Deeper DownAn unfortunate journey
Through a bleak sea of loneliness
I carved through the waves of grief
In a black vastness of self doubt
I have never felt so alone
So pitiful and wretched and low
I'm tried by a terrible wind
The misery and the pains blow
Fill my vast sails of ruin
Steer me toward a bleak end
A horizon of purples and reds
The still waters of my welcome end
The clouds of grey come overhead
A storm will hunt me down
And rip the guts out of my body
That I would surely drown
The unforgiving wind searches
And lashes me like a whip
The self-pity overwhelms me
My heart sinks like a ship
Thrashing out at torment and pain
The maddened sea engulfs me
I let myself be swallowed up
The magnificent weight upon me
Deeper I go, deeper down
Didn't think it could get any blacker
The cold bites, the pressure builds
I think I no longer matter
Can't tell if my eyes are open or closed
The grieving waters swallow
The pain I'm in through my life of sin
The Devil will doubtless follow
Loneliness is agony
For those of you who know
A war of grief and sadness rages
Through mind, body and soul
When lovers die and friendships fade
When kin all lie forgotten
The gates of agony spew forth
Your memories, stinking and rotten
So deep now i feel so numb
I'm ravaged by utter loss
The guilt, the grief, the astounding pain
My body, they all will wash
I hope I ne'er return to life
Oh, Christ just let me go
Let death devour my simple soul
Lest my misery grow
I quietly leave. A lonely sight
Relieved of all my guilt
To join a wall of deepest Hell
The Devil himself has built.
(My Dying Bride, 2006 "A Line of Deathless Kings")
Se Deeper Down
videon.
Djupare NedEn olycksalig färd
Genom ett blekt hav av ensamhet
Jag skar genom vågorna av sorg
I en svart vidsträckthet av självrannsakan
Jag har aldrig känt mig så ensam
Så ömklig och nedtryckt och låg
Jag är prövad av en förskräcklig vind
Misären och smärtans dån
Fyll mina enorma segel av fördärv
Styr mig mot ett blekt slut
En horisont av lila och rött
De stilla vattnen av mitt välkomna slut
De grå molnen kommer där ovan
En storm kommer att jaga mig ned
Och slita inälvorna ur min kropp
Så att jag säkerligen må bli drunknande
Den oförgätna vinden letar
Och slår mot mig liksom en piska
Självömkan överväldigas mig
Mitt hjärta sjunker likt ett skepp med kista
Slående vilt mot tortyr och smärta
Det ilsknande havet omgjordar mig
Jag låter mig uppslukas
Den väldiga tyngden ovan mig
Djupare sjunker jag, djupare ned
Trodde aldrig det kunde bli ännu svartare
Kylan biter, trycket ökar
Jag tror inte jag existerar längre
Kan inte säga om mina ögon är öppna eller slutna
De sörjande vattnen slukande
Smärtan jag har genom mitt liv i synd
Djävulen kommer tveklöst nu, för mig
Ensamhet är ångest
För de av er som vet
Ett krig av sorg och ledsamheter härjar
Genom sinne, kropp och själ
När älskande dör och vänskap bleknar
När släkt helt ligger glömda
Ur ångestens portar kastas då upp
Dina minnen, stinkande och ruttnande
Så djupt nu jag känner mig så bortdomnad
Jag slits av förlusten den yttersta
Skulden, sorgen, den oerhörda smärtan
Min kropp, de kommer alla att rentvätta
Jag hoppas jag aldri' till livet kommer tillbaka
Åh, Jesus låt mig bara försakas
Låt döden förtära min enkla själ
På det att min olycka ej ska ökas
Jag lämnar stilla. En ensam syn
Befriad från all min skuld
Att förenas med en vägg av djupaste Helvetet
Djävulen själv har byggt.
LPWJ 18/09/08
Intressant som en hysterisk tant.
Newz:
AB AB2 AB3DagenBloggar om
metal,
My Dying Bride,
musik,
lyrics,
sångtextBe well,
LordParzifal