Att Vara Marcus Birro | Sandaler på Vatten (Beat the System Hard with a Ten Ton Hammer)

eller Att Leva i en Värld av Peace, Love
and MisUnderstanding!

"Att vara Marcus Birro" för att parafrasera en känd sjukhumor blogg.
Det måste ju vara som att sitta och läsa tidningen på ett X-2000
medans passagerare från gången hälsar eller kommenterar eller försöker
vara "svår" och kulturell eller politisk, vilket i hans bransch
verkar vara samma sak. Endast Stefan Sundström klarar att vara svår
och cool på samma gång, antar det är likadant för Birro och de han
mött genom tiderna.
Kultur för mig är en helt annan sak, det är skönhet
in puris
naturalibus.
Miljökamp är viktigt och ett måste liksom djurrätt men människors rätt,
jag vete fan, de har det som dom förtjänar, i 20 år har det gått
nerför och enbart för att blocken strider, vi är utskrattade utomlands
för vår lilla ankdamm som många talade om redan på 80-talet.
Jag skulle kalla det Ebbe Carlsson effekten, att kämpa mot någon bisak
ist.f. det reella problemet.
Därav inget Palmemord löst, därav min disrespekt.
Inga som helst kulturpengar till liberalt tänkande som är snäll mot
allt och alla utan enbart till politiskt kulturella och barn.
Därav min avsky. Inte mot barn men mot alla öronmärkta kulturpengar,
vilket betyder att vissa områden får noll och nada efter 80-talets slut.
Jag är inte sossekritisk pga tillhörighet av något högerparti,
jag är det pga lång erfarenhet.
Smarta lösningar och snabba effekter är något inom metalmusiken som
jag tillhörde sedan tonåren som dessa blodiga fanbärare ej
någonsin begriper, det är som att skrika för döva öron för de gör
alltid vad de själv vill och aldrig om de inte har kommit med förslaget.
Du kan aldrig driva igenom ett kulturprojekt med en egen idé utan att
vänta åratal på att de ska växa ikapp idén. Därav kommer mitt förakt.
Tid är inte pengar det är MER än pengar. Ingen har råd att vänta in en sosse.
Men jag skulle varken vara sosse eller höger; även om jag studerat
gammal adel och förvisso är rojalist!
Kalla mig gärna liberal men mina första ord från TV och tidningar (i 4 års åldern)
var Brasilia (uttalat Brasssill-JA) och Olof Palme (uttalat Olo' Mamme; allt enligt mor)
och där ligger mina intressen och lojaliteter än idag.

Vi växte upp ungefär samtidigt, Marcus och jag, skillnaden är väl att
medan jag kulturarbetade bakom kulisserna i rockföreningar och bildade
olika band innan skrivandet och översättningarna startade senare så var
vissa nykomlingar i TV-studios på ungdomsprogram som vi alla såg.
Ja det har gjorts ett o annat sådant som faktiskt innehöll kultur och inte
som nu vad "ungdomar äter och vilka vanor de har". Får du väl fråga
alla då eftersom människor är individer och inget flockdjur.
Visa nya grupper och spela deras låtar eller håll käft!
Prata åtminstone om en bok. En ny trend som är på väg ist.f. en 5 år
gammal.
Inte konstigt att Alexander Bard verkar elak varje gång han är på TV:n
men det är bara han och Johan Hakelius som är intressant och värda att lyssna på i den evigt trögtänkta nyhetsmorgonsoffan, men Bard är med alldeles för sällan på
burken och är han det är det i ett jippo sammanhang som melodifestivalen.
Hade gärna gett ut den musik som jag gjort eller de böcker jag skrivit och översatt och suttit i soffor på TV men tackade medvetet nej till den karriären eftersom
det krävs nerver av stål, eller alkohol, vilket Bard har kommenterat
att han inte har några nerver.
Till riktigt god musik krävs nerver eftersom det är på nervtrådar man
spelar med t.ex. klassisk musik eller invecklad ambient typ Björk, men
som affärsman är det väl bra att inte ha några och ta kalla beslut
vilket också Bard gör och man får ju lov att säga att man älskar hans
vänsterhjärna (intellekt inte politik, kom upp ur rännstenen vi diskuterar
viktiga saker här) men jag har alltid varit mer högerhjärna (läs föregående
parentes!)
Indianerna sa "Tänk gärna med hjärnan men de riktigt viktiga besluten
tas med både hjärna och hjärta". Det har för alltid varit mitt motto,
jag har levt i samklang med naturen hela mitt liv och vägrar detta
produktionssamhälle av skräp som är onödigt, böcker o annat är förvisso
det men inte att producera saker för att folk ska ha ett statistiskt
sett "lämpligt jobb".
En ond cirkel. Alla skulle kunna jobba med något de var bra på istället
för vad samhället säger är nödvändigt "för ekonomin".
För människorna då? Och naturen? Det är det enda viktiga.



Be well,
LordParzifal

In Genom Skallen och ut Genom Munnen som på ett Gökur

Många skriver ner vardagssaker här, ganska gulligt, när de vaknar och skall med bussen etc
Ganska givande för någon som skriver på en pjäs att bara ta en bloggare och göra den till karaktären för en av hans eller hennes roller...som en ofrivillig blottare...
Poeter kan leva gott i Sverige skrev bl.a. Birro för cirkus ett år sedan, jag tror nog de kommer att kunna det åtminstone med Sverige ögon mått mätt, men som det varit nu har 90-talet varit likadant som 70-talet och det negativa i det florerar som gett näring åt politiska poeter och konstnärer som är de enda som får kulturbidrag, Ringholm såg då till att jag blev av med mitt mer liberala med ett penndrag vid samma tidpunkt som Sven Wollter (all heder åt honom) demonstrerade mot nerdragningarna vid Dramaten,
det enda som kunnat överleva i förra decenniet var rännstenskultur som någon ny bacillkultur.



Poeter är som rappare i USA, 90% tjänar inte en spänn men är ganska bra, ungefär som boomen med hårdrockband jag var med i/om/runt, men efter några år talade bara folk om vilka som tjänade pengar som Def Leppard och svenskar som John Norum men jag och andra såg dom mer som popband.
Aldrig som riktig musik som är på ett helt annat plan som man vet är riktig eftersom den känns som du drömmer och faller handlöst alldeles innan du vaknar, men om någon är minsta seriös i Sverige så blir de ju hånade! som tur är har vissa struntat i det från dag 1...det är deras förlust att de inte begriper annat än nöjesmusik, de kan alltid lära sig leta på det dom inte visste att dom tyckte om som alla barn måste från början.



Påminner om hetsjakten på MC-gäng som kommit till norden från USA/Canada och Tyskland, i Tyskland vet jag att Hell's Angels gjort en skrivelse till Tant Hitler där och förklarat att det var dom som flög in över Tyskland och befriade landet med de sista planen med just Hell's Angels skrivet på dom, de avslutade alltså andra världskriget och startade klubben efter det i USA,
alla läskunniga kan se det på deras amerikanska hemsida (eller gamla anti-Hitler, WWII dokumentärer), men tanten var väl inte läskunnig. De hade blivit stämplade som terrorhot i samma land de en gång var med om att befria.
Ganska vidrigt när man tänker efter. Dessa razzior påminner om Rave trakasserierna på 90-talet, ingen generation får visst ha sin musik eller sin egen stil för systemet och därför struntar många yngre i samhället, inte så konstigt, för mig var det hårdrockgenerationen.
Men dessa MC-klubbsrazzior genomför de för de så kallade 1% klubbarna (vilket betyder att 99% inte är illegala) som den mot Hell's Angels fest i ett klubbhus söderöver där en vägspärr upprättades och de tog ...en "81" (H.A. supporter) person som inte skattat för bilen. Nota: 3 millar för polisen,
rätt åt dom. Skattat för bilen - skrattat åt polisbilen.



Detta fenomen Norden där ingen får sticka ut, jag tittade på konståkningen av gammal god vana och behållningen var Björks "Bachelorette" som japanen som kom trea och slog rekord förra VM åkte avslutningsuppvisningen till. Dessa evighetsriff som jag kallade dom när jag skrev låtar mycket själv är vad musik handlar om, sedan målar hon höga toner ovanpå medans killen åker en slags Jackie Chan inspirerad ryckig dansteater av gammal tradition till.
Både modernt och urtida; starkt!
Och vad gör då Sveriges nöjesfolk, de tar upp en gammal avdankad sångerska och låter henne framträda i TV om och om igen tills folk pratar om henne, ungefär som Sissela Kyle fenomenet,
hon var en gammal B-skådis i TV-serier alltid i skuggan av genier som Suzanne Reuter, men när stjärnorna tackar nej får de dras med att göra B-kändisar till "stjärnor".
Jo, denna Maria Möller härmar 15 sekunder av EN av Björks sångslingor av hennes tusentals och får applåder i nåt uselt SVT program.
Vad kan mänskan mer då? Carola? Hon som är otrolig på alla sätt. Våran Zlatan i sångvärlden,
läs lite utländska tidningar och se vilka få svenskar man vet om. Det är ju för det första en klar fördel att släppa sin skiva på engelska! Vad säger det till folk i branschen, stick inte upp för då sätter vi B-kändisarna att härma er...
ganska sandlådeaktigt sätt att göra TV.
Likadant behandlas Zlatan i fotboll, vi kommer aldrig att komma i närheten av talang som han på 50 år så vi är några som uppskattar det, resten tycker jag bara synd om.
De trivs, precis som med musik, med att klaga på att det inte finns några bra sångare/spelare på planen.
Typiskt svenskar. Allt ska ta 10 år innan det är ok att tycka om det "efteråt". Typiskt töntar.
Det handlar om att förutse det och se vad som är på gång, vad som kan vara intressant; det är det kultur handlar om. För att kanhända om 50 á 100 år läggas till det som kallas finkultur...
När Nirvana slog hade jag lyssnat på dom i 3 år!



Så tillbaka till skrivandet; om poeter och andra bloggare här skrev ner och tänkte igenom texterna litegrann innan, som förr, vid skrivmaskinen, så slapp de editera så mycket, vilket ju är en himla tur att det går att göra ...för många.
Jag har aldrig förstått denna hets när de väl får en idé eller något att jobba på varför inte arbeta igenom det ordentligt och få ett gott resultat!
Som när Carolina Gynning fick göra en ny hitlåt med Bert Karlsson och gick in i studion med Raz (från Rob n Raz) och hörde låten - repade in den - och satte låten medans de tränade in den i studion???
Varför inte komma tillbaks efter en vecka då de haft tid att tänka igenom den, det brukade kallas demo förr.
Så att låten fanns inspelad men folk spelade alltid in den på nytt till själva skivan.
Geezus dessa slit och släng tider...(Jag har inte ens slängt Snowstorms gamla vita 26" trumskinn som jag fick med mig hem efter de spelade Sommarnatt på en högsommarfest jag jobbade på som lottförsäljare som grabb, var en riktig liten tivolimänska varje sommar de kom dit "Det här var på den tiden då sådana ting fanns" för att citera Tage Danielssons "Karl Bertil Jonsson"...)
Fick även träffa Pugh Rogefeldt på nöjesfältet i en halvtimma, var som en evighet, en positiv tidlös evighet. Stod och sålde lotter till honom och hans band och småsnackade; för när jag var yngre gillade folk att prata med mig mer än nu eftersom jag var lillgammal, nu ses jag bara som en besserwizzer. Också ett svenskt jantefenomen, bara barn får vara smarta. Det var vid tiden för "vikingskivan", senare var även Jerry Williams där med sina motorcyklar, raggarna smågarvade lite när de såg japanbågarna, "Inga Harleys?"



Eller som de nya tatueringsserierna, Miami Ink och LA Ink...kul men ganska skrämmande.
Jag skulle aldrig leva med en tatuering som någon skissat på i 5min och ser det som att de är så proffsiga "så jag behöver ingen mer tid".
Ja men om de tog ett par timmar hemma i lugn och ro för en speciell tatuering så vart den ju odödlig, för DET är vad KONST handlar om.
Alla som varit med om att måla en tavla, skriva ett musikstycke som har WOW-känsla, så att man nästan blir rörd till tårar, vet vad jag talar om. Resten är bara försök att hitta den känslan igen, men DET är vad KREATIVITET handlar om...



Be well,
LordParzifal