag låter det bero utan att hävda min rätt, skulle de alla misstänka att jag hade guld hemmavid, det är jag säker på att de skulle. Nä, det ser inte naturligt ut att en fattig man ens tänker att en liten penningbit har så föga värde att han icke går för att fråga om sina två shilling. Ja men, även nu, så hårt som jag arbetar för att försöka att hålla alla ifrån att upptäcka det, tycks det som att alla vet om det: det verkar som att alla har ett hjärtligare sätt att säga goddag än de brukade ha. Fram kommer de, och stannar, och skakar hand, och frågar på om hur jag känner mig, och hur jag har det, och hur jag klarar mig. Nåväl, jag måste ta mig dit som jag ämnar; och sedan kommer jag tillbaks hem igen så fort som jag någonsin kan.

(Exit Euclio)


Titus Maccius Plautus 254 BC–184 BC

L Patrik WJ 02-03/06/11


King Philip hänsyftar till den ätt som fanns i Makedonien/Grekland och som infångades av Romarna under Världsstyret, King Philip VI, den siste, men det var efter Plautus levnad

Wikipedia:

http://en.wikipedia.org/wiki/Andriscus