Poesi,dikt,naturlyrik,tidlös litteratur,musik,film,TV,filosofi,översättningar

***** Kolla gärna länkarna till e-böcker; vid poeter.se finns det mesta sparat av översättningar o lyrik *****

* * * SLÄKTEKTIVEN * * *
(The Ancestor Detector)
Hjälper gärna till att leta familj/ort/namn då jag har tillgång till arkivdigitals kyrkböcker och andra källor vars skrift jag är van att tyda och finner det snabbt (men för längre undersökningar och/eller översättningar tar jag en symbolisk minimumsumma på 500-1500) kontakta mig gärna på "Släktektivbyrån" via mail lordparzifal@gmail.com
se även poeter.se/LordParzifal för översättningar och naturlyrik mm


The Rainforest Site

Gästrike Katthem

~*~ LordParzifal Est.1998 | 10 Years Online Anniversary ~*~

LordParzifal's Wicked Gestures and Avatars @ Excite.com Est.1998
LordParzifal's Woodland Journal Est.2008



fredag 31 december 2010

Ring Ut, Vilda Klockor (A.Tennyson)



nyöversättning 2010 Bilden: Jan Malmsjö på Skansen på Nyårsafton http://en.wikipedia.org/wiki/Ring_Out,_Wild_Bells


Ring Ut, Vilda Klockor (A.Tennyson)

~¤~

Ring ut, vilda klockor, ut i den vilda skyn,
Det frostkalla ljuset, det flygande molnet;
Döende uti natten är nu det gångna året;
Ring ut, vilda klockor, låt honom gå ur ti'n.

Ring ut det gamla, ring in det nykomna,
Ring, glada klockor, ut över snöig ås:
Går gör nu året, så låt honom gå;
Ring ut det falska, ring in det sanna.

Ring ut all sorgen som savtömmer sinnet,
För de som vi här ej mer ser för all tid,
Ring ut fejderna mellan fattig och rik,
Ring in att gottgörelse människor finner.

Ring ut den sakta döende sak,
Och forntida former av partiers strider;
Ring in alla de ädlare former utav livet,
Med behagligare sätt, ärligare lag.

Ring ut avsaknaden, bekymren, och synden,
Och den trolösa kallhetens tid;
Ring ut, ring ut din sorgefulla dikt,
Men ring in den mer fullkomne skalden.

Ring ut för plats och blod den falska stoltheten,
Så medborgarnas agg och skvaller avstanna;
Ring in kärleken för det rätta och det sanna,
Ring in den gemensamma kärleken för godheten.

Ring ut de rysliga sjukdomars gamla skepnader,
Ring ut det begränsande begäret efter guld;
Ring ut de tusende krigens gamla skuld,
Ring in de tusende årens nya fridsamhet.

Ring in den modiga människan som är fri,
Det större hjärtat, den vänligare handen;
Ring ut det mörker som ligger över landet,
Ring så in Kristus åter kommen hit.

Lord Alfred Tennyson 1850

LPWJ svensk version Nyårsafton 31/12/10

~*~

videos:

Ring Out, Wild Bells
Nyårsklockan

~*~



Bilden: Jenny Nyströms illustration till Viktor Rydbergs dikt "Tomten" i Ny Illustrerad Tidning 1881


Jultomten [tackrader för gröten]

~¤~

När kroppen lider så vilar själen
när kroppen återhämtat sig
så lider själen minnenas kval

Så fira inte helger för enbart minnen från förr
för när du hamnat i julkänslan
så öppnar det mången dörr
fira också i nuet men inte blott det heller
med nuet i traditionens sakta tillförsikt
tillför den det forna en strålglans ära mer försiktigt
och insikt att dagen var ljus
och natten mörk även förr
där nu julen upplevs bakom vår dörr

LPWJ 27/12/10

~*~



Bilden: modern illustration till Rydbergs Tomten


Senrydbergu ~ Rydbergs Vintertrippel

~*~

Rydbergs sallader
Viktors skriftkonstskunnande
Evas revyer

LPWJ 30/12/10

~*~

Be well,
L.Patrik W.Johansson
aka LordParzifal

(texterna finns i e-böckerna till höger i listan eller på min poeter.se sida)

http://www.poeter.se/LordParzifal

torsdag 23 december 2010

Merry Christmas



alla titlar är länkar med julmusikvideos


Haiku ~ Merry Christmas

~*~

Joy to the World in
a Carol of the Bells in
Winter Wonderland

LPWJ 22/12/10

~*~



Bilden: Muminkalendern 1973 och det året var lika snöigt som på bilden eller nu igen utanför



Uti Tolfte Månaden (trad.)

~*~

Trettio dagar har november,
april, juni och september,
februari tjuguåtta allen,
alla de andra trettioen


och alla julkalendrar som blev bra är nu utgivna på DVD

~*~

Min bloggsida julen 2008/2009 om alla julkalendrar genom tiderna

LordParzifals Julkort

och som texten förtäljer en

Julkalenderlänk

plus den här norska som var en favorit om kvällarna i en svit de gjorde för vuxna under ett antal år, här ett avsnitt

Jul i Töyengatan

själv ska jag äntligen se om en film jag såg på 80-talet
som nu äntligen finns på DVD

Trolltyg i Tomteskogen



~*~ Ha en lugn Helg ~*~

LPWJ 23/12/10

~*~



Den lilla flickan med svavelstickorna (the little match girl) och pojken på tändsticksasken har sedan länge inbringat pengar till barn i nöd, här i Sverige på Solstickan.se


Tändstickslyrik

~¤~

D en lilla
svavelflickan
se ; där i kylan
stå invid glasets
imma ; där hungrar
förtvivlar i isens
dimma ; varför mor
och familj ej mat
har ens för dagen
skrovmålet där
innanför skulle
räcka för helgen
som kommer

O m då
steken hade vänts
och även så de kalla
tårarna ; där utanför
använts och de
nyttigare grönsaker
om vintertid
för flickan att
ta hem

A tt tända
stearinljuset
med den sista
svavelstickan ;
att de som gick
förbi ; vände om
och åter gav åt
var människa ;
åter var människa
uti vintertid


LPWJ 10-11/12/10

~*~



Bilden: Brita som Idun av Carl Larsson 1901



Ye Litel Match Vers

~¤~

Y e litel
sulfurgirle
sêon ; ther in the cald
standan nêah the glas
mist ; ther hungor
desperate in the is
fog ; hwy môdor
and family nâht fôda
haven efen fore the day
the feast ther
an the inside would
latost fore the holyday
hwilc coman

G if than
the steik hath bêon turnian
and ealswâ the cald
teran ; ther outside
used and the
mâra wholesome vegetables
arounde wintertide
fore the girle tô
bringan hâm

T ô lihtan
the candel
with the latost
sulfurmatch ;
swâ they hwâ walken
bi ; turnian arounde
and ongêan given tô
eall humanitye ;
ongêan bêon humanitye
arounde wintertide


LPWJ old english version 19/12/10


~*~

Be well,
L.Patrik W.Johansson
aka LordParzifal

(alla texterna finns i e-böckerna till höger i listan eller se min poeter.se sida)

http://www.poeter.se/LordParzifal

tisdag 27 juli 2010

Sommar Rapsodi


Sommar Rapsodi Sats I: ad MMX [preludium paradigmo]

~*~

Granrisrökta fiskars
rena själar med tallbarrsdoft

jag rullar en mango över din kropp
som dina känselspröt fångar

din motor varvas till en högra oktanoktav
i mina arketoniska arkeologiska utgrävningar

även om du säger att det inte är det
så känner jag själv att det är fel
å andra sidan om du känner att det inte är det
så kan som skäl en blåslagen själ visa rätt

som att vara fri-i-idrott
löparen som schackrar på 100 schackmeter
springarens hoppande över hästlängder
höjdhopparen kan inte hoppa över frukosten

i tornet sitter kungen med dam och gäster av bönder

men en myra behöver inte psykoanalyseras för att finna mera honung eller var det ved till myrstacken
jag vet inte jag är upptagen att sola mitt intellekt
stekande hett

det är bara när man är varm som man är cool

jag rullar en mango ned över din kropp
som dina känselspröt uppfångar

min motor varvas till en högra lustoktav
i dina arketoniska arkeologiska utsvävningar

och flyttar en å annan rad för flyt

djupt i cadillacnatt inte en lugn minut
in i nordlig hamn och dess famn
i kravatt likt ett gammalt fotografi som ser bra ut
inte som frimurare men en ordens man

ad MMX
ge inte aftonen till gycklarna

skapar anden
hälsokosts teblandningar

filibom-fallerallan
fia med knuff samvaro

jag lever mellan TVn och datorn
ibland stänger jag av dom
och då lever jag i bokhyllan och sängen

Ordväxling

podium och piedestaler
för ståndare och pistiller
män och kvinnor
som mintkolor och lakritspastiller

när man i sin ensamhet inte får en lugn minut
är det bäst att lägga locket på
så att inte all kärlek helt i onödan skvätter ut
se så den sjuder inuti och utanpå

Förväxling

Gamla män ser i unga
världsupplysande kvinnor
som vandrar förbi,
någon de känt för länge sen
intresserar sig igen - ler igen

Åldriga kvinnor likt halvslutna
sömniga blomsterblad
möter regnets droppar,
skapande nya hinnor
återföds, återser igen - reser sig igen

ad MMX
ge inte natten till gycklarna

av eld är orden
och av vatten
rader som är luftiga
och andra som är jordiga

glädjen och sorgen
döden och livet

så är det mest poetiska skrivet

det är lätt att vara elak
men de snälla är de tuffa

på de avlidnas memoriam lacrimosa

Lakota bor sällan i kåta
bara i wigwam
men det är näst' de'sam

att det ångar av den och att ånga av den
i en sweatlodge
är rening som utsöndring
som en sinnenas middag med lök och svamp

fast där ingen lök och svamp fanns

Granrisrökta fiskars
rena själar med tallbarrsdoft

Brevväxling

Om du lägger din hand på
den vänstra axeln, närmast hjärtat
mitt hjärta
så ska du känna min hand ledsaga dig
som i en saga
också över resten av kroppen

Om du var tillbaka där du mådde
som bäst
skulle det kännas som ett kapitel
långt tillbaks i boken och inte det du
gör härnäst

som en katt i skuggan

LPWJ 06-09/06/10

~*~



Sommar Rapsodi Sats II: Vädermannen [interludium intermezzo]

~*~

Fåglarna sjunger i annan gladare tonart sin musik
och småkrypen skriver i sand, träd, gräs och stenar sin lyrik

en liten randig ängel gömmer den mjuka gadden
undkommer mellan dina krockkuddar
härinne, för utanför hörs ännu regnet av himlavalvsvatten
så ofta det går det faller sommardar

motsatsen till att hamna i ett getingbos
näsblodskänsla
eller på latin Epistaxis

den vassa eggen som avskärmar jord från himmel
likt ett stort rum mellan två jordbarns himmelssängar
men den bryts ner för vart år
som människan mer förstår

att man inte kan köpa sig tid
det är något man skapar och får

att som vädermannen
känna det i tår

det som du nu kallar saknadens tomhet
var tomhetens längtan i barnaår

det är inte alltid romantiska berättelser är romantiska
de är ofta förödande,
det är fortfarande synd om den skapande människan

då de som är vinnare inte är vinnare
dåden som gjorde dem till det gör att
en förlorare med vinnande sätt
sköldpaddslikt och fredligt
är att föredra framför en
vinnare på ett förlorande vis
en gammal harnovis
och alltjämt ovis

jag är gentleman
jag behandlar alla som vore de smarta
det kanske är det som är problemet
men hellre det än tvärtom
för det är nog med våld på PK-nyheterna

att som liten pojke se en flicka i folkmängden
att inte riktigt förstå vad det betyder än
men att veta att du ska hinna
innan vetenskapen
och verkligheten
löst mysteriet
av alla mysterier

hon sa att jag skulle skriva en dikt om saknaden
för hon hade saknat mig sedan den dagen
jag skrev om ett drömlöst öga
och när den blev klar, och ganska bra
så glömde vi bort att vi skulle mötas
den dagen, åter saknaden
men vi möts nog snart igen

för man kan fortfarande inte köpa sig tiden
det är något man skapar och får

att som vädermannen
känna det i tår

det som du nu kallar tomhet i saknaden
var tomhetens längtan i barnaår

LPWJ 09-11/06/10

~*~



Sommar Rapsodi Sats III: Dag och Natt [finale furioso]

~*~

Innan mannen tagit över den försakade kvinnans roll
med det ständiga tjatet om vart har du varit nu igen
hon kontrar med jobbet nu igen till romantikern
försona andar och kroppar till en vilja om en lång morgon
till en än längre ljusare dag

man kan spela dag på gitarr men hur spela natt

Ett E-maj i Maj och ett sprudlande A som en solskensdag
ett D dim följer det då dimman träder in och för att skingra moln ett H-moll i en snar lång vacker höst
F för den kalla vintern
G för allt året har gett
C i den nyblivna våren då vi allt skall återse
tillbaka till ett vackert mollstämt E

man kan spela dag på gitarr men hur spela natt

jag hade en gång ett svart skåp med gul marmorskiva
det var inte vackert det var inte fult det var ett gesällprov som någon lokal gjort
för länge sedan med intarsia av två vita änglar, en var vaken och en sov
men hyllorna var alltför tunna för min tunga litteraturbörda
ett skådeskåp vartän det nu står

kvinnor är vackra genom hela livet och mannen letar ursprunget till det
mannen är gammal redan i unga år och kvinnan ojar sig över intelligensens sår

som att metall fungerar i ugnen men plast smälter där som en häxa
och plast fungerar i mikron men metall ger mikron en läxa

vem kommer idag ihåg Le Cygne preludium för en död svan
eller Stockholmsbandet Intermezzo
eller att Sverige missade hockey VM:s final

efter morgonens lätta regn efter gryningens dagg som föregicks av en purpurnatt
vandrar i grönskan av den tidlösa naturens stolta träd
bortom alla stillastående giftiga vattendrag

en gren av asken i trädgården rasade ner klockan fyra i natt
liksom ett klockslag och öppnade upp in till stammen
precis som Yggdrasil tappat en och annan gren sedan den satts men nya växer ständigt ut i världsträdet

efter att musiken tystnat, så börjar den igen

mor stannar till med paraplyt
nedför grusgången ner till posten
och tittar på förödelsen
bevittnar den sköna asken

liksom Oden som Gråskägg med slängkappa och korpar två
eller Mr Walker fast med svart katt så ser jag också allt

slå med lie ogräset som alltför högt ännu växer så
att de spröda sköra hjärtan av örter igen kan få slå

efter att musiken tystnat, så börjar den igen


LPWJ 11-13/06/10

~*~



Ett Drömlöst Öga

~¤~

I ett drömskt ögonblick

Som en enradig aforism
sträcker sig landsvägens mitt vitt

Likt ett rimpar sitter
ett svanpar i sjön skön

Som en treradig haiku sitter
en japansk familj av Triad på karaokebar

Likt en refrängs italienska Canzone
en kvarterskvartetts barbershop acapella till mozarella

~*~

Kvinnans kärleksdöd
som massgravar av massagestavar
Mannens kärleksnöd
likt en lillgammal i unga år
som äldre en gammal liten

~*~

Som mossan frodas i skymningen,
som nunnan nynnar om frälsningen

Vem säger att människan inte inser
djupet i Frälsaren
som korsfäster sig varje dag på olika sätt
och för att bli vis utger sig för att hylla Fördärvelsen

rätt lönlöst och värt föga
att genom livet frukta att bli
ett Drömlöst Öga

~*~

Solen inuti rymdäggets alltid vita natt
med skalet vars utanmäte innehåller intet

Zeus dagliga frukost,
stjärnorna viskar om till Afrodite
människans dagliga bortglömda
pånyttfödelse
jorden aldrig
ett Drömlöst Öga

LPWJ 02/06/10


~*~




Bilden: Om Sommaren, en favorit från 2000 av de ca 40 singlarna och bilden stämmer med hur man i barndomen var nöjd med en bra sommarvecka som oftast inföll i juli, numer i det lugna augusti



Aforism: Sommaren fyller Tomheten

~¤~


Det som du nu kallar saknadens tomhet
var i barnaåren tomhetens längtan

LPWJ 11/06/10

finns som refräng i:

Sommar Rapsodi Sats II: Vädermannen [interludium intermezzo]


~*~

~*~


Högsommar hos VIP listan:

Ulvstrumpa
Baronessan
Själsöga: Själens Öga
Henry Bronett Blog
MyTaglines

Bloggz:

om poesi

Om böcker
Design & Inredningsbloggen
dagensskiva.com
Sessan
Malvinaklubben - ATC och livet
Den Blinde Argus
Evas blogg
Kulturbloggen


Newz:

Vägskyltar som är roligare läsning än svenskvridna nyheter

AB

Varför kommer alla töntiga programledare och sångare från Gävletrakten, man skäms
...Dileva är undantaget och Lassgård

AB

***

Bloggar om poesi, dikt, dikter, rapsodi, sommar,
naturlyrik, musik, kultur, poet, lyrik

intressant som att en rapsodi är liksom inom musik sin egen genre

Be well,
LordParzifal

tisdag 18 maj 2010

Derek Walcott inspirerat och översatt



Upstate av Derek Walcott Bilden: Appalachian trail hike


På Norra Sidan (D.Walcott)


~¤~


Ett knivblad av kall luft försöker att baxa upp
bussens fönster. Vårlandskapet
kan inte stängas ute. Dörren till muggen
fortsätter att slå. Vi är några stycken:
en hög kvinna eller med lång fylla i slitna jeans,
en spanskamerikansk försäljare, och, framför,
en svart kvinna insvept i sin överrock.
Tomheten skänker en sällskaplig aura
genom dessa nordliga byar – återkommande,
men viktiga med sina små åtskillnader
i sädesfält, vidsträckta trädgårdar med tvätt, gamla maskiner –
där människor lever
med landsvägens tålamod och raklång visshet.

Ibland känner jag att ibland
så ger sig Musan av, Musan ger sig av från Amerika.
Hennes trötta anlete är trött på järnets fält,
dess ögonhålor sjunger Appalachernas gruvor,
hon är en krittunn gruvarbetarfru med knotiga armbågar,
hennes halssenor spända som banjosträngar,
hon som en gång var en fräknig palominohäst med en flickas man
galopperande längs blå ängder klickeri-klackeri,
stirrande ner mot en trädbedövad sommarsjö,
då alla mossiga såddkalendrar var sanna.

Avfärden kommer över mig med rök
från fabriker i fjärran.

Men vore pilträden lyror, de krukfettsbringande
solfjäderspilträden
med ren översättning av vatten till sång,
vore staren lika hjärtnupen som näktergalen,
vars sorg stiger mot det hägrande åskmolnet
över Catskillsbergen, vad skulle då deras melodi vara?
Vårens kullar är fläckiga av solen, de vitkyska
ladorna blixtrar förbi
genom de avskärmande träden hennes dröms vigör,
liksom en bro av vitt plank över en bäck stridande vit.
Klara bilder! Direkta som era döttrars
på det sätt som deras klara blick möter din stirrande,
odiskutabel och fatal –
nej, den är mer sensuell.
Jag är förälskad i Amerika.

Jag måste de kalla småstenar från vårens källa
lägga uppå min tunga så att jag lär mig hennes språk,
att tala som björken och aspen tillitsfullt.
Jag skall knacka på den blivna änkans dörr
i en av dessa byar
där hon skall mottaga mig likt en bred och öppen ängd,
likt det blå mellanrummet mellan bergen,
och hålla sina armar vid sina nedbrutna armbågar
svepa det fuktiga håret från pannan
lika varmt som bröd eller hemkomsten.

Derek Walcott 1981

L Patrik WJ svensk version 20/04/10


från e-boken: Översättningar & Renderingar

~*~



skriven i insomnia


Hellas [Transportörer]

~¤~

Boken läser
regnbågen målar

kaktusars tabernakel
meskatens skördevin
i öknen
bland stensöta och saltstoder
och oasens träd av oliv

bara ben går på bar mark

kölhalad av kölden
gå på plankan med dina sista sinande krafter
säg nej svagt blir starkare med fuktad strupe
från den chimära savannens hägring
var dag

blott ett ord som ger tusen bilder
av den flygande hägern

karavaner på divaner
av druckna bulvaner

Dryckesguden Pan
lyder ej under
någon djurisk dam

en flöjtton som ger tusen bilder
av den landande tranan

bland nomaders safari
i öknens sagor

orden hörs uppå vinden
regnet faller i färger från kaleidoskopets prismabåge

snart väntar den kalla nattens måne
som släcker solen efter det varma dygnet

ännu ett

is there any hope for the hopeless strife of life here
will there be yet another storm before the final calm

det är nog med att hinna det som man vill hinna med
det som man inte har tid med vill man inte veta av mer
om det inte är blott ett hinder på vägen till målet
och ej stoppar hela resan
och försvårar åren

människor med sina funderingar blir endast kvar
med tankarna på botemedlet mot döden

are there any honour among poets and poetry
is there a dusk before our dawn
will all of this come
living calmly in our creativity

trummors accentuerande av naturens rytmer
som en konståkerska mitt i sandens dyner
animerade kaosmoln, se
högt upp de lyfter
vidare uppåt flyger

till kreativitetens domäner
där livet står skrivet
fortfarande det är där
och växer

hägern och tranan ~ tranan och hägern
hägringen och vandringståget hem

som nedgrävda ökenskepp som blir levande igen
som åter kommer till den andra andningen
i vågor av sand och vatten
uppå det heliga trädets gren av människosläktet
det gröna äpplet och den solgula apelsinen
i en fruktkompott av
Västerlandet och Österlandet

the same old fablenames
in the same old games

vattnets vågor rullar in
strandens sand famnar om

vissa seglar med lasten full
andra far tomma helt utan guld

bergsstäders frodiga djungler
i vattensipprande grottors och klippors
nostalgiska avmålningar
visioner av framtida
historiska skeenden och tilldragelser

Nattens månes tidvatten i
Morgonsolens gyllene tidssand

Allt är Ett

LPWJ 07-08/04/10

~*~



Tillägnad Derek Walcott


Desertör

~¤~

Fregatten seglar från
människokriget i
djungler där
människoapan räds

de kvarvarande
nyblivna
nyskapta
silverspöken bland träden

likt de små vita snäckorna
på dess skelettliknande skrov

under månskäran

~*~

Seglar över
ett hav av
bittermandel
längtar efter

livsdesserten
i palmer hänger
löften om söta
kokosnötter

i natt av romindränkta
gulddoftande tryffelnätter

~*~

Uggleserafer ljuder
bland de svarta
molnen

som den flygande holländaren

skyddande
mot syrsans
demoner

till dagningen

under solögat

~*~

klockornas klang
har olika betydelse
olika tider
i livet

bland bönesyrsor
och kattugglor
där jag sitter
där jag skriver

dikter i trädgård

~*~

vissa förtjänar mig inte
- mina dåliga dagar
andra
- mina goda

men visst var det
värt, alltid,
att skänka tid

att prova
i livet sig fram prova
det du ser och kan
forma

***

ett utslaget judekörs i
orangeriet i hörnet invid
en i solnedgången glittrande
riddarrustning
beskyddande

Inuti denna rustning
från annan tid,
Poeten

som generationer
under världskrig
själagrät över sin
samtid

ser jag på min tid

genom verandans
små rutor av
färgade glas
i dess förmak
uppå hyllan

en grönbetsad gigantisk flaska
med Nordiskt skepp i miniatyr
och rosa snäcka från korall
- från Söderhav


likt en bläckfisks sugkoppars tentakler rör sig över havet
med gröna glaskulor i ett nät
med blåklint växande i fönstrets solgass invid vattenkaraff
med Drottning Kristina som galjonsfigur
guidande svenska själar hem till Europas ursprung

LPWJ 10/04/10

~*~




inspirerad av Derek Walcott, skriven i insomnia, tillägnad mina läsare och vänner som stöttar mig



Exodus (Lumen Mundi)


~¤~

Men när hon icke längre kunde dölja honom, tog hon en kista av rör, beströk den med jordbeck och tjära och lade barnet däri och satte den så i vassen vid stranden av Nilfloden. (Exodus II:3)


I

Hör vår vårsång
vi sjunger - och tystnar
och ser - och ler
snön har nått sitt
bäst före datum nu
ebbar ut ;
nedskriven i kapitlet
på sidan innan
det nya
på den levande vibrerande
skrivmaskinen ;
ur TV:n
bruset från sammansmältningen
av all musik
till en.


Rullande i ockrafärgad
strandsand
glänsande hud liksom av saffran
uppå gråzonens vita pappersark
av den nya dagens
vattenglas i ökentorkan.

Liksom den negativa polen
ringkastar metallspånens
grader i halvcirkel
runtom Alltet,
likt backanternas
danser
kring Bacchus.

Sjungande sitt sinnlighetens Te Deum
medan natt ännu rår
innan den
nya dagens
första allseende
fiskmås
åtföljd av
alla andra
bevingade
varelser.


II

På stjärnverandan
ännu ej utslocknade
varken de eller vi
född dödsdömd
ur havstången
rest sig
sången från sirener
i väven av tid
de mönstrade
skogen av livstråden ;
ödmjukhet inför
Alltets frid.

Stjärnorna lyser på dagen osynliga.
Bekräftar dem gör vi,
om natten,
då vi ser de beskyddar oss.
Stjärnorna lyser på dagen osynliga,
men innerliga
ner på oss
från det yttre kosmos.

Sitter på stolen bredvid
om natten besöker
uteterrassen, och våra inre
rymdsökande
Världssamveten.


III

Det är,
Tre dagar efter det att
vårens nya Domedagspräster
sa att "Världen går under i morgon!"
Sorgens tår sår och så
återbringar ny skörd åt Framtiden.

Bland stubbarna sår nya frön till idegran
och blommors och örters fägring
Så länge papper finns - så länge det finns papper kvar
får orden plats
att synas
och finnas till ;
som bränningar vid sjö och hav
himlens varma öga
vattnets vita skumkräm
det finaste crème de la crème
varelser i djupet
och på land
blodet som binder samman
floder av vatten
i kvällnings
solnedgång
varmt gul, orange
sedan mörkröd
lila
mörkret än en gång
innan ljuset.


IV

Vatten och jord
som skänker liv
dess gravar
i boksidorna av tid
bokträdens löv
bevarar.

Barnsbens födslorätt
åldringens stam
behandlas
på ärevördigt sätt.

Solnedgångens röda floder
alltgenom
fruktvävnaders sköra nervdelta
en arkipelag
av morgondag.


V

Den gemensamma barnatron
inför vetenskapens
minsta insekter
betrakta naturen
som
naturen betrakta oss
genom samma spegel
gemensamt förstoringsglas
ögon med samma DNA
en kropp
Världssjäl.

Barnet som upptäcker
landet genom
sommarvassen
Livet som
jordens första stam.


VI (Epilogue)

Lagun av viol
udda fågelart
från söder
Nutidens släkters
mytologiska
ödeslott
från nord.
Skrivna som
kapitel
i kyrkogårdars
rader av granitsten
kärna av liv
mjölk,
smör och
grädde,
ost och vin.

Kasta ankar
i min
vik.

Svanparet krusar vattenytan
krusar ingen
krusas ej heller
av ingen
hör naturens
röst i träden
i en sällsamt vacker
ohörd oerhörd melodi.

Melankolins metaforer
citronfjäril över ormbunkar
mästerliga är minnesåren
åkerhägring och ruttna stubbar.

En blöt strand efter regn.
Doft av bevarelsens näver.

I hamn är själen

Exodus

Lumen Mundi

Skänk, ljuset över världen

L Patrik WJ 24/04/10

***

***


Försommar hos VIP listan:

Ulvstrumpa
Baronessan
Själsöga: Själens Öga
MXp

Bloggz:

om poesi

Jenny Maria
Kultur-Sören
Svenssongalaxen
Galaktiska Gondolens Blogg
Erik Halkjaer, reporter
Kultfilmer
MISSEXTRA
Anns och Johans kulturreservat
Granne med potatisodlaren

om Dio & yttrandefrihet

Allvarligt alltså
Nordic Dervish



Newz:

Ronnie James Dio 1942-2010

DN
AB
Exp

Lars Vilks

DN

***

Bloggar om poesi, dikt, dikter, derek walcott, sommar,
översättning, havet, kultur, poet, lyrik

intressant att inga nyhetsbolag inom media förstod att en av de fem största rocksångarna avlidit efter en tids cancer

Be well,
LordParzifal

fredag 2 april 2010

Nyöversättning av Poe's Korpen (Original-illustrationer av Gustave Doré)


(Images from Gustave Doré's illustrations to The Raven.)
***** Som alltid är bilderna klickbara för större bild *****


Korpen (E.A. Poe)

~¤~

En gång kring den dystra mörka midnatt, då jag
begrundade, svag och matt,
Mången pikant och kuriös volym av de bortglömda
traditionernas läror från förr,
Medan mitt huvud föll sakta, nästan jag halvsov, hördes
plötsligt där någon lätt knacka,
Som av någons försiktiga klappande, klappande på min
kammardörr
“Någon besökare de' är,” jag muttrade, “knackande på min
kammardörr—
Blott det, och intet mer ljudet utgör.”


(Plate 4 - A Midnight Dreary)

Åh, tydligt så minns jag det var i en kulen December,
Och vart enskilt glödande kol bringa sin ande ut på detta
golv då det dör
Ivrigt jag så önskade morgondag;—fåfängt sökt att låna
hade ock jag
Från mina böcker en sorgetids avbrott i dess
blad—sorgen över den förlorade Lenore av vörd—
För den sällsynt strålande jungfru vilken änglarna kallar
Lenore av vörd—
Namnlös här för evigt sörjd


(Plate 5 - Bleak December)


(Plate 6 - Vainly I had Sought to Borrow)


(Plate 7 - Sorrow for Lenore)


(Plate 8 - Nameless Here for Evermore)

Och det silkeslena sorgesamt obestämda prasslandet av de
lila förhängen
Hänförde mig—fyllde mig även med de sällsamma fasor
som mig aldrig tidigare vidrört;
Så att jag nu, för att stilla mitt hjärta som snabbare slog,
stod och återtog,
“Någon besökare de' är som enträget be om inträde vid
min kammardörr—
Någon sen besökare de' är som enträget be om inträde vid
min kammardörr;—
Blott detta det är, och intet mer ljudet utgör.”


(Plate 9 - Some Late Visitor)

Strax växte dock min själskraft åter; tvekande då ej
längre,
“Min Herre,” sade jag, “eller Dam, med ert överseende jag
verkligen be om bör;
Men faktum är att jag halvsov nu, och så stilla klappande
kom du,
Och så svagt knackande kom du, knackande uppå min
kammardörr,
Att jag knappt var säker på att jag dig hörde”—här öppnade
jag vidöppen denna dörr;—
Mörkret där, och intet mer där hörs


(Plate 10 - Darkness there and Nothing More)

Djupt in i detta mörkret betraktande, länge och väl jag
stod där undrande, fruktande,
Tvivlande, drömmande de drömmar som ingen dödlig
någonsin vågat att drömma förr;
Men tystnaden var där obruten, och stillheten gav ej
några tecken,
Och det enda ord som uttalades där var det viskade,
“Lenore!” så skört
Detta jag viskade, och ett eko mumlade det ordet tillbaks,
“Lenore!” så skört—
Enbart det, och intet mer ljudet utgör


(Plate 11 - Dreams No Mortal Ever Dared to Dream Before)

Tillbaks igen i kammaren omvändande, med hela min själ
inom mig brinnande,
Snart igen jag där en knackning hör som var något starkare
än förr
“Säkerligen,” sade jag, “säkerligen är det något vid mitt
fönstergaller:
Låt mig se, då, vad är därpå, och detta mysterium
utforska för—
Låt mitt hjärta bliva still för en stund och detta mysterium
utforska för;—
De' är väl denna vind och intet mer ljudet utgör.”


(Plate 12 - Something at My Window Lattice)

Där slängde jag nu fönsterluckan upp, då, med månget
flaxande och skutt,
In där trädde så en ståtlig korp från fordom och de heliga
dagar av världen förr;
Inte den minsta hälsning av vördnad gav han; inte en
endaste minut där stannade eller kvarblev han;
Men, med en min av herre eller fru, upphöjd där satt ovan
min kammardörr—
Upphöjd där satt uppå en byst av Pallas strax ovan min
kammardörr—
Upphöjd, och så satt, och intet mer där rör


(Plate 13 - Open here I Flung the Shutter)


(Plate 14 - Not the Least Obeisance Made He)


(Plate 15 - Perched Upon a Bust of Pallas)

Då denna fågel ebenholtssvart narrade mitt ledsna
sinnelag till ett leende,
Genom den gravallvarliga och strama värdigheten i sin
uppsyn där den sig för
“Fastän din kam må vara avklippt och rakad, fastän,” jag
sade, “du i sanning ej är någon kråka,
Ruskiga dystra och forntida korp vandrande in från där
du Nattens strand angör—
Säg mig ditt förnämliga namn vid den Nattens Plutoniska
strand som du angör!”
Kraxar där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 16 - Wandering from the Nightly Shore)

Högeligen jag förundrade mig över detta otympliga
fjäderfä att så klart där talet yttrades,
Dock gav svaret liten mening—liten betydelse det innehöll;
För vi kan inte hjälpa att vi samtycka att ingen levande
människa
Ännu någonsin välsignats med att se en fågel ovan sin
kammardörr—
Fågel eller best uppå den skulpterade byst ovan sin
kammardörr,
Med ett sådant namn som “Omintetgör.”


(Plate 2 - Nevermore)

Men korpen, sittande ensam uppå den fridfulla byst,
talade endast
Detta enda ord, som om hans själ i detta enda ord han utgjöt
Intet mera sedan han yttrade—inte en fjäder sedan han
flaxade med—
Tills jag knappt mer än muttrade, “andra vänner har
flugit förr—
Om morgonen kommer han att lämna mig, som mitt hopp
har flugit förr.”
Då sade fågeln, “Omintetgör.”


(Plate 17 - Other Friends Have Flown Before)

Skärrad av att stillheten brutits av ett svar som så
träffande uttalats,
“Tveklöst,” sade jag, “vad den yttrar är det enda som den
har på lager och hört,
Uppsnappat från någon olycklig husbonde vilken denna
obarmhärtiga Olycka
Följde fort och följde fortare tills hans sånger bördan bar
och var tråden röd—
Tills dess att hans Hoppets sorgesånger den melankoliska
bördan bar och var tråden röd
Av ‘Intet—omintetgör’.”


(Plate 1 - Title Page)

Men Korpen alltjämt narrade mig och hela min stämning
till ett leende,
Genast jag rullade en kudde rund där framför fågeln, och
byst och dörr;
Sedan uppå dess sjunkande sammet, begynte jag med att
där länka samman
Sinnesstämning med sinnesstämning, tänkande vad
denna olycksbådande fågel av världen förr—
Vad denna dystra, otympliga, ruskiga, utmärglade och
olycksbådande fågel av världen förr
Menade med att där kraxa “Omintetgör.”


(Plate 18 - Fancy Unto Fancy)

Detta att gissa satt jag med där upptagen, men uttryckte
gjorde ingen stavelse
För denna fågel vars flammande ögon nu brände heta mitt i
mitt bröst;
Om detta och mer därtill satt jag och siade, med mitt
huvud lätt tillbakalutat och vilande
På kuddens sammetsbeklädnad som lampans sken
triumferande där röjt,
Men vars violetta sammetsbeklädnad som lampans sken
triumferande där röjt,
Ödet att hon åter skall tynga, ack, omintetgör!


(Plate 19 - Velvet Lining)

Då mig där tycktes att luften tätnade, med en parfymerad
doft från ett okänt kar av rökelse
Svängd utav Serafimen vars stegs ljud pinglande uppå det
stoppade golvet där föll
“Usling,” skrek jag, “din Gud haver förlänat dig—genom
dessa änglavarelser haver han skänkt dig
Respit—respit och glömskans dryck, från dina minnen av
Lenore av vörd!
Svälj, åh svälj denna goda glömskedryck och glöm den
förlorade Lenore av vörd!”
Kraxade där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 20 - Respite and Nepenthe)

“Profet!” sade jag, “ondskefulla tingest!—alltjämt profet,
om än fågel eller djävulsbest!—
Om så av Frestaren sänd, eller om stormen slungade dig hit
på stranden uppsköljd,
Bedrövad ändock helt oförfärad, i detta ökenland
förtrollat—
I detta hem hemsökt av ohygglighet—säg mig ärligt, ber
jag gör—
Finns det—finns det kåda i Balsamträdet?—säg mig—säg
mig, ber jag gör!”
Kraxade där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 21 - By Horror Haunted)


(Plate 22 - Balm in Gilead)

“Profet!” sade jag, “ondskefulla tingest—alltjämt profet,
om än fågel eller djävulsbest!
Vid den Himmel som böjer sig öfver oss—vid den Gud vi
bägge dyrkar högt—
Säg denna själ med sorgen tyngd om, inom det fjärran
Aidenn,
Den skulle omfamna ett jungfruhelgon vilken änglarna
där kallar Lenore av vörd—
Omfamna där en sällsynt strålande jungfru vilken änglarna
kallar Lenore av vörd.”
Kraxade där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 23 - Whom the Angels Name Lenore)

“Var då detta ordet vårt tecken till avsked, fågel eller
plågoande,” jag, uppspringande, där skrek—
“Far du iväg tillbaks igen in i stormen och den Nattens
Plutoniska strand som du angör!
Lämna ingen svart plym här som minnesgåva av den lögn
som din själ haver uttalat!
Lämna min ensamhet obruten!—ge dig så av från bysten
ovanför min dörr!
Tag din näbb ut ur mitt hjärta, och tag din skepnad bort
från min dörr!”
Kraxar där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 24 - Bird or Fiend!)


(Plate 25 - Back into the Tempest)

Och Korpen, aldrig ens fladdrande, alltjämt där sittande,
alltjämt där sittande
Uppå den bleka byst av Pallas strax ovanför min
kammardörr;
Och hans ögon äga ett skimmer av en demons som där
stilla drömmer,
Och lampans sken öfver honom flödande bringa att hans
skugga uppå golvet rörs;
Och min själ från denna skugga som där flytande uppå
golvet rörs
Ödet att den åter skall upplyftas—omintetgör!


(Plate 26 - My Soul from out that Shadow)

(Edgar Allan Poe 1845)
LPWJ svensk version 15-18/10/09

Först publicerad på poeter.se 18 Okt 2009 där den finns kvar med kommentarer med illustrationer av W.Heath Robinson (1872-1944)

Korpen
e-bok: Poe's Poem


(Plate 3 - ANATKH (Inevitability))

Edgar Allan Poe
The Raven

[First published in 1845]

Once upon a midnight dreary, while I pondered weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
`'Tis some visitor,' I muttered, `tapping at my chamber door -
Only this, and nothing more.'

Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor.
Eagerly I wished the morrow; - vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow - sorrow for the lost Lenore -
For the rare and radiant maiden whom the angels named Lenore -
Nameless here for evermore.

And the silken sad uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me - filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating
`'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door -
Some late visitor entreating entrance at my chamber door; -
This it is, and nothing more,'

Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer,
`Sir,' said I, `or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is I was napping, and so gently you came rapping,
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you' - here I opened wide the door; -
Darkness there, and nothing more.

Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before
But the silence was unbroken, and the darkness gave no token,
And the only word there spoken was the whispered word, `Lenore!'
This I whispered, and an echo murmured back the word, `Lenore!'
Merely this and nothing more.

***

Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
`Surely,' said I, `surely that is something at my window lattice;
Let me see then, what thereat is, and this mystery explore -
Let my heart be still a moment and this mystery explore; -
'Tis the wind and nothing more!'

Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter,
In there stepped a stately raven of the saintly days of yore.
Not the least obeisance made he; not a minute stopped or stayed he;
But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door -
Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door -
Perched, and sat, and nothing more.

Then this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling,
By the grave and stern decorum of the countenance it wore,
`Though thy crest be shorn and shaven, thou,' I said, `art sure no craven.
Ghastly grim and ancient raven wandering from the nightly shore -
Tell me what thy lordly name is on the Night's Plutonian shore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

Much I marvelled this ungainly fowl to hear discourse so plainly,
Though its answer little meaning - little relevancy bore;
For we cannot help agreeing that no living human being
Ever yet was blessed with seeing bird above his chamber door -
Bird or beast above the sculptured bust above his chamber door,
With such name as `Nevermore.'

***

But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only,
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered -
Till I scarcely more than muttered `Other friends have flown before -
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before.'
Then the bird said, `Nevermore.'

Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken,
`Doubtless,' said I, `what it utters is its only stock and store,
Caught from some unhappy master whom unmerciful disaster
Followed fast and followed faster till his songs one burden bore -
Till the dirges of his hope that melancholy burden bore
Of "Never-nevermore."'

But the raven still beguiling all my sad soul into smiling,
Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird and bust and door;
Then, upon the velvet sinking, I betook myself to linking
Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore -
What this grim, ungainly, ghastly, gaunt, and ominous bird of yore
Meant in croaking `Nevermore.'

This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing
To the fowl whose fiery eyes now burned into my bosom's core;
This and more I sat divining, with my head at ease reclining
On the cushion's velvet lining that the lamp-light gloated o'er,
But whose velvet violet lining with the lamp-light gloating o'er,
She shall press, ah, nevermore!

***

Then, methought, the air grew denser, perfumed from an unseen censer
Swung by Seraphim whose foot-falls tinkled on the tufted floor.
`Wretch,' I cried, `thy God hath lent thee - by these angels he has sent thee
Respite - respite and nepenthe from thy memories of Lenore!
Quaff, oh quaff this kind nepenthe, and forget this lost Lenore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil! -
Whether tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted -
On this home by horror haunted - tell me truly, I implore -
Is there - is there balm in Gilead? - tell me - tell me, I implore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil!
By that Heaven that bends above us - by that God we both adore -
Tell this soul with sorrow laden if, within the distant Aidenn,
It shall clasp a sainted maiden whom the angels named Lenore -
Clasp a rare and radiant maiden, whom the angels named Lenore?'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Be that word our sign of parting, bird or fiend!' I shrieked upstarting-
`Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken! - quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

And the raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore!


(Plate 27 - The Secret of the Sphinx)

***

***


Vår hos VIP listan:

Ulvstrumpa
Baronessan
Själsöga: Själens Öga
Hemligheter
henry bronetts poesi blogg

Bloggz:

om poesi

freathe
Craxyknas
Nyhetsbloggen
Paradiset
365 saker du kan göra
Levis blogg
Gäst hos Gester
In an Attempt to make a Song...
Stugtankar
Orden tar plats
Högsbo biblioteks blogg
Gotiska Klubben

Newz:

Reinfeldt är den enda som applåderats vid sitt tillträde efter 10 år av passivt helvete i riksdagen utan några steg framåt eller bakåt bara status quo...säger en del...
DN
AB

Slår man äldre så borde man förstå att man blir behandlad därefter, men det är just felet, dessa sociopater tänker inte förrän de själva blir utsatt för några påsksmällar hotande dem själva men då är det ju för sent för de 78-åriga offren tyvärr
DN
AB

Världens bästa Zlatan, positiva påsksmällar
AB

RIP Lillen Eklund
AB

Först petades Beethovens 10:a ihop nu kommer elektroniska versioner
DN

Glad Påsk!

***

Bloggar om poesi, dikt, dikter, poe, korpen,
påsk, raven, kultur, poet, lyrik

intressant som att Poe också skrev Poem det rimmade ju nästan

Be well,
LordParzifal

onsdag 10 mars 2010

Dodecagonhaiku: Decalogus Numerologica (Haikubok i hel textversion)



66 haikus med stigande versmängd 1 till 9 plus 1+9=10 Bilden:Dekalogen; de tio budorden (från grekiskan deka logos = tio ord) i gammal latinsk version Anno 1527


Dodecagonhaiku: Decalogus Numerologica (Haikubok i hel textversion)

0: Nullus
I: Monolit
II: Gemini
III: Trinità
IV: Stagioni
V: Cinco de Mayo
VI: Sexagesima
VII: Septuagesima
VIII: Lemniscate
IX: Millennium
X: Isapostolos
0: Zenith


Publicerad på Poeter.se som e-bok i Mars med samma bilder plus kommentarer och diverse andra texter: Dodecagonhaiku



minimalistisk haiku som inleder Decagonen Bilden: The Fool (Rider-Waites klassiska version) är ett positivt kort om frihet och kreativitet

~*~

0

Nullus


Timmernot
nollpunkt
äggul sol




~*~

I


Monolit


Av ursiffrors tal
sprids i vida världen och
kom alltid tillbaks




~*~

II


Gemini


Megalomani
att överallt leta vad
som finns inuti


Egomani, dock
att ingenstans veta vart
det ser som frös in




Bilden: The tetragrammaton of Yahweh at the 5th Chapel of the Palace of Versailles in France

~*~

III


Trinità


Tetragrammaton
pyramider i din blick
av Yod He Vav He


treenighetsform
i Patris, Filiis namn och
Spiritus Sancti


med förstärkt Hubble
ses visioner tydligt i
Orions bälte




~*~

IV


Stagioni


Ljumma vindar som
blåser guld i sommaren
och gröna skogar


rött som skymningen
höst i himmelens lövverk
gyllene snittet


vitt som nordligt regn
vintern tvättar jorden ren
och sol och måne


avspeglad i skyn
blått som havets stilla storm
vår giv vintern frid




~*~

V



Cinco de Mayo



En brinnande eld
en dominikansk cigarr
upplyser vårnatt


örn förtär ormen
grön dryck ur naturens skönt
grönskande kaktus


mexikanskt majsöl
blå lugn, örnens mjölvita
himmelssvävande


sydamerikansk frukt
röd som varnande tango
het i olustsdöd


det flammar en eld
av tillämpningens natur
Cinco de Mayo




Bilden: Giants Causeway, Skottland

~*~

VI


Sexagesima


Bivax av himmel
mjölk och honung, guld, manna
födan från ovan


på sköldpaddans rygg
där bodde indianer sa
medicinmannen


polygon av en
hexagon, Zohar, Talmud
sexstrålad stjärna


snöfall av flingor
mörkerkylan, Gud, hindra
döden från ovan


basalt från Bashans
underjordiska vulkan
Skottland där gagna


jättars gångbana
där i en liten skog av
broccoli jag bor




~*~

VII


Septuagesima


Över Berings hav
möter golfströmmen ned mot
Godahoppsudden


Antarktisk Atlant
havet det Norra - Stilla
Ocean av lugn


världsomseglingen
under sjuttio dagar
innan Påsk - Pesach


ökenvandringen
uttåget ur Egypten
syns i Mimers brunn


Hel i Nifelhem
Hvergelmers hav, Urdarbrunn
Urd, Verdani, Skuld


en enkel resa
bort från fjättrad sed du tar
alla polarhav


utmed Yggdrasil
galopperar Sleipner snart
över sju världshav




Bilden: Atlantis av Lloyd K. Townsend ca 1890

~*~

VIII


Lemniscate


En enkel resa
som med lätta steg du tar
du vackra Bahá'í


gudarna spelar
poker i en virtuellt
förstärkt verklighet


Babylons trädgård
sten och trä, balans, Cheops
Zeus i Olympia


röd batikmönstrad
subliminal bathysfär
på väg mot havsstrand


Atlantis res dig!
världens sju underverk får
snart ett åttonde


svart materia styr
retrospektiv tidskapsel
Atlantmellanrum


tidvattnet går runt
ur där på Ur, uppfanns hjul
i miniatyr


Till Rhodos Koloss
Tellus originalis
som det står skrivet




Bilden: Times square, New York

~*~

IX


Millennium


Timmernot där en
Monolit svävar över
vacker värld tillbaks


Gemini skapar
sammansatta motsatsers
Adam och Eva


Ser nu att leva
Pyramider som byggs i
ditt eget sinne


Årstider i det
gyllene snitt, kotte, löv,
solen och månen


Majbrasors triumf
intellekt över dåren
våren i vintern


Hexagons skönhet
naturens mönster in i
de sju världshaven


Lemniskata den
liggande åttans äpple
evighetstecknet


Ett 20 sekels
y2k som dock ej kom
vid Millennium två


Profeten i en
skogsdunge sittande som
ser allt i Zenith




Bilden: Ljusvarelsen Balder i Eddan som var den sist inskrivna i den och representerade Hvitekrist (Iesu) efter berättelser om det kom till Norden ; Om ordet Isapostolos

~*~

X


Isapostolos


från Adam, Eva
sonen Set där sedan, och
Enok och Noa


Methusalem i
tionde generation
som dör samma år


som floden kom år
1656
den första tiden


Abraham efter
tjugo generationer
Noa dör efter


sin levnadsbanas
950 år
Ishmael, Isak


Jakob vandrar till
Egypten där han stannar
Elias, Josef


Job, Ruth, Aron och
syskonen Mirjam, Mose
Joshua sen kom


Sakarias och
Samuel, David, Salomo
Natan, Elia


Elisha som hans
mantel tog upp från marken
Jonah av de tolv


mindre profeter
Malaki den siste var
av de Trei Asar


Jesaja sedan
Jeremias med sina
Klagovisor så


Baruch, Hesekiel
och Daniel av de större
av profeter där


Johannes kallad
Döparen banade väg
för Jesus Kristus


generationer
efter skapelsen, floden
kom patriarker


nationalitet
och konungaskap, Balder
Norrs ljusvarelse


som det står skrivet
i Iesu Decalogus
och Dodekagon


Biblia Sacra
Septuagint MMX
Isapostolos


var profet för var
och en innan de läser
det subliminalt


av egna känslor
människor du ägna som
all kärlek äga




minimalistisk haiku som avslutar Dodekagonhaiku: Decalogus Numerologica

~*~

0


Zenith


Skogsdunge
nollpunkt
blå måne


~*~

LPWJ 25/02-03/03/10

***

***

Senvinter hos VIP listan:

Ulvstrumpa
Baronessan
Själsöga: Själens Öga
Hemligheter
henry bronetts poesi blogg


Bloggz:
om poesi&haiku

jardenberg unedited
Denkan - i gränslandet mellan idrott och kultur
David och David
Librarians of the world - unite and take over
scarlettbianca
Kärlekens Land(o)
Albertbloggen
Yrres värld
two olsson sisters
Svenssongalaxen
Café Exposé
Björnbrum

Newz:

När mordhotades en arabisk konstnär för Påveteckningar senast? Kommer inte på? Nej just det... (se mer uppdaterat om fredskampen mot krig mellan folkslag i länkarna på sidan)
AB
DN,II,III

Pernilla barn-TV och Jessica "jag skulle kört en till italodiscolåt istället"
DN
AB,II

***

Bloggar om poesi, dikt, dikter, haiku, jesus,
filosofi, religion, kultur, författare, lyrik

intressant som att Balder var av samma karaktär som Jesus fast de knappt visste att han fanns

Be well,
LordParzifal