Nyöversättning av Poe's Korpen (Original-illustrationer av Gustave Doré)

(Images from Gustave Doré's illustrations to The Raven.)
***** Som alltid är bilderna klickbara för större bild *****

Korpen (E.A. Poe)

~¤~

En gång kring den dystra mörka midnatt, då jag
begrundade, svag och matt,
Mången pikant och kuriös volym av de bortglömda
traditionernas läror från förr,
Medan mitt huvud föll sakta, nästan jag halvsov, hördes
plötsligt där någon lätt knacka,
Som av någons försiktiga klappande, klappande på min
kammardörr
“Någon besökare de' är,” jag muttrade, “knackande på min
kammardörr—
Blott det, och intet mer ljudet utgör.”


(Plate 4 - A Midnight Dreary)

Åh, tydligt så minns jag det var i en kulen December,
Och vart enskilt glödande kol bringa sin ande ut på detta
golv då det dör
Ivrigt jag så önskade morgondag;—fåfängt sökt att låna
hade ock jag
Från mina böcker en sorgetids avbrott i dess
blad—sorgen över den förlorade Lenore av vörd—
För den sällsynt strålande jungfru vilken änglarna kallar
Lenore av vörd—
Namnlös här för evigt sörjd


(Plate 5 - Bleak December)


(Plate 6 - Vainly I had Sought to Borrow)


(Plate 7 - Sorrow for Lenore)


(Plate 8 - Nameless Here for Evermore)

Och det silkeslena sorgesamt obestämda prasslandet av de
lila förhängen
Hänförde mig—fyllde mig även med de sällsamma fasor
som mig aldrig tidigare vidrört;
Så att jag nu, för att stilla mitt hjärta som snabbare slog,
stod och återtog,
“Någon besökare de' är som enträget be om inträde vid
min kammardörr—
Någon sen besökare de' är som enträget be om inträde vid
min kammardörr;—
Blott detta det är, och intet mer ljudet utgör.”


(Plate 9 - Some Late Visitor)

Strax växte dock min själskraft åter; tvekande då ej
längre,
“Min Herre,” sade jag, “eller Dam, med ert överseende jag
verkligen be om bör;
Men faktum är att jag halvsov nu, och så stilla klappande
kom du,
Och så svagt knackande kom du, knackande uppå min
kammardörr,
Att jag knappt var säker på att jag dig hörde”—här öppnade
jag vidöppen denna dörr;—
Mörkret där, och intet mer där hörs


(Plate 10 - Darkness there and Nothing More)

Djupt in i detta mörkret betraktande, länge och väl jag
stod där undrande, fruktande,
Tvivlande, drömmande de drömmar som ingen dödlig
någonsin vågat att drömma förr;
Men tystnaden var där obruten, och stillheten gav ej
några tecken,
Och det enda ord som uttalades där var det viskade,
“Lenore!” så skört
Detta jag viskade, och ett eko mumlade det ordet tillbaks,
“Lenore!” så skört—
Enbart det, och intet mer ljudet utgör


(Plate 11 - Dreams No Mortal Ever Dared to Dream Before)

Tillbaks igen i kammaren omvändande, med hela min själ
inom mig brinnande,
Snart igen jag där en knackning hör som var något starkare
än förr
“Säkerligen,” sade jag, “säkerligen är det något vid mitt
fönstergaller:
Låt mig se, då, vad är därpå, och detta mysterium
utforska för—
Låt mitt hjärta bliva still för en stund och detta mysterium
utforska för;—
De' är väl denna vind och intet mer ljudet utgör.”


(Plate 12 - Something at My Window Lattice)

Där slängde jag nu fönsterluckan upp, då, med månget
flaxande och skutt,
In där trädde så en ståtlig korp från fordom och de heliga
dagar av världen förr;
Inte den minsta hälsning av vördnad gav han; inte en
endaste minut där stannade eller kvarblev han;
Men, med en min av herre eller fru, upphöjd där satt ovan
min kammardörr—
Upphöjd där satt uppå en byst av Pallas strax ovan min
kammardörr—
Upphöjd, och så satt, och intet mer där rör


(Plate 13 - Open here I Flung the Shutter)


(Plate 14 - Not the Least Obeisance Made He)


(Plate 15 - Perched Upon a Bust of Pallas)

Då denna fågel ebenholtssvart narrade mitt ledsna
sinnelag till ett leende,
Genom den gravallvarliga och strama värdigheten i sin
uppsyn där den sig för
“Fastän din kam må vara avklippt och rakad, fastän,” jag
sade, “du i sanning ej är någon kråka,
Ruskiga dystra och forntida korp vandrande in från där
du Nattens strand angör—
Säg mig ditt förnämliga namn vid den Nattens Plutoniska
strand som du angör!”
Kraxar där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 16 - Wandering from the Nightly Shore)

Högeligen jag förundrade mig över detta otympliga
fjäderfä att så klart där talet yttrades,
Dock gav svaret liten mening—liten betydelse det innehöll;
För vi kan inte hjälpa att vi samtycka att ingen levande
människa
Ännu någonsin välsignats med att se en fågel ovan sin
kammardörr—
Fågel eller best uppå den skulpterade byst ovan sin
kammardörr,
Med ett sådant namn som “Omintetgör.”


(Plate 2 - Nevermore)

Men korpen, sittande ensam uppå den fridfulla byst,
talade endast
Detta enda ord, som om hans själ i detta enda ord han utgjöt
Intet mera sedan han yttrade—inte en fjäder sedan han
flaxade med—
Tills jag knappt mer än muttrade, “andra vänner har
flugit förr—
Om morgonen kommer han att lämna mig, som mitt hopp
har flugit förr.”
Då sade fågeln, “Omintetgör.”


(Plate 17 - Other Friends Have Flown Before)

Skärrad av att stillheten brutits av ett svar som så
träffande uttalats,
“Tveklöst,” sade jag, “vad den yttrar är det enda som den
har på lager och hört,
Uppsnappat från någon olycklig husbonde vilken denna
obarmhärtiga Olycka
Följde fort och följde fortare tills hans sånger bördan bar
och var tråden röd—
Tills dess att hans Hoppets sorgesånger den melankoliska
bördan bar och var tråden röd
Av ‘Intet—omintetgör’.”


(Plate 1 - Title Page)

Men Korpen alltjämt narrade mig och hela min stämning
till ett leende,
Genast jag rullade en kudde rund där framför fågeln, och
byst och dörr;
Sedan uppå dess sjunkande sammet, begynte jag med att
där länka samman
Sinnesstämning med sinnesstämning, tänkande vad
denna olycksbådande fågel av världen förr—
Vad denna dystra, otympliga, ruskiga, utmärglade och
olycksbådande fågel av världen förr
Menade med att där kraxa “Omintetgör.”


(Plate 18 - Fancy Unto Fancy)

Detta att gissa satt jag med där upptagen, men uttryckte
gjorde ingen stavelse
För denna fågel vars flammande ögon nu brände heta mitt i
mitt bröst;
Om detta och mer därtill satt jag och siade, med mitt
huvud lätt tillbakalutat och vilande
På kuddens sammetsbeklädnad som lampans sken
triumferande där röjt,
Men vars violetta sammetsbeklädnad som lampans sken
triumferande där röjt,
Ödet att hon åter skall tynga, ack, omintetgör!


(Plate 19 - Velvet Lining)

Då mig där tycktes att luften tätnade, med en parfymerad
doft från ett okänt kar av rökelse
Svängd utav Serafimen vars stegs ljud pinglande uppå det
stoppade golvet där föll
“Usling,” skrek jag, “din Gud haver förlänat dig—genom
dessa änglavarelser haver han skänkt dig
Respit—respit och glömskans dryck, från dina minnen av
Lenore av vörd!
Svälj, åh svälj denna goda glömskedryck och glöm den
förlorade Lenore av vörd!”
Kraxade där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 20 - Respite and Nepenthe)

“Profet!” sade jag, “ondskefulla tingest!—alltjämt profet,
om än fågel eller djävulsbest!—
Om så av Frestaren sänd, eller om stormen slungade dig hit
på stranden uppsköljd,
Bedrövad ändock helt oförfärad, i detta ökenland
förtrollat—
I detta hem hemsökt av ohygglighet—säg mig ärligt, ber
jag gör—
Finns det—finns det kåda i Balsamträdet?—säg mig—säg
mig, ber jag gör!”
Kraxade där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 21 - By Horror Haunted)


(Plate 22 - Balm in Gilead)

“Profet!” sade jag, “ondskefulla tingest—alltjämt profet,
om än fågel eller djävulsbest!
Vid den Himmel som böjer sig öfver oss—vid den Gud vi
bägge dyrkar högt—
Säg denna själ med sorgen tyngd om, inom det fjärran
Aidenn,
Den skulle omfamna ett jungfruhelgon vilken änglarna
där kallar Lenore av vörd—
Omfamna där en sällsynt strålande jungfru vilken änglarna
kallar Lenore av vörd.”
Kraxade där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 23 - Whom the Angels Name Lenore)

“Var då detta ordet vårt tecken till avsked, fågel eller
plågoande,” jag, uppspringande, där skrek—
“Far du iväg tillbaks igen in i stormen och den Nattens
Plutoniska strand som du angör!
Lämna ingen svart plym här som minnesgåva av den lögn
som din själ haver uttalat!
Lämna min ensamhet obruten!—ge dig så av från bysten
ovanför min dörr!
Tag din näbb ut ur mitt hjärta, och tag din skepnad bort
från min dörr!”
Kraxar där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 24 - Bird or Fiend!)


(Plate 25 - Back into the Tempest)

Och Korpen, aldrig ens fladdrande, alltjämt där sittande,
alltjämt där sittande
Uppå den bleka byst av Pallas strax ovanför min
kammardörr;
Och hans ögon äga ett skimmer av en demons som där
stilla drömmer,
Och lampans sken öfver honom flödande bringa att hans
skugga uppå golvet rörs;
Och min själ från denna skugga som där flytande uppå
golvet rörs
Ödet att den åter skall upplyftas—omintetgör!


(Plate 26 - My Soul from out that Shadow)

(Edgar Allan Poe 1845)
LPWJ svensk version 15-18/10/09

Först publicerad på poeter.se 18 Okt 2009 där den finns kvar med kommentarer med illustrationer av W.Heath Robinson (1872-1944)

Korpen
e-bok: Poe's Poem


(Plate 3 - ANATKH (Inevitability))

Edgar Allan Poe
The Raven
[First published in 1845]

Once upon a midnight dreary, while I pondered weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
`'Tis some visitor,' I muttered, `tapping at my chamber door -
Only this, and nothing more.'

Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor.
Eagerly I wished the morrow; - vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow - sorrow for the lost Lenore -
For the rare and radiant maiden whom the angels named Lenore -
Nameless here for evermore.

And the silken sad uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me - filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating
`'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door -
Some late visitor entreating entrance at my chamber door; -
This it is, and nothing more,'

Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer,
`Sir,' said I, `or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is I was napping, and so gently you came rapping,
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you' - here I opened wide the door; -
Darkness there, and nothing more.

Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before
But the silence was unbroken, and the darkness gave no token,
And the only word there spoken was the whispered word, `Lenore!'
This I whispered, and an echo murmured back the word, `Lenore!'
Merely this and nothing more.

***

Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
`Surely,' said I, `surely that is something at my window lattice;
Let me see then, what thereat is, and this mystery explore -
Let my heart be still a moment and this mystery explore; -
'Tis the wind and nothing more!'

Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter,
In there stepped a stately raven of the saintly days of yore.
Not the least obeisance made he; not a minute stopped or stayed he;
But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door -
Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door -
Perched, and sat, and nothing more.

Then this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling,
By the grave and stern decorum of the countenance it wore,
`Though thy crest be shorn and shaven, thou,' I said, `art sure no craven.
Ghastly grim and ancient raven wandering from the nightly shore -
Tell me what thy lordly name is on the Night's Plutonian shore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

Much I marvelled this ungainly fowl to hear discourse so plainly,
Though its answer little meaning - little relevancy bore;
For we cannot help agreeing that no living human being
Ever yet was blessed with seeing bird above his chamber door -
Bird or beast above the sculptured bust above his chamber door,
With such name as `Nevermore.'

***

But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only,
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered -
Till I scarcely more than muttered `Other friends have flown before -
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before.'
Then the bird said, `Nevermore.'

Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken,
`Doubtless,' said I, `what it utters is its only stock and store,
Caught from some unhappy master whom unmerciful disaster
Followed fast and followed faster till his songs one burden bore -
Till the dirges of his hope that melancholy burden bore
Of "Never-nevermore."'

But the raven still beguiling all my sad soul into smiling,
Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird and bust and door;
Then, upon the velvet sinking, I betook myself to linking
Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore -
What this grim, ungainly, ghastly, gaunt, and ominous bird of yore
Meant in croaking `Nevermore.'

This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing
To the fowl whose fiery eyes now burned into my bosom's core;
This and more I sat divining, with my head at ease reclining
On the cushion's velvet lining that the lamp-light gloated o'er,
But whose velvet violet lining with the lamp-light gloating o'er,
She shall press, ah, nevermore!

***

Then, methought, the air grew denser, perfumed from an unseen censer
Swung by Seraphim whose foot-falls tinkled on the tufted floor.
`Wretch,' I cried, `thy God hath lent thee - by these angels he has sent thee
Respite - respite and nepenthe from thy memories of Lenore!
Quaff, oh quaff this kind nepenthe, and forget this lost Lenore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil! -
Whether tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted -
On this home by horror haunted - tell me truly, I implore -
Is there - is there balm in Gilead? - tell me - tell me, I implore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil!
By that Heaven that bends above us - by that God we both adore -
Tell this soul with sorrow laden if, within the distant Aidenn,
It shall clasp a sainted maiden whom the angels named Lenore -
Clasp a rare and radiant maiden, whom the angels named Lenore?'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Be that word our sign of parting, bird or fiend!' I shrieked upstarting-
`Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken! - quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

And the raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore!


(Plate 27 - The Secret of the Sphinx)

***

***

Vår hos VIP listan:

Ulvstrumpa
Baronessan
Själsöga: Själens Öga
Hemligheter
henry bronetts poesi blogg

Bloggz:

om poesi

freathe
Craxyknas
Nyhetsbloggen
Paradiset
365 saker du kan göra
Levis blogg
Gäst hos Gester
In an Attempt to make a Song...
Stugtankar
Orden tar plats
Högsbo biblioteks blogg
Gotiska Klubben

Newz:

Reinfeldt är den enda som applåderats vid sitt tillträde efter 10 år av passivt helvete i riksdagen utan några steg framåt eller bakåt bara status quo...säger en del...
DN
AB

Slår man äldre så borde man förstå att man blir behandlad därefter, men det är just felet, dessa sociopater tänker inte förrän de själva blir utsatt för några påsksmällar hotande dem själva men då är det ju för sent för de 78-åriga offren tyvärr
DN
AB

Världens bästa Zlatan, positiva påsksmällar
AB

RIP Lillen Eklund
AB

Först petades Beethovens 10:a ihop nu kommer elektroniska versioner
DN

Glad Påsk!

***

Bloggar om poesi, dikt, dikter, poe, korpen,
påsk, raven, kultur, poet, lyrik

intressant som att Poe också skrev Poem det rimmade ju nästan

Be well,
LordParzifal

Vårkungens Solrus Kärlek

I. If Jesus Ever Loved a Woman (J.Cash)
II. Rusa (L.Lewis)
III. Sätt Kontrollerna mot Solens Hjärta (Pink Floyd)
IV. Årstider (A.Edwall)
V. Lament (King Crimson)

till Calin (Mary av Magdala) från Jesuskomplex mannen (R.Powell på bilden från TV serien man alltid såg som barn över Påsken kunde varit min bror utseendemässigt, inte att undra på då man blir kallad Jesus jämt och är profetisk och idealist)


If Jesus Ever Loved a Woman (J.Cash)

***

If Jesus ever loved a woman, I think Mary Magdalene
Was the woman that He loved
If Jesus ever loved a woman
It was Mary Magdalene

His life was pure perfection
And He never did no sin, nor lust nor greed
And He fell to no temptation
And only did His Father know about His human need

And many were the women and the men
Who followed each place He was seen
From seven dirty devils
Did He free the soul of Mary Magdalene

If Jesus ever loved a woman, I think Mary Magdalene
Was the woman, Jesus loved
If Jesus ever loved a woman
It was Mary Magdalene

He never did condemn a man, a woman
Just for being man, or woman
And He always will forgive
If someone tells Him, that they're really truly sorry

But He couldn't stand a hypocrite
A person who'd pretend that they were holy
And we're not
I'd think He'd loved someone like Mary Magdalene, quiet a lot

If Jesus ever loved a woman, I think Mary Magdalene
Was the woman that He loved
If Jesus ever loved a woman, it was Mary Magdalene
If Jesus ever loved a woman, I think Mary Magdalene
Was the woman that He loved
If Jesus ever loved a woman, it was Mary Magdalene

(Johnny Cash 1973)

LPWJ transkript 10/04/09



till (och bild av) Calin, vi springer fortfarande med vargarna och korparna i skogen (och världens drakar)


Rusa (L.Lewis)

***

Jag sjunger det en sista gång för dig
Sedan måste vi faktiskt gå
Du har varit det enda som varit rätt
I allt jag har gjort

Och jag kan knappt se på dig
Men varenda gång jag det gör
Vet jag att vi klarar oss överallt
Någon annanstans

Skin upp, skin upp
Som om du det kan bestämma
Även om du inte kan höra min stämma
Är jag här bredvid dig min kära

Att tänka på att jag kanske inte får se dessa ögon
Gör det så svårt att ej gråta
Och som vi säger våra långa adieun
Gör jag det nästan

Skin upp, skin upp
Som om du det kan bestämma
Även om du inte kan höra min stämma
Är jag här bredvid dig min kära

Högre högre
Och vi rusar för våra liv
Jag kan knappt prata jag förstår nu
Varför du inte kan höja din röst för att säga

Skin upp, skin upp
Som om du det kan bestämma
Även om du inte kan höra min stämma
Är jag här bredvid dig min kära

Högre högre
Och vi rusar för våra liv
Jag kan knappt prata jag förstår nu
Varför du inte kan höja din röst för att det säga

(Snow Patrol/Leona Lewis 2008)

LPWJ svensk version 09/04/09

Video Leona Lewis - Run

BONUS:
Video Emma Essinger - Say Say Say (saxy saxlåt)





Sätt Kontrollerna mot Solens Hjärta (Pink Floyd)

~¤~

Mer och mer svänger natten sakta runt
Räknande löven som darrar i gryningen
Lotusblommor lutar mot varandra i trängtan
Under takänden vilar nu svalorna
Sätt kontrollerna mot solens hjärta

Över berget bevakande bevakarna
Bryter mörkret
Väckande vinrankorna
En centimeter kärlek är en centimeter av skugga
Kärlek är skuggan som får vinet att mogna
Sätt kontrollerna mot solens hjärta
solens hjärta, solens hjärta

Bevittna mannen som skriker mot väggen
Skapande formerna av sina frågor till Himlen
Huruvida solen kommer att gå ned vid skymningen
Kommer han att minnas givandets lektioner?
Sätt kontrollerna mot solens hjärta
solens hjärta, solens hjärta

(Pink Floyd från A Saucerful of Secrets 1968)

LPWJ svensk version 08/04/09

Video LIVE at Pompeii




Ja, jag gjorde det filosofiska misstaget att fråga mig själv varför i alla dessa motgångar jag skriver och kom inte på något svar (mina bästa texter finns redan i arkiven) men måste ju lägga upp något, så det får bli troligtvis Sveriges bästa visa


Årstider (A.Edwall)

Nu är den sköna sommaren här
med lust och fägring stor.
Och bruna ben och tunna skor
och mesen som i holken bor
och doft av hägg och kaffekask
och burken full av mask.

Och knappt har solen sjunkit ner
så börjar den gå opp.
Och i fabriken är det stopp,
på skorstenspipans högsta topp
har sädesärlan byggt sitt bo.
Allt andas frid och ro.

Och vår fabriks direktör
går det strålande för.
Han tog kosingen med sig
och stack, som dom gör
från en tyngande skatt.
Och nu ryktas det att
han med skattmasen leker tafatt.

Sen är den sköna hösten här
som vi har väntat på,
med gula löv och mogna bär
och äppelträn med äpplen på
och kylig natt och blåsig dag
och litet socialbidrag
som man kan dra sig fram uppå
så varför gnälla då?

Och vår chefsingenjör
går det strålande för.
Han fick kosing av staten
att fortsätta för
lika glatt som förut
någonstans söderut
går han på i parti och minut.

Sen är den sköna vintern här
som vi har väntat på.
På vintrig hård och frusen mark
vi färdas på en gammal spark.
Först biten till förmedlingen
och sedan åter hem igen
med samma avslag som förut.
Och sen tar vintern slut.

Men fabrikens kamrer
får vi knappast se mer,
för han fick det som lagen
åt brottslingar ger.
Något år får han gå
i en kåk, ful och grå,
för dom siffror som han trodde på.

Sen kommer vårens sköna tid
som vi har väntat på
när bäcken porlar glad och strid
och lärkan sina drillar slå
och marken gror och går i knopp
runtom min sysslolösa kropp
och uppåt stiger trädens sav
som det blir sommar av.

Och nu ska udda bli jämnt
det har kommunen bestämt.
För fabriken, som utsikten
länge har skämt,
och där möda och slit
luktar blod, svett och skit
tar man bort med en dos dynamit.

Sen är den sköna sommarn här
med lust och fägring stor.
och bruna ben och tunna skor
och mesen som i holken bor
och kaffekask och dragspelslåt
och getingbon och motorbåt
och Mjölkcentralens kalla glass
och utedans och utedass
och dunket från en fiskesmack
och juice i tetrapack

Och man är ledig och fri
och det skiter man i.
För det kvittar snart hur det ska bli.

Allan Edwall 1979




Jag sade igår hur synd det var att släkten inte träffades mer än ett par ggr om somrarna, knappt det längre. Min kusin Torbjörn skulle fyllt 50 i Dec gillade raggarkulturen, var väl den av ett par som var mest lik mig, somnade in igår RIP 1959-2009


Lament (Till Torbjörn Knutsson)

~¤~

I guess I tried to show you how
I'd take the crowd with my guitar
And business men would clap their hands
And clip another fat cigar
And publishers would spread the news
And print my music far and wide
And all the kids who played the blues
Would learn my licks with a bottle neck slide

But now it seems the bubble's burst
Although you know there was a time
When love songs gathered in my head
With poetry in every line
And strong men strove to hold the doors
While with my friends I passed the age
When people stomped on dirty floors
Before I trod the rock'n'roll stage

I'll thank the man who's on the 'phone
And if he has the time to spend
The problem I'll explain once more
And indicate a sum to lend
That ten percent is now a joke
Maybe thirty, even thirty-five
I'll say my daddy's had a stroke
He'd have one now, if he only was alive

I like the way you look at me
You're laughing too down there inside
I took my chance and you took yours
You crewed my ship, we missed the tide
I like the way the music goes
There's a few good guys who can play it right
I like the way it moves my toes
Just say when you want to go and dance all night...

(Fripp/Wetton/Palmer-James)
King Crimson from 'Starless & Bible Black' 1974

~*~

Jag antar jag försökte visa dig hur
Jag skulle ta publiken med min gitarr
Och affärsmän skulle klappa sina händer
Och snoppa av ännu en fet cigarr
Och förläggare skulle sprida nyheten
Och trycka min musik vitt och brett
Och alla barn som spelat bluesen
Skulle lära sig mina riff på flaskhalssätt

Men nu så tycks det som bubblan sprack
Fastän du vet att där fanns en tid
Då kärlekssånger samlades i min skalle
Med varje rad full av poesi
Och starka män sträckte sig för att hålla dörrarna
Medan jag med mina vänner passerade den ålder
Då människor stampade på lortgolv i arenorna
Innan jag beträdde rock'n'roll scenen

Jag skall tacka mannen som är på telefon
Och om han har den tid att spara
Problemet jag skall berätta än en gång
Och nämna den summa som jag lånar
Att tio procent nu är ett skämt
Kanske trettio, även trettiofem
Jag skall säga att min far fick stroke som var hemskt
Han skulle få det nu, om han bara levde än

Jag gillar det sätt som du ser på mig
Du skrattar djupt därinne också min vän
Jag tog min chans och du tog din
Du bemannade båten, vi missade dock flodvågen
Jag gillar hur musiken låter
Det finns några som är bra som kan spela den rätt
Jag gillar det sätt som den rör på mina tår här
Säg bara till när du vill gå och dansa en hel natt...

LPWJ svensk version 24/03/09


***


Newz:
Vett o Etikett (kan behövas, efter 6an lärde jag mig nada i skolan pga allt väsen, vart att skaffa böcker själv)
AB
Svd
DN
Exp
Twitter (Nygammal teknik återanvänd)
AB
Fuck politics våren är här
DN II
Betala för mediafiler = betalade du för inspelade kassettband och videobandkopior också? Nej!
DN II
Djurens Befrielsefront!
Svd
DNA blaha, alla är vi släkt med alla, var länge sedan vi bodde i byar långt ifrån varandra
DN

Musikbloggz:
kulturbloggen
Ghosthand
Blog the Dog
Selma
Svarten
Sofiaaaas
Lars
Som en öppen blogg
dagensskiva.com
pussit
Emma - ofokuserat
ffjun
musiknyheter.nu

Bloggar om påsk, jesus, johnny cash, tv, maria magdalena, leona lewis, musik, pink floyd, king crimson, allan edwall

intressant som att Kung för en Dag var en lek vid Stonehenge första Maj då solen sjönk i nederkant

Be well,
LordParzifal

Änglamarken

Jaa jag vet inte om jag någonsin skulle bli en av de där som bloggar
pålägg på macka och "Wow vi har påskkalas!" och "idag är jag deppig igen..."
Själv har jag spenderat ett dygn med full migrän och innan var jag så
irriterad på dumheten i Sverige att hjärtat kändes som jag var ute och
joggade vilket jag inte gjort sen Kinesiska Omskolningslägret (Gymnasiet).
Men kom bara ihåg; de kan jävlas och de kan sprida sin skit över medierna,
om vad den breda massans smak ska vara, och inte ens ett 15 minuters
konstprogram får existera utan att nån jävla modern trend tas up!!!
...Men du gör som du vill, så behåll din smak, ignorera alla topplistor,
köper du den skiten, än vilken bransch det gäller, finns de kvar ännu
längre i bok-skiv-filmtoppen utan att kanske ens vara bra, hälften är
bara en hype "den där måste va bra för det var det nån som sa",
har alla plötsligt blivit 15 eller? Som tur är försvinner all denna
barnsliga-dagissverige-nojja efter 15 minuters TV-meditation...

Har själv spenderat Påsktiden framför TVn med att se konståkning
(ni läste rätt, det är den svåraste sporten liksom operan är den
svåraste konstarten och ibland sammanfaller de harmoniskt)
och om ni fortfarande går å funderar vad den argentinska tangomusiken
påminde om i Originaldansen var det Evert Taube "Änglamark", "Sjösala Vals(Rönnerdahl)", Allan Edwall "Årstider",
Army of Lovers "Sacrifice"...och..."Que Sera Sera", BAO "Cirkus Finemang",
och nån till, så det var inte ett subliminalt budskap om någon nu
skulle känna igen sig i det jag beskrev. Eftersom den här musiken
påverkade t.ex. Taube så tog han självklart inspiration från den så
nu när originalmusiken kommer strömmande ut ur TV:n som den skall vara så säger folk
lite bakvänt, "Påminner inte det där om Taube, det måste vara
skrivet inspirerat av honom" när det i själva verket är tvärtom.
Så länge Nazareth inte går över Påsk nå'mer får man va tacksam över den högkultur som finns.
(Låt resten behålla rännstensskvalet och ytligheten, de kan bära
skinnjacka o presentera program bäst de vill och förmedla att det
är ok att avliva djur för sin egen egoisms skull; men de är lika stora mördare
som de som förr mördade Jesus och gjorde honom till martyr...
lär istället av människans dumhet eller var en del av problemet som nån ny "Jesus" måste fixa)

Många säger jag är svart, men jag har blont skägg o hår som en
manlig blondinbella (wow vilken topplist etikett jag fick nu *finger* mänskan kan inte ens photoshop editera en bakgrundsbild utan kanter till sin "toppsida" vilket tar exakt 5min)
Sverige är ett land i totalt intellektuellt mörker...
men i mörkret syns ljuset klarast
i ljuset på Änglamarken syns bara skuggorna av allas inre mörker klarast!
...ju fler böcker vi studerar desto bättre förstår vi varför världen
är skit!
Det enda som är positivt är att Naturen och djuren kommer att
översvämma jordens yta och varje fult illaluktande industriland
blir vackert igen, Planet of the Apes var ingen skräckfilm i mina ögon
var det en dokumentär. R.I.P. Charlton Heston.

Be well,
LordParzifal

CRUCIFIXIATION

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
+++++++Crucifixiation+++++++
(ie. your suicidal love's sick fixation for selfcrucifixion)

~~
Nail me to the cross
(why have you forsaken me...)
For all the times you said I never was there for you and I was
Spike through the right hand
blood shows
For all the times you threatened to leave me but did not
Spike through the left hand
blooddrops fall
For all the times you said I didn't love you and I always do
Spike through both feet
a cry of anguish for man
For all the nightmares and backward thoughts
Place upon the head a crown of thorns
When all this isn't enough and you need to push it even more
Put a spear up in my side
Blood now flows
~~
INRI
I Never Really Implied
Is Nothing Real Inducing?
I Never Really Indulged
In Non Reality Intersalvations!
~~
Cross my heart and hope to die.....
Damnat Quod Non Intelligunt
(.....Forgive them for they do not fucking know what they do!)



~~~~~~~~~~~~~~~18Jan99~~~~~
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~LordParzifal

Be well,
LordParzifal