Nyöversättning av Aulularia [Guldkrukan] av Plautus: Akt II

nyöversättning 2011; i tidigare svenskversioner kallad Grytan Bilden: Megadorus i en modern teaterversion

http://sv.wikipedia.org/wiki/Plautus
http://en.wikipedia.org/wiki/Titus_Maccius_Plautus

Aulularia [Guldkrukan]: AKT II (T.M. Plautus)

***

Akt II

In träder Eunomia och Megadorus ifrån Latters Hus.



Eunomia

Broder, jag hoppas verkligen att du då tror att jag säger dig detta utav min lojalitet till dig och för ditt välmående, såsom en sann syster skall. Naturligtvis är jag väl så medveten om att ni män tycker vi kvinnor är ett besvär; ja, hiskeliga pratkvarnar--detta är namnet vi alla får bära, och (beklagande) det är passande. Och det där gängse ordspråket: "Aldrig i detta nu, ej heller genom tidens gång, aldrig är någon kvinna stum." Men likväl, minns då en enda sak, broder,--att jag står dig närmre och du mig än någon annan i hela denna värld. Så båda borde vi råda och mana varandra om det som vi väl känna är till enderas fördel, icke hålla sådana ting tillbaka eller vara räddhågsen att tala fritt och oförbehållsamt; vi borde ock anförtro oss fullt åt varandra, du och jag. Detta är varför jag bringat dig åsido och vi stå härute nu--på det att vi kan språkas lugnt om en sak som angår dig ingående.

Megadorus (varmt)

Låt mig få ta din hand. Du den bästa utav kvinnor!

Eunomia (föregivande att se sig omkring)

Vart är hon? Vem i hela världen är den bästa utav kvinnor?

Megadorus

Du själv.

Eunomia

Du säger det--du?

Megadorus (retsamt)

Nåja, om du förnekar det--

Eunomia

Nej men verkligen, du borde vara sanningsenlig. Det finns inget sådant, du vet, som att välja ut den bästa kvinnan: det är bara en fråga om relativ dålighet, broder.

Megadorus

Exakt min egen mening; jag är aldrig av annan uppfattning än dig om det, syster, det kan du räkna med.

Eunomia

Giv mig nu din uppmärksamhet, så är du rar.

Megadorus

Den är din till fullo: bruka mig, anbefall mig--vad du än önskar.

Eunomia

Jag tänker råda dig att göra något som jag tror kommer att bliva det allra bästa i världen för dig.

Megadorus

Precis som du, syster.

Eunomia

Jag hoppas det.

Megadorus

Och vad är då detta något, min kära?

Eunomia

Något som kommer att leda till ditt eviga välmående. Du borde ha barn--Gud give att du skall det!--och jag vill att du skall gifta dig.

Megadorus

Åh-h-h, det är mord!

Eunomia

Varför då?

Megadorus

Jo, du lamslår min stackars hjärna med dylika förslag, min kära flicka: ditt tal är som kullerstenar.

Eunomia

Så, så, gör nu som din syster säger.

Megadorus

Det skulle jag, om det begeistrade mig.

Eunomia

Det skulle vara bra för dig.

Megadorus

Jo--att dö innan man gift sig. (paus) Välan, jag skall gifta mig med vem du vill, på detta villkor, dock: hennes bröllopsdag i morgon, och hennes likvaka dagen efter. Önskar du det alltjämt, på detta villkor? Frambringa henne! Planera festligheterna!

Eunomia

Jag kan framskaffa en med en aldrig så ofantlig hemgift, käraste. Visserligen, är hon ej en ung kvinna--medelålders, uppriktigt talat. Jag skall sörja för det åt dig, broder, om du vill det.

Megadorus

Du har väl ingenting emot att jag ställer dig en fråga, måhända säg?

Eunomia

Nej men, naturligtvis inte; vadhelst du vill.

Megadorus

Antag nu att en man tämligen väl långt kommen i livet gifter sig med en dam utav mogenhet och denna åldriga kvinna händelsevis skulle uppvisa avsikter att göra den gamle gossen till fader--kan du betvivla då på att bortsett från det namnet som väntar denna unge är allt Postumt? Se nu här, syster, jag skall befria dig ifrån allt detta och spara dig bekymmer. Jag är rik nog, tackad vare himlen och våra förfäder. Och jag har inget tycke alls för de där damerna i hög ställning och högmod och feta hemgifter, med deras skrikande och deras befallande och deras elfenbensdekorerade ekipage och deras purpurvackra finlinnen vilka kosta en äkta man hans frihet.

Eunomia

För all barmhärtighets skull säg mig vad du vill gifta dig med, då!

Megadorus

Det skall jag. Du vet den gamle gentleman--som har det rätt så dåligt ställt, stackars man,--som bor nästdörrs, Euclio?

Eunomia

Javisst. Hur så, han verkar rätt så trevlig.

Megadorus

Det är hans dotter--där finns förlovningen jag väntar på. Ställ nu inte till väsen, syster. Jag vet vad du tänker säga--att hon är fattig. Men just den här speciella fattiga flickan passar mig.

Eunomia

Guds välsignelse över ditt val, käraste!

Megadorus

Jag sätter min tilltro till det.

Eunomia (på väg att gå)

Nåväl, finns det ingenting som jag kan göra?

Megadorus

Jo--tag väl hand om dig.

Eunomia

Du också, broder. (Exit Eunomia)

Megadorus

Nu skall jag förfråga mig hos Euclio, om han nu är hemma. (ser nedför gatan) Men, vad nu! här kommer han! Precis tillbakakommen från ett ställe eller annat.


Scen 2

In träder Euclio

Euclio (utan att se Megadorus)

Jag visste det! Något sade mig att jag sprang dårars ärenden när jag lämnade huset; varför jag avskydde att gå iväg. Ja men, där fanns inte en endaste man ur vårt garde, eller ledaren för den delen, som borde ha fördelat pengarna. Nu skall jag skynda mig att skynda hemåt: jag finns här kroppsligen, men det är där som min själ befinner sig.

Megadorus (närmar sig med utsträckt hand)

Goddag på dig, Euclio, ja, och allt det bästa till dig alltid!

Euclio (tar handen varsamt)

Gud välsigne dig, Megadorus.

Megadorus

Hur är det? Allt bra, med dig? Mår du så bra som du kunde önska?

Euclio (åsido)

Det ligger något bakom när en rik man lägger sig till med denna lena atmosfär med en fattig. Den där gynnaren vet då att jag har guld: Det är därför som han är så sällsynt len i sina hälsningar.

Megadorus

Du säger att du mår bra?

Euclio

Himmel, nej: jag känner mig låg, ytterst låg--kapitalt.

Megadorus (glatt)

Nåja, nåja, människa, om du äger ett nöjt sinne, så har du nog att åtnjuta livet med.

Euclio (åsido, räddhågsen)

Åh, gode Gud! Gammelgumman har skvallrat för honom om guldet! Det är avslöjat, så klart som det kan bli! Jag skall skära ut hennes tunga, jag skall slita ut hennes ögon, i samma stund som jag får tag i henne i huset!

Megadorus

Vad är det som du står och säger för dig själv?

Euclio (skrämd)

Bara det att..så hemskt det är att vara fattig. Och jag med en vuxen flicka, utan ett öre till hemgift, som jag inte kan få ur händerna eller finna en make till.

Megadorus (dunkar honom lätt i ryggen)

Såja, såja, Euclio! Gaska upp dig. Hon skall nog gifta sig: jag skall hjälpa dig med det. Seså, ropa på mig, om du behöver något.

Euclio (åsido)

Då han samtycker till att giva så vill han gripa! Vidöppen mun till att glufsa i sig allt mitt guld! Håller upp en bit bröd i den ena handen och en sten i den andra! Jag litar inte på en endaste av dessa rika herrar när de är så monstruöst hyggliga mot en fattig människa. De ger dig ett innerligt handslag, och pressar ur dig något på samma gång. Jag vet nog allt om de där bläckfiskarna som vidrör något och sedan--klibbar sig fast.

Megadorus

Jag skulle bli glad för en stund av din tid, Euclio. Jag vill tala ett ögonblick med dig om ett ämne som angår oss båda.

Euclio (åsido)

Åh, Gud hjälpe oss! Mitt guld har infångats och nu vill han väl förhandla med mig! Jag ser allt framför mig! Men jag skall gå in och se efter. (hastar mot huset)

Megadorus

Vart skall du iväg nu?

Euclio

Ett ögonblick bara!...jag kommer tillbaka...faktum är...jag måste se till något hemma. (träder in i huset)

Megadorus

Vid Jupiter! Jag antar att han kommer tro att jag driver med honom när jag börjar tala om att han ger mig sin dotters hand; fattigdomen har aldrig gjort någon så nävsluten.

Euclio träder åter in

Euclio (åsido)

Tackad vare Gud, jag är räddad! Det är säkert--det vill säga, om allt ligger där. Åh, men det där var en förfärlig stund! Jag nästan förgick innan jag kom in i huset. (till Megadorus) Här är jag, Megadorus, om du vill mig något.

Megadorus

Tackar. Nu förlitar jag mig på att du inte har något emot att svara på de frågor som jag ställer.

Euclio (försiktigt)

Nej-nej--det vill säga, om du inte ställer några som jag ej vill svara på.

Megadorus

Uppriktigt sagt nu, vad tycker du om mina släktförbindelser?

Euclio (motsträvigt)

Bra.

Megadorus

Och mitt sinne för heder?

Euclio

Bra.

Megadorus

Och mitt allmänna uppförande?

Euclio

Inte illa, ej vanhedrande.

Megadorus

Vet du min ålder?

Euclio

Det ökar väl på, det ökar väl på, det vet jag nog-- (åsido) finansiellt tillika.

Megadorus

Så Euclio, jag har alltid ansett dig som en medborgare utav den sanna, tillförlitliga typen, vid Jupiter, det har jag sannerligen, och gör så ännu.

Euclio (åsido)

Han har känt lukten av mitt guld. (högt) Välan, vad är det du vill?

Megadorus

Så när vi nu uppskattar varandra, skall jag be dig--och må det ända lyckligt för dig och din flicka och för mig--att giva mig din dotters hand uti giftermål. Lova mig att du vill det.

Euclio (jämrande)

Seså, seså, Megadorus! Det här är olikt dig, göra löje utav en fattig stackars människa som mig som aldrig har varken gjort dig eller de dina illa. Ja men, jag har aldrig sagt eller gjort något för att förtjäna sådan behandling.

Megadorus

Herre Gud, människa! Jag kom inte hit för att göra dig till åtlöje, och jag gör dig icke till åtlöje: jag skulle ej kunna tänka mig något sådant.

Euclio

Så varför ber du mig då om min dotters hand?

Megadorus

Varför? Så att vi alla kan göra livet lite bättre för varandra.

Euclio

Sålunda faller det sig nu för mig, Megadorus--du är en rik man, en man av hög ställning: men vad mig anbelangar, är jag fattig, fruktansvärt fattig, fasligt fattig. Om jag nu skulle gifta bort min dotter till dig, förefaller det mig som att du vore oxen och jag vore åsnan. När jag var förspänd tillsammans med dig och inte kunde dra min del av bördan, ned sjönk jag så, jag, åsnan, i leran; och du, oxen, skulle inte ägna mig någon mer uppmärksamhet liksom jag aldrig hade blivit född alls. Du skulle bliva för mycket för mig: och min egen sort skulle åsneskria åt mig: och om där skulle ske en osämja, skulle ingendera parten skänka mig stallets logi: åsnorna skulle grubbla igenom det med mig och oxarna skulle genomborra mig. Det är ytterst riskabla affärer för en åsna att kliva in i oxeselen.

Megadorus

Men hedervärda människor--ju närmre förbunden du är med dem, desto bättre. Seså, seså, acceptera mitt erbjudande: lyssna till vad jag har att säga och lova mig henne.

Euclio

Men inte ett endaste öre uti hemgift jag skänka kan.

Megadorus

Gör icke det. Låt mig endast få en flicka som är god, så äger hon hemgift nog.

Euclio (framtvingande ett skratt)

Jag nämner detta blott för att du ej ska'tro att jag funnit någon skatt.

Megadorus

Ja, ja, jag förstår. Lova nu.

Euclio

Så får det bli. (åsido, hoppande till utav oljudet) Åh, min Gud! Kan det vara så att jag är ruinerad, ruinerad?

Megadorus

Vad är det med dig?

Euclio

Det där oljudet? vad var det--ett slags klingande ljud? (träder in i huset skyndsamt)

Megadorus (ej märkandes hans försvinnande)

Jag sade åt dem att gräva lite i trädgården här. (ser sig omkring) Men vart tog människan vägen? Gick iväg och lämnade mig--utan ett ord! Hånar mig, nu när han ser att jag önskar hans vänskap! Exakt det vanliga, det där. Ja, låt så en förmögnare man söka aktning hos en fattigare, och den fattigare är rädd att möta honom halvvägs: hans skygghet får honom att fördärva för sitt eget bästa. Sedan när det är för sent och möjligheten har flytt trår han efter det igen.

In träder åter Euclio

Euclio (till Staphyla inomhus)

Vid himmelen, om jag inte skall få din tunga utryckt vid dess tjocka bas, jag beordrar dig, ger dig helt fullmakt, att överlämna mig till vemhelst som du behagar för att bli levande hudflängd. (närmar sig Megadorus)

Megadorus

På min ära, Euclio! Så du tycker att jag är rätt sorts man att förlöjliga, vid min ålder, och helt utan den minsta anledning.

Euclio

På min själ! Jag gör ej löje utav dig, Megadorus: jag kunde inte ens om jag ville.

Megadorus (tveksamt)

Nåväl, så du menar att jag skall få din dotter?

Euclio

Med förståelsen att hon går med den hemgift som jag nämnde.

Megadorus

Du samtycker, då?

Euclio

Jag samtycker.

Megadorus

Och låt så Gud oss frodas!

Euclio

Ja, ja,--och så minns nu överenskommelsen om hemgiften: hon medbringar ej ett endaste öre.

Megadorus

Jag minns.

Euclio

Men jag känner till på vilket sätt ert folk bollar med saker och ting: nu så pågår det och nu så är det avslutat. Nu så är det avslutat och nu så pågår det igen, precis som ni vill.

Megadorus

Du skall inte få någon orsak att bråka med mig. Men nu om bröllopet--det finns ingen anledning att vi inte kan hålla det idag, finns det?

Euclio

Kära nån, kära nån, nej! Precis det rätta, precis det rätta!

Megadorus

Jag skall gå och sköta om arrangemangen, då. (vänder sig för att gå) Någonting mer som jag kan göra?

Euclio

Blott det. Gå iväg du. Goddag.

Megadorus (ropande vid dörren till sitt hus)

Hej där, Pythodicus! kvickt! (in träder Pythodicus) Kom ner till marknaden med mig--kom nu, så raska på! (de går ut)

Euclio (ser efter dem)

Han är borta! Åh, ni odödliga gudar, räknas ej pengar! Det är vad han gapar efter. Det är därför som han har inriktat sig på att bli min svärson. (går till dörren och ropar) Vart är du, din babblare, som säger åt hela grannskapet att jag skall skänka min dotter en hemgift! Hej-j! Staphyla! Det är på dig jag ropar. Kan du inte höra mig!


Scen 3

(in träder Staphyla)

Skynda dig på nu med disken därinne och ge den en bra avskrubbning. Jag har trolovat min dotter: hon gifter sig med Megadorus här idag.

Staphyla

Gud signe dem! (snabbt) Kors, ändå! Det kan väl icke göras. Det har skett allför plötsligt.

Euclio

Tystnad! Iväg med dig! Ha sakerna färdiga vid den tid jag kommer tillbaka ifrån vårt forum. Och så läs dörren, minns det; jag skall strax vara här igen. (Exit Euclio)

Staphyla

Vad skall jag göra nu? Vi är nu nästan i fördärvet, den unga fröken och jag: nu när det så gott som är allmän kännedom att hon blivit vanärad och bringad sålunda. Vi kan icke dölja det, vi kan inte låta det vara höljt i mörker längre nu. Men jag måste gå in och göra det som husbonn sade åt mig att göra innan han återkommer. Åh kyss mig! Jag är rädd att jag måste intaga en dryck blandad utav bedrövelser och bekymmer. (Staphyla träder in i huset)


Scen 4

(En timma har förflutit)

In träder Pythodicus samt medföljande kockarna, Anthrax och Congrio, musikflickorna, Phrygia och Eleusium, och tjänare, med proviant ifrån marknaden och två lamm.

Pythodicus (angeläget)

Efter att husbonn utfört sin torghandel och inhyrt dessa kockar och dessa musikflickor vid vårt forum, sade han åt mig att taga allt han hade och dela det uti två delar.

Anthrax

Vid Jupiter, du skall inte få dela mig mitt itu, det skall jag då klart tala om för dig! Om du skulle vilja ha hela mig någonstans, ja, då skall jag tillmötesgå dig.

Congrio (till Anthrax)

Du vackra lilla pojke, ja, du fina allas favoritälskling, du! Ja men, om någon så ville tudela en riktig man som dig, borde du väl icke bli sårad utav det.

Pythodicus

Så, så, Anthrax, jag menar det annorledes mot det du uttyder. Se nu här, husbonn gifter sig idag.

Anthrax

Vem är damen?

Pythodicus

Dotter till gamle Euclio som bor nästdörrs här. Jajamen sir, och vad mer är, skall han ha hälften av alla de här sakerna här, och en kock och en musikflicka, tillika, så sa husbonn.

Anthrax

Du menar då att hälften går till honom och hälften till ert folk?

Pythodicus

Just vad jag menar, ja.

Anthrax

Det må jag då säga, kunde inte den gamle gossen betala för serveringen på sin egen dotters bröllop själv?

Pythodicus (hånfullt)

Pyttsan!

Anthrax

Vad är det för fel?

Pythodicus

För fel, va? Du kunde inte pressa ut mer ur den där gamle gossen än du kan ur en pimpsten.

Anthrax (skeptiskt)

Åh jaså du!

Pythodicus

Det är ett faktum. Döm själv. Ja men, jag talar om för dig att han börjar att böla till himmel och jord för att vittna om att han är bankrutt, gått i evinnerlighetens ruin, så fort som en rökpuff från hans utslocknade eld lyckas att ta sig ut ur hans hus. Ja, då han går till sängs så snörar han en påse över sina käftar.

Anthrax

Varför då?

Pythodicus

På det att han icke riskerar att bli andfådd då han sover.

Anthrax

Åh ja! Och han sätter en kork uti sitt luftrör, visst gör han, för att inte riskera att bli andfådd då han sover?

Pythodicus (sinnrikt)

Du borde tro mig, tror jag, precis som jag borde tro dig.

Anthrax (skyndsamt)

Åh, nä, nä! Jag tror det, självfallet!

Pythodicus

Men lyssna nu på detta, kan du det? På min ära, efter det att han tagit sig ett bad blir han helt förtvivlad över att hälla bort allt vatten.

Anthrax

Tror'u att den gamle geten kunde inspireras till att skänka oss en gåva på ett par hundra riksdaler att köpa oss fria för?

Pythodicus

Herregud! Han skulle inte ens låna ut sin hunger, näpp sir, inte ens om du så bad honom om det. Ja, häromdagen när en barberare klippte naglarna på honom samlade han ihop alla bitarna och tog hem'om.

Anthrax

Det gör jag också, och bra mycket bättre, dessutom.

Pythodicus

På att laga mat menar jag, inte stjäla.

Anthrax

Nåväl, jag menade laga mat.

Pythodicus (till Congrio)

Och du där då?

Congrio (med en menande blick mot Anthrax)

Jag är vad jag ser ut att vara.

Anthrax

Han är inget annat än en marknadsdagskock, den grabben: han får bara ett jobb i veckan.

Congrio

Kör du med mig, du? Din fyrstaviga människa, du! Din T-J-U-V!

Anthrax

Fyrstavig människa kan du vara själv! Jo, och fyrfaldigt--nedskriven!


Scen 5


Pythodicus (till Anthrax)

Seså, seså, tyst med er, ni två: och det här fetaste lammet här, (pekande) tag det och gå över till vårt hus.

Anthrax (flinande triumferande åt Congrio)

Jajamen, sir.

(Anthrax träder in i Megadorus hus ledande lammet)

Pythodicus

Congrio, du tar den här som han har lämnat kvar (pekande) och går in i huset med där, (pekande mot Euclios) och vad gäller er, (anvisande några av tjänarna) så följer ni honom. De övriga kommer med till vårt hus.

Congrio

Häng'et i galgen! Så kan man väl inte dela upp det: de fick det fetaste lammet.

Pythodicus

Nåja, jag ger dig den fetaste musikflickan. (vänder sig till flickorna) Det betyder dig, Phrygia: du går med honom. Vad gäller dig, Eleusium, så kliver du över till vårt ställe. (Eleusium och de andra går in i Megadorus hus)

Congrio

Åh, du är en illistig en, Pythodicus! Skuffar undan mig med den här gamla märren, va? Om jag ber om något där, kan jag be mig hes innan jag får något.

Pythodicus

En otacksam tjockskalle är vad du är. Bara tanken att göra dig en tjänst, när den blott bortkastas!

Congrio

Öh? Hur då?

Pythodicus

Hur då? Nåväl, för det första så kommer det inte att finnas ett tumultartat sällskap i det huset som kommer dig i vägen: om du behöver något, tag då bara med det hemifrån så att du inte slösar tid med att be om det. Här vid vårt etablissemang, dock, hyser vi ett väldigt stort tumultartat sällskap utav tjänare, och krimskrams och juveler och kläder och silverfat överallt liggandes. Om nu något saknades,--självfallet är det en lätt sak för dig att hålla dina händer borta, förutsatt att det ej finns något inom räckhåll,--skulle de säga: "kockarna kom undan med det! Slå dom i järn! Bind dom i rep! Prygla dom rejält! Släng dom sen i fängelsehålan!" Men där borta (pekande mot Euclios) kommer inget sådant att hända dig--eftersom det inte finns något alls där för dig att knycka. (går mot Euclios hus) Kom, nudå.

Congrio (tjurigt)

Kommer. (han och de övriga följer)


Scen 6


Pythodicus (knackar på dörren)

Hej där! Staphyla! Kom hit nu och öppna dörren.

Staphyla (därinne)

Vem är det?

Pythodicus

Pythodicus.

Staphyla (sticker ut sitt huvud)

Vad är det du vill?

Pythodicus

Tag dessa kockar och musikflickan och provianteringen till bröllopsfestligheterna. Megadorus sade åt oss att ta med'om över till Euclios.

Staphyla (undersöker provianten besviket)

Vilken är deras festligheter för då, Pythodicus? Ceres?

Pythodicus

Varför henne?

Staphyla

Jo, inga supar har medbringats, noterade jag.

Pythodicus

Men det kommer det dock att finnas när den gamle gentlemannen kommer tillbaks ifrån sitt forum.

Staphyla

Vi har ingen brasved i huset.

Congrio

Några takbjälkar i det?

Staphyla

Ja, skona mig.

Congrio

Där finns det brasved, då: bry dig ej om att hämta någon.

Staphyla

Vad nu? Du ditt gudlösa kryp! även om du är en hängiven anhängare utav Vulcan, vill du att vi skall bränna ner vårt hus, bara för er middag eller er förtjänst? (närmar sig honom).

Congrio (sjunker tillbaka)

Nej inte jag, inte jag.

Pythodicus

Tag in dem nu.

Staphyla (bryskt)

Den här vägen med dig. (Congrio och de andra går in i Euclios hus.)


Scen 7

Pythodicus (då de går iväg)

Se efter saker och ting. (börjar gå mot Megadorus hus) Jag skall gå och se efter vad kockarna sysslar med. Gudars, det är ett djävulusiskt jobb att hålla ett öga på de där gossarna. Det enda sättet är att låta dom laga middagen nere i fängelsehålan och sedan hala upp den i korgar då den är färdig. Likväl, dock, om de befinner sig där nere och glufsar i sig allt som de tillagar, är det en fråga om svält i himmelen och överflöd i helvetet. Men här står jag och pladdrar som om det inte fanns någonting att göra, och hela huset fullt utav de här yngre Springnotorna. (Exit Pythodicus)


Scen 8

In träder Euclio ifrån Forum bärandes på ett litet paket och ett fång berövade blommor.

Euclio

Jag ville då vara fylld utav hjärtlighet idag, och generöst göra det rätta för min dotters bröllop, jo det ville jag. Iväg går jag så till marknaden--frågar efter fisk! Mycket dyrt! Och lammet dyrt...och biffen dyr...och kalv och tonfisk och fläsk...allting är dyrt, allt! Jo, och allt så mycket dyrare då jag ej äger några pengar! Det gjorde mig enbart rasande, och då jag såg att jag icke kunde inhandla något, gick jag bara därifrån. Det var så jag kringgick'om, och hela deras smutsiga sällskap. Sedan så började jag att resonera för mig själv då jag gick vägen fram. "Helgens festande blir till vardagens fastande," säger jag till mig själv, "om du inte hushållar." Efter att jag hade framfört saken på detta sätt för magen och hjärtat, gav hjärnan sitt stöd till mitt förslag att spara på min dotters bröllopskostnader precis så mycket som det gick. Jag har nu inköpt lite rökelse här och några blomkransar: vi skall lägga dom på härden till vår Husguds ära, så att han välsignar min dotters bröllop. (ser emot huset) Öh! Vad står min dörr öppen för? Ett slamrande därinne, tillika! Åh, hav barmhärtighet med oss! Det kan väl inte vara tjuvar, väl?

Congrio (inomhus, till en tjänare)

Se om du inte kan få en större kruka ifrån en av grannarna: den här är en liten en: den kommer inte att rymma allt.

Euclio

Åh, min Gud! min Gud! Jag är ruinerad! De tar allt mitt guld! De är ute efter min kruka! Åh, åh Apollon, hjälp mig nu, fräls mig! Skjut dina pilar igenom dem, dessa guldtjuvar, om du någonsin har hjälpt en man i en sådan knipa förr! Men jag måste nu rusa in innan de har ruinerat mig fullständigt! (Exit Euclio)


Scen 9

In träder Anthrax ifrån Megadorus hus

Anthrax (till tjänarna därinne)

Dromo, rensa nu fisken. Vad gäller dig, Machaerio, du benar ur alla ålar och nejonögon så fort du bara kan. Jag skall gå över nästdörrs och fråga Congrio om att få låna brödtråget. Och du där! om du vet ditt eget bästa, så lämnar du inte tillbaka den där tuppen till mig förrän den är plockad lenare än en balletdansös. (ljud från bråk i Euclios hus) Men hallå, där! Vad är det för oväsen i huset bredvid? Hm! kockarna som förbereder allt som de skall göra, antar jag! Jag hastar tillbaka, eller så får vi ett handgemäng här, vi också.

(exit)


Titus Maccius Plautus 254 BC–184 BC

L Patrik WJ 05-17/06/11