http://en.wikipedia.org/wiki/King_Arthur_(opera)~*~
Kung Arthur
eller
Den Brittiske Ädle Hjälten
~*~Henry Purcell 1691 (No. Z.628)
Libretto: John Dryden (1631-1700)
Dedikerad till The Marquis of Halifax
FÖRSTA AKTEN
BarytonOden, först åt dig
En springare mjölkvit, vunnen uti strid,
Vi här har offr't.
KörVi här har offr't.
TenorLåt vårt nästa frambärande bli
Åt Tor, din dundr'nde son,
Av en likadan.
KörVi här har offr't.
BarytonEn tredje (utav Friesland stam var han)
Åt Odens maka, och åt Tors moder;
Och nu, haver vi alla tre bejak't.
KörVi här har offr't.
Tenor & AltDen vita hästen gnägg'de högt.
Åt Oden allt tack vi sänder,
Åt Oden vi är edsvurna.
KörÅt Oden, vår beskyddare, allt tack vi sänder således?
SopranLotten är dragen, och Tanfana tillfr'ds;
Från jordliga bekymmer du ej skall besvär's mer.
KörDjärva själar, att bliva uti historien ryktb'ra,
Hedern prisande,
Döden föraktande,
Berömmelsen ervinnande
Genom sitt försvinnande,
Döden dö och ärans frukter skörda.
AltJag kallar er alla
Till Odens Salar,
Färdas templen runt
Med murgrönans lund
Uti bägarna krön's,
Och ymniga skålar utav guldstrål'r,
Där ni skall skratta
Och dansa och klunka
Den saft som gör Britterna djärva.
KörTill Odens salar alla
Där uti ymniga skålar utav guldstrål'r
Vi skall skratta
Och dansa och klunka
Den saft som gör Britterna djärva.
Tenor"Kom om ni vågar", våra trumpeter ljuda.
"Kom om ni vågar", fienden tillbaka falla.
"Vi kommer, vi kommer, vi kommer, vi kommer",
Säger dubbelslagen av de dundr'nde trummor.
Kör"Kom om ni vågar", våra trumpeter ljuda?
TenorNu de framstorma uti all hast,
Nu de samla sig åter raskt.
Gudarna från ovan den vilda vedermödan beskådar,
Och har medömkan för människan som för guldet fördärvas.
KörNu de framstorma uti all hast?
TenorDe svimfärdiga Saxarna tappar terräng,
Deras trumpeter försmäkta uti deras ljudmängd,
De fly, de fly, de fly, de fly,
"Viktoria", de djärva Britterna gny.
KörDe svimfärdiga Saxarna tappar terräng?
TenorNu är segern där förvisst vunnen,
Nu vi springa ut på plundring,
Vi återvända till vår mö liksom tursamma köpmän,
Triumferande med rovet från de kuv'de angriparna sen.
KörNu är segern där förvisst vunnen?
~*~ANDRA AKTEN
PhilidelHitåt, denna vägen, denna vägen vänd,
Lita ej till den elaka anden.
De äro falska och förledande ljus
Fjärran förda och nära utav sjöjungfrur.
Lita ej till'om, ty de skall er gäcka,
Och uti myrar och kärr er nedsänka.
En kör av Philidels AndarHitåt, denna vägen, denna vägen vänd.
En kör av Grimbalds AndarDenna vägen, hitåt, denna vägen vänd.
PhilidelOm ni era steg tar utan att längre tänka,
Ned ni faller, ett par hundra meter där sjunka.
Det är en ondskans ande som er haver besvär't;
Nämn blott Him'len, och han skall er undvika tvärt.
Hitåt, denna vägen.
En kör av Philidels AndarHitåt, denna vägen, denna vägen vänd.
En kör av Grimbalds AndarDenna vägen, hitåt, denna vägen vänd.
En kör av Philidels AndarLita ej till den elaka anden.
Hitåt, denna vägen, denna vägen vänd.
GrimbaldLåt nu ej en månfödd alv misleda er
Från vårt offer och från er ära;
Till rädslan, ack och ve, han har förr'tt er;
Följ flammorna som fladdrar framför er,
Stundom sjufald'ga och stundom allena.
Skynda, skynda, skynda vidare.
Skåda, skåda trappstegen som sig uppenbaras.
Den vägen valde Oswald den flyende.
Fast är gräsmarken och lämplig att uppbära,
Där den vida pärlskimrande daggen i gryningen.
Fjärran ej han kan så fortskrid hädan.
Skynda, skynda, skynda vidare.
En kör av Philidels AndarHitåt, denna vägen, denna vägen vänd.
En kör av Grimbalds AndarDenna vägen, hitåt, denna vägen vänd.
En kör av Philidels AndarLita ej till den elaka anden.
Hitåt, denna vägen, denna vägen vänd.
Philidel & 2 Sopraner, Alt, BarytonKom, följ nu mig.
KörKom, följ nu mig?
2 RösterOch gräsvallar skall hela vägen bli för dig.
KörKom, följ nu mig?
Varken troll eller alv skall mot er våga att försynda sig.
3 RösterVi luftens bröder
Er hjältar skall uppbära,
Till de goda och de vänliga som er omvårda.
KörVi luftens bröder?
En HerdeHuru välsignade äro herdar, huru glada deras möer,
Medan trummor och trumpeter ljuda sitt alarm!
Våra anspråkslösa skjul passera hela stormen över,
Och då vi dö är det uti varandras famn,
Hela dagen med vår hjord och flock upptagna,
Hela natten med vår flöjt härinne behaga.
KörHuru välsignade äro herdar, huru glada deras möer?
En HerdeKlara nymfer av Britannien med behagen vårdade,
Låt ej era dagar utan glädje förflyta.
Hedern är tom blott, och då ungdomstiden ändade,
Skall alla män er prisa men ingen åtnjuta.
Låt så inte ungdomen flyga sin väg utan förnöjsamhet;
Åldern kommer tids nog med er ångersamhet.
KörKlara nymfer av Britannien med behagen vårdade?
Två HerdinnorHerde, herde, sluta att locka och att lura:
Flöjter äro sköna uti sommardagar,
Men strax därefter att leken slutat,
Haver kvinnorna dosen att betala.
Här finnas äktenskapslöften för underskriften:
Era bomärken ni som ej kan skriva sätt,
Efter det, helt utan klagan förvisso sen,
Spela, och välkommen, dag som natt.
En kör av HerdarKom, Herdar, en livlig dans nu led;
Giftermålets bekymmer är bekymmer utav glädjen:
Men vare sig äktenskap bringa lyckan eller sorgen,
Tag fasta på denna dag och häng er i stället om morgonen.
~*~Musiken till den här akten i denna semi-opera är en favorit och var höjdpunkten på årets Trettondagskonsert som seriöst inslagTREDJE AKTEN
KupidoVadan nu! du ande av denna ö, vadan nu!
Ligga du sovandes nedom dessa snökullarna du?
Sträck ut dina lata lemmar. Vakna, så vakna!
Och vintern ifrån din pälsklädda mantel avskaka.
Köldens AndeVilken makt är väl du, som ifrån nedom
Haver mig fått att uppresa motvilligt och långsamt
Ifrån bädden utav den eviga snöstorm?
Ser du då ej hur stel och förunderligt åldrad
Vida oförmögen är jag att den bittra kylan tåla,
Jag kan ju knappt mig röra eller draga efter andan?
Låt mig, låt mig åter frysa till döden.
KupidoDu sinnessvage narr, behärska dig, behärska dig!
Vad mena du välan då med att frysa här så säg?
Då Kärleken framträda,
Hela himmelen klarna,
De stormiga vindar vreden förskona mig.
Du sinnessvage narr, behärska dig, behärska dig!
Vad mena du välan då med att frysa här så säg?
Vintern så mildras,
Och Våren återupplivas,
Mina strålar skapa ett mer ärorikt år över nejd.
Köldens AndeDu store Kärlek, jag känner dig nu:
Den äldste utav alla gudarna är väl du.
Himmel och jord utav dig voro skapade.
Människonaturen är ditt väsende.
Öfverallt du väl hörsammad's.
KupidoIntet utav mitt rike skall vara ett ökenland:
Att sprida min spira och lovsjunganden,
Äfven så här, äfven så här skall jag ett folkslag uppväcka
Av vänliga omfamnande och omfamn'de älskande.
En kör av Frusna MänniskorSkåda, skåda, vi sammankallas
Att hålla dina festligheter,
'Dock skak'nde utav kölden,
Vi darra och vi skälva.
KupidoDet är jag, det är jag som haver uppv'rmt er.
Trots det kyliga vädret
Har jag er sammanfört här.
KörDet är Kärleken som haver uppv'rmt oss?
Kupido & AndeLåt ljuda till överläggningar, ni väna, och uppgiv allt.
Lugna så er själva och likaså era käraste.
Han är en förbrytare som tacksamt
Glädjen att här gripa djärvdes:
Men bluffmakaren med gnällandet
Där av det misshaga säkert.
Låt ljuda till överläggningar?
Då begärets frukt är att besitta,
Är det omanligt att sucka och klaga således.
När vi knäböjer för att allt gottgöra,
Förändra vi er föraktfullhet.
Kärleken skapades för att välsigna
Och icke för plågsamhet.
KörDet är Kärleken som haver uppv'rmt oss?
~*~Bilden: Rhein maidens warn Siegfried ur Götterdämmerung av favoriten Arthur Rackham 1912FJÄRDE AKTEN
Två SirenerTvenne döttrar utav denna gamla forsen äro vi,
Och bägge har våra havsgröna lockar för er kamm't så fint.
Kom, kom, bada så med oss en timma eller två;
Kom, kom, nakna i ty det är vi också,
Vilken fara från en fiende naken då?
Kom, kom, bada så med oss och dela
De glädjeämnen som uti floden framträda.
Vi skall vattnen slå tills att de hoppar
Och rör sig uti stora cirklar.
TenorSå glad är då den älskande,
Så lätt han kedjan bär!
Så skönt där upptäckandet
Att han ej fåfängt sucka här.
KörSå glad är då den älskande?
Sopran & BarytonFör kärleken är var'nda varelse
Gestalt'd av sin naturs skapelse.
Ingen lycka där finnes ovan
Glädjen av kärleksgåvan.
KörIngen lycka där finnes ovan
Glädjen av kärleksgåvan.
Tre NymferFåfänga våra gracer
Fåfängt dina ögon ser.
Om kärleken du föraktade,
Då åldern fåra våra anleten
Att vara vis är då alltför sent.
Tre MänÄndamålet de rena glädjeämnen
Nu under vår besittning.
Ingen lycka där finnes ovan
Glädjen av kärleksgåvan.
Tre KvinnorIngen lycka där finnes ovan
Glädjen av kärleksgåvan.
KörIngen lycka?
~*~Bilden: The Death of King Arthur av James Archer (1823–1904)FEMTE AKTEN
AiolosNi brus'nde bröder uti alla skyar,
Vars andedräkt slätten den vattn'ga krusat haver,
Retirera så och låt Britannia uppstiga
I triumf öfver det öppna havet.
Stilla och lugn och fattandes rädslan,
Drottningen av Öarna måtte framträda.
Nereid & PanRuntom din kust, fagra nymf av Britannien,
Som ditt skydd våra vatten där flödande.
Proteus hela sin hjord insläppa sen
Uppå din grönska att där nedan gå betande.
Främmande land dina fiskar väl smaka;
Lära av dig denna luxuösa fasta.
KörRuntom din kust, fagra nymf av Britannien?
Alt, Tenor & BarytonFör flock uti fålla, och den fruktbara slätt,
Som är herdarnas och farmarnas förvärvsrätt,
Sköna Britannien du hela världen överträffa;
Och Pan, som uti Arkadien, styra på det sätt
Som glädje bland't med vinning förskaffa.
Ehuru Jasons fårskinn var berykt't sedan gammalt,
Växa den Brittiska ull nu till guld och gamman;
Inga gruvor kunna mer än sådan rikedom anskaffa,
Det hålla bönderna ifrån kölden,
Och hålla för kungar den Tyriska purpur den förträffliga.
KomosErat hö det äro slag't och era skördar äro bärg'de,
Era lador de skall bliva fulla och era kyffen välbärg'de.
Kom, pojkar, kom,
Och gladlynt skrik ut vår grödas hemkomst.
KörKom, pojkar, kom,
Och gladlynt skrik ut vår grödas hemkomst.
KomosVi haver prästen narrat, vi skall honom narra ånyo,
För varför ska' en träskalle ha en utav tio?
En utav tio, en utav tio?
AllaEn utav tio, en utav tio,
För varför ska' en träskalle ha en utav tio?
KomosFör att prata så länge, som bokl'rda fyllbultar,
Tills puddingen och klimpen har bränts uti grytan;
Bränts uti grytan, bränts uti grytan?
AllaBränts uti grytan, bränts uti grytan,
Tills puddingen och klimpen har bränts uti grytan.
KomosVi skall svänga våra öl tills vi ej längre kan stå;
Och hedern av det gamla England få detta hallå;
Gamla England få, gamla England få?
AllaGamla England få, gamla England få,
Och hedern av det gamla England få detta hallå.
VenusÖ du fagraste, alla andra öar excellerar,
Högsäte för glädjen och för kärleken,
Venus här skall välja att dväljas mera,
Och försaka den Cypriotiska skogsdungen.
Kupido ifrån sin fav'rit nation
Bekymmer och avund där avlägsnade;
Svartsjukan som förgifta all passion,
Och förtvivlan som dö för kärleken.
Milda mumlanden, sköna klaganden,
Suckarna som underblåsa kärlekseld,
Mjuka avvisanden, vänliga försmåenden,
Skall bliva all den plåga som du prövade.
Var'nda junker skall göra sin uppvaktning,
Tacksamt var'nda nymf prövade;
Och som dessa excellera uti sin fägring,
Skall de bliva ryktb'ra för kärleken.
HonDu säger, det är Kärleken som plågan skapar
Om vilken du så sorgligt klagar,
Och skulle ändock villigt anfäkta mitt hjärta
I denna roll den grymma och olustiga;
Men hur, ack! tror du då att jag
Kan de sår av vilka du dö tåla?
HanDet är icke min passion som mina bekymmer tillskrivas
Utan din likgiltighet som förläna min förtvivlan:
Den kraftfulla solen frambringa ej våren
Förrän milda skur'r bistod den;
Likaså kan Kärleken, som bränna och förgöra,
Innan godhetens medhjälp ej lyckan uppröra.
HonKärleken har tusende sätt att glädja,
Men fler att vår frid oss beröva;
För vakna nätter och ängsliga dagar,
Några timmar utav glädje han återbetalar;
Men avsaknaden snart, eller svartsjuka rädslor,
Öfverflöda lyckan medelst tårafloder.
HanMen en mild stund gottgöra ändå
För alla de kval som närvara få.
Hon & HanLåtom oss älska och till lycksaligheten hasta.
Ålder och visdom komma alltför snart.
Ungdomen var för kärleken skapt.
HonVar du trofast, så är jag vänlig.
HanJag är trofast, så är du vänlig.
Hon & HanHim'len kan ej skänka en större välsignelse
Än den trogna kärleken och den vänliga besittningen.
HedernSankt Göran skyddshelgon över våran Ö!
En soldat såväl som ett helgon!
Vid detta gynnsamma påbud le så ömt,
Vilket kärleken och dess famn skall här så.
Vår högsta Suver'nitet uti förfärligt skick
Sina honnörer han skall tilldelas;
Och beskåda sina undersåtar som med spiran fick
Vänta på hans bud härnedan.
KörVåra medborgare ensamma ej synes vara
Att uppvakta krigets rov;
Dock här anammade fjärran konungar
Därhemma missaktande sina kronor.
Vår högsta Suver'nitet uti förfärligt skick?
Libretto: John Dryden 1691
L Patrik WJ svensk version 04-07/03/11
3 kommentarer:
Fantastisk, helt underbar översättning kombinerat med fina bilder och vackra musik - videos.
Urtjusigt översatt, och urtjusigt presenterat, med bilderna, och länkarna till operaklipp..!
Vad snygg han är Arthur, på bild..:)
Eva
Åh, så mäktigt!
Det där satte fart på fantasin med en kaskad av bilder i huvudet :)
Kan inte se filmerna, något vajsing med datorn, men, det gjorde som sagt inte ett dugg!
Skicka en kommentar