http://en.wikipedia.org/wiki/King_Arthur_(opera)
~*~
Kung Arthur
eller
Den Brittiske Ädle Hjälten
~*~
Henry Purcell 1691 (No. Z.628)
Libretto: John Dryden (1631-1700)
Dedikerad till The Marquis of Halifax
FÖRSTA AKTEN
Baryton
Oden, först åt dig
En springare mjölkvit, vunnen uti strid,
Vi här har offr't.
Kör
Vi här har offr't.
Tenor
Låt vårt nästa frambärande bli
Åt Tor, din dundr'nde son,
Av en likadan.
Kör
Vi här har offr't.
Baryton
En tredje (utav Friesland stam var han)
Åt Odens maka, och åt Tors moder;
Och nu, haver vi alla tre bejak't.
Kör
Vi här har offr't.
Tenor & Alt
Den vita hästen gnägg'de högt.
Åt Oden allt tack vi sänder,
Åt Oden vi är edsvurna.
Kör
Åt Oden, vår beskyddare, allt tack vi sänder således?
Sopran
Lotten är dragen, och Tanfana tillfr'ds;
Från jordliga bekymmer du ej skall besvär's mer.
Kör
Djärva själar, att bliva uti historien ryktb'ra,
Hedern prisande,
Döden föraktande,
Berömmelsen ervinnande
Genom sitt försvinnande,
Döden dö och ärans frukter skörda.
Alt
Jag kallar er alla
Till Odens Salar,
Färdas templen runt
Med murgrönans lund
Uti bägarna krön's,
Och ymniga skålar utav guldstrål'r,
Där ni skall skratta
Och dansa och klunka
Den saft som gör Britterna djärva.
Kör
Till Odens salar alla
Där uti ymniga skålar utav guldstrål'r
Vi skall skratta
Och dansa och klunka
Den saft som gör Britterna djärva.
Tenor
"Kom om ni vågar", våra trumpeter ljuda.
"Kom om ni vågar", fienden tillbaka falla.
"Vi kommer, vi kommer, vi kommer, vi kommer",
Säger dubbelslagen av de dundr'nde trummor.
Kör
"Kom om ni vågar", våra trumpeter ljuda?
Tenor
Nu de framstorma uti all hast,
Nu de samla sig åter raskt.
Gudarna från ovan den vilda vedermödan beskådar,
Och har medömkan för människan som för guldet fördärvas.
Kör
Nu de framstorma uti all hast?
Tenor
De svimfärdiga Saxarna tappar terräng,
Deras trumpeter försmäkta uti deras ljudmängd,
De fly, de fly, de fly, de fly,
"Viktoria", de djärva Britterna gny.
Kör
De svimfärdiga Saxarna tappar terräng?
Tenor
Nu är segern där förvisst vunnen,
Nu vi springa ut på plundring,
Vi återvända till vår mö liksom tursamma köpmän,
Triumferande med rovet från de kuv'de angriparna sen.
Kör
Nu är segern där förvisst vunnen?
~*~
ANDRA AKTEN
Philidel
Hitåt, denna vägen, denna vägen vänd,
Lita ej till den elaka anden.
De äro falska och förledande ljus
Fjärran förda och nära utav sjöjungfrur.
Lita ej till'om, ty de skall er gäcka,
Och uti myrar och kärr er nedsänka.
En kör av Philidels Andar
Hitåt, denna vägen, denna vägen vänd.
En kör av Grimbalds Andar
Denna vägen, hitåt, denna vägen vänd.
Philidel
Om ni era steg tar utan att längre tänka,
Ned ni faller, ett par hundra meter där sjunka.
Det är en ondskans ande som er haver besvär't;
Nämn blott Him'len, och han skall er undvika tvärt.
Hitåt, denna vägen.
En kör av Philidels Andar
Hitåt, denna vägen, denna vägen vänd.
En kör av Grimbalds Andar
Denna vägen, hitåt, denna vägen vänd.
En kör av Philidels Andar
Lita ej till den elaka anden.
Hitåt, denna vägen, denna vägen vänd.
Grimbald
Låt nu ej en månfödd alv misleda er
Från vårt offer och från er ära;
Till rädslan, ack och ve, han har förr'tt er;
Följ flammorna som fladdrar framför er,
Stundom sjufald'ga och stundom allena.
Skynda, skynda, skynda vidare.
Skåda, skåda trappstegen som sig uppenbaras.
Den vägen valde Oswald den flyende.
Fast är gräsmarken och lämplig att uppbära,
Där den vida pärlskimrande daggen i gryningen.
Fjärran ej han kan så fortskrid hädan.
Skynda, skynda, skynda vidare.
En kör av Philidels Andar
Hitåt, denna vägen, denna vägen vänd.
En kör av Grimbalds Andar
Denna vägen, hitåt, denna vägen vänd.
En kör av Philidels Andar
Lita ej till den elaka anden.
Hitåt, denna vägen, denna vägen vänd.
Philidel & 2 Sopraner, Alt, Baryton
Kom, följ nu mig.
Kör
Kom, följ nu mig?
2 Röster
Och gräsvallar skall hela vägen bli för dig.
Kör
Kom, följ nu mig?
Varken troll eller alv skall mot er våga att försynda sig.
3 Röster
Vi luftens bröder
Er hjältar skall uppbära,
Till de goda och de vänliga som er omvårda.
Kör
Vi luftens bröder?
En Herde
Huru välsignade äro herdar, huru glada deras möer,
Medan trummor och trumpeter ljuda sitt alarm!
Våra anspråkslösa skjul passera hela stormen över,
Och då vi dö är det uti varandras famn,
Hela dagen med vår hjord och flock upptagna,
Hela natten med vår flöjt härinne behaga.
Kör
Huru välsignade äro herdar, huru glada deras möer?
En Herde
Klara nymfer av Britannien med behagen vårdade,
Låt ej era dagar utan glädje förflyta.
Hedern är tom blott, och då ungdomstiden ändade,
Skall alla män er prisa men ingen åtnjuta.
Låt så inte ungdomen flyga sin väg utan förnöjsamhet;
Åldern kommer tids nog med er ångersamhet.
Kör
Klara nymfer av Britannien med behagen vårdade?
Två Herdinnor
Herde, herde, sluta att locka och att lura:
Flöjter äro sköna uti sommardagar,
Men strax därefter att leken slutat,
Haver kvinnorna dosen att betala.
Här finnas äktenskapslöften för underskriften:
Era bomärken ni som ej kan skriva sätt,
Efter det, helt utan klagan förvisso sen,
Spela, och välkommen, dag som natt.
En kör av Herdar
Kom, Herdar, en livlig dans nu led;
Giftermålets bekymmer är bekymmer utav glädjen:
Men vare sig äktenskap bringa lyckan eller sorgen,
Tag fasta på denna dag och häng er i stället om morgonen.
~*~
Musiken till den här akten i denna semi-opera är en favorit och var höjdpunkten på årets Trettondagskonsert som seriöst inslag
TREDJE AKTEN
Kupido
Vadan nu! du ande av denna ö, vadan nu!
Ligga du sovandes nedom dessa snökullarna du?
Sträck ut dina lata lemmar. Vakna, så vakna!
Och vintern ifrån din pälsklädda mantel avskaka.
Köldens Ande
Vilken makt är väl du, som ifrån nedom
Haver mig fått att uppresa motvilligt och långsamt
Ifrån bädden utav den eviga snöstorm?
Ser du då ej hur stel och förunderligt åldrad
Vida oförmögen är jag att den bittra kylan tåla,
Jag kan ju knappt mig röra eller draga efter andan?
Låt mig, låt mig åter frysa till döden.
Kupido
Du sinnessvage narr, behärska dig, behärska dig!
Vad mena du välan då med att frysa här så säg?
Då Kärleken framträda,
Hela himmelen klarna,
De stormiga vindar vreden förskona mig.
Du sinnessvage narr, behärska dig, behärska dig!
Vad mena du välan då med att frysa här så säg?
Vintern så mildras,
Och Våren återupplivas,
Mina strålar skapa ett mer ärorikt år över nejd.
Köldens Ande
Du store Kärlek, jag känner dig nu:
Den äldste utav alla gudarna är väl du.
Himmel och jord utav dig voro skapade.
Människonaturen är ditt väsende.
Öfverallt du väl hörsammad's.
Kupido
Intet utav mitt rike skall vara ett ökenland:
Att sprida min spira och lovsjunganden,
Äfven så här, äfven så här skall jag ett folkslag uppväcka
Av vänliga omfamnande och omfamn'de älskande.
En kör av Frusna Människor
Skåda, skåda, vi sammankallas
Att hålla dina festligheter,
'Dock skak'nde utav kölden,
Vi darra och vi skälva.
Kupido
Det är jag, det är jag som haver uppv'rmt er.
Trots det kyliga vädret
Har jag er sammanfört här.
Kör
Det är Kärleken som haver uppv'rmt oss?
Kupido & Ande
Låt ljuda till överläggningar, ni väna, och uppgiv allt.
Lugna så er själva och likaså era käraste.
Han är en förbrytare som tacksamt
Glädjen att här gripa djärvdes:
Men bluffmakaren med gnällandet
Där av det misshaga säkert.
Låt ljuda till överläggningar?
Då begärets frukt är att besitta,
Är det omanligt att sucka och klaga således.
När vi knäböjer för att allt gottgöra,
Förändra vi er föraktfullhet.
Kärleken skapades för att välsigna
Och icke för plågsamhet.
Kör
Det är Kärleken som haver uppv'rmt oss?
~*~
Bilden: Rhein maidens warn Siegfried ur Götterdämmerung av favoriten Arthur Rackham 1912
FJÄRDE AKTEN
Två Sirener
Tvenne döttrar utav denna gamla forsen äro vi,
Och bägge har våra havsgröna lockar för er kamm't så fint.
Kom, kom, bada så med oss en timma eller två;
Kom, kom, nakna i ty det är vi också,
Vilken fara från en fiende naken då?
Kom, kom, bada så med oss och dela
De glädjeämnen som uti floden framträda.
Vi skall vattnen slå tills att de hoppar
Och rör sig uti stora cirklar.
Tenor
Så glad är då den älskande,
Så lätt han kedjan bär!
Så skönt där upptäckandet
Att han ej fåfängt sucka här.
Kör
Så glad är då den älskande?
Sopran & Baryton
För kärleken är var'nda varelse
Gestalt'd av sin naturs skapelse.
Ingen lycka där finnes ovan
Glädjen av kärleksgåvan.
Kör
Ingen lycka där finnes ovan
Glädjen av kärleksgåvan.
Tre Nymfer
Fåfänga våra gracer
Fåfängt dina ögon ser.
Om kärleken du föraktade,
Då åldern fåra våra anleten
Att vara vis är då alltför sent.
Tre Män
Ändamålet de rena glädjeämnen
Nu under vår besittning.
Ingen lycka där finnes ovan
Glädjen av kärleksgåvan.
Tre Kvinnor
Ingen lycka där finnes ovan
Glädjen av kärleksgåvan.
Kör
Ingen lycka?
~*~
Bilden: The Death of King Arthur av James Archer (1823–1904)
FEMTE AKTEN
Aiolos
Ni brus'nde bröder uti alla skyar,
Vars andedräkt slätten den vattn'ga krusat haver,
Retirera så och låt Britannia uppstiga
I triumf öfver det öppna havet.
Stilla och lugn och fattandes rädslan,
Drottningen av Öarna måtte framträda.
Nereid & Pan
Runtom din kust, fagra nymf av Britannien,
Som ditt skydd våra vatten där flödande.
Proteus hela sin hjord insläppa sen
Uppå din grönska att där nedan gå betande.
Främmande land dina fiskar väl smaka;
Lära av dig denna luxuösa fasta.
Kör
Runtom din kust, fagra nymf av Britannien?
Alt, Tenor & Baryton
För flock uti fålla, och den fruktbara slätt,
Som är herdarnas och farmarnas förvärvsrätt,
Sköna Britannien du hela världen överträffa;
Och Pan, som uti Arkadien, styra på det sätt
Som glädje bland't med vinning förskaffa.
Ehuru Jasons fårskinn var berykt't sedan gammalt,
Växa den Brittiska ull nu till guld och gamman;
Inga gruvor kunna mer än sådan rikedom anskaffa,
Det hålla bönderna ifrån kölden,
Och hålla för kungar den Tyriska purpur den förträffliga.
Komos
Erat hö det äro slag't och era skördar äro bärg'de,
Era lador de skall bliva fulla och era kyffen välbärg'de.
Kom, pojkar, kom,
Och gladlynt skrik ut vår grödas hemkomst.
Kör
Kom, pojkar, kom,
Och gladlynt skrik ut vår grödas hemkomst.
Komos
Vi haver prästen narrat, vi skall honom narra ånyo,
För varför ska' en träskalle ha en utav tio?
En utav tio, en utav tio?
Alla
En utav tio, en utav tio,
För varför ska' en träskalle ha en utav tio?
Komos
För att prata så länge, som bokl'rda fyllbultar,
Tills puddingen och klimpen har bränts uti grytan;
Bränts uti grytan, bränts uti grytan?
Alla
Bränts uti grytan, bränts uti grytan,
Tills puddingen och klimpen har bränts uti grytan.
Komos
Vi skall svänga våra öl tills vi ej längre kan stå;
Och hedern av det gamla England få detta hallå;
Gamla England få, gamla England få?
Alla
Gamla England få, gamla England få,
Och hedern av det gamla England få detta hallå.
Venus
Ö du fagraste, alla andra öar excellerar,
Högsäte för glädjen och för kärleken,
Venus här skall välja att dväljas mera,
Och försaka den Cypriotiska skogsdungen.
Kupido ifrån sin fav'rit nation
Bekymmer och avund där avlägsnade;
Svartsjukan som förgifta all passion,
Och förtvivlan som dö för kärleken.
Milda mumlanden, sköna klaganden,
Suckarna som underblåsa kärlekseld,
Mjuka avvisanden, vänliga försmåenden,
Skall bliva all den plåga som du prövade.
Var'nda junker skall göra sin uppvaktning,
Tacksamt var'nda nymf prövade;
Och som dessa excellera uti sin fägring,
Skall de bliva ryktb'ra för kärleken.
Hon
Du säger, det är Kärleken som plågan skapar
Om vilken du så sorgligt klagar,
Och skulle ändock villigt anfäkta mitt hjärta
I denna roll den grymma och olustiga;
Men hur, ack! tror du då att jag
Kan de sår av vilka du dö tåla?
Han
Det är icke min passion som mina bekymmer tillskrivas
Utan din likgiltighet som förläna min förtvivlan:
Den kraftfulla solen frambringa ej våren
Förrän milda skur'r bistod den;
Likaså kan Kärleken, som bränna och förgöra,
Innan godhetens medhjälp ej lyckan uppröra.
Hon
Kärleken har tusende sätt att glädja,
Men fler att vår frid oss beröva;
För vakna nätter och ängsliga dagar,
Några timmar utav glädje han återbetalar;
Men avsaknaden snart, eller svartsjuka rädslor,
Öfverflöda lyckan medelst tårafloder.
Han
Men en mild stund gottgöra ändå
För alla de kval som närvara få.
Hon & Han
Låtom oss älska och till lycksaligheten hasta.
Ålder och visdom komma alltför snart.
Ungdomen var för kärleken skapt.
Hon
Var du trofast, så är jag vänlig.
Han
Jag är trofast, så är du vänlig.
Hon & Han
Him'len kan ej skänka en större välsignelse
Än den trogna kärleken och den vänliga besittningen.
Hedern
Sankt Göran skyddshelgon över våran Ö!
En soldat såväl som ett helgon!
Vid detta gynnsamma påbud le så ömt,
Vilket kärleken och dess famn skall här så.
Vår högsta Suver'nitet uti förfärligt skick
Sina honnörer han skall tilldelas;
Och beskåda sina undersåtar som med spiran fick
Vänta på hans bud härnedan.
Kör
Våra medborgare ensamma ej synes vara
Att uppvakta krigets rov;
Dock här anammade fjärran konungar
Därhemma missaktande sina kronor.
Vår högsta Suver'nitet uti förfärligt skick?
Libretto: John Dryden 1691
L Patrik WJ svensk version 04-07/03/11
![[Valid Atom 1.0]](valid-atom.png "Validate my Atom 1.0 feed")
Inlägg
