Vårsamling: 36 Aforismer 1-18

Aforism: Böön

~*~

Gud gifwe att jag låhtas hwara ett lius i werldens mörker

LPWJ 28/09/10

***



Bilden: Gråtande barn kallas en grupp tavlor målade av den italienska konstnären Bruno Amadio (1913- 1981) som han signerade G. Bragolin. Dessa kom att massproduceras, ofta utan hans tillstånd (wikipedia)


Aforism: Barndomen är ingen Hötorgskonst

~*~

Jag tål aldrig se ledsna barn
det spelar ingen roll
om de är elaka eller snälla
barn ska inte behöva gråta i onödan

LPWJ 04/01/11

***




Skriftställaren

~*~

Jag skriver och skriver och skriver och skriver och skriver och skriver och
jag skriver och skriver och skriver och skriver och skriver och skriver

4500 veckoläsningar

(450 av stammisar och övriga medlemmar som förirrat sig in på sidan)

ger 4000 arkivläsningar av resterande internet,
månne kafferaster på Aftonbladet, Bonniers, Rikspolisen och FibAktuellt?
där de förstnämnda är mer som de sistnämnda
det brukade ju vara vad bloggstatistiken säger
då det är propaganda ej lyrik man söker efter

men det är lyrik ej politik jag skriver

och skriver och skriver och skriver och skriver och skriver och skriver och
jag skriver och skriver och skriver och skriver och skriver och skriver

LPWJ 30/01/11

***



Fia Sabina 1976-1995 svart honkatt 19 år

Findus 1992-2011 svart hankatt 19 år


Aforism: Bast [Min Husgudinna]

~*~

Det är barn och djur som gör ett hem

~*~

House of Bastet

'Tis the children and pets which makes a home

LPWJ 02/03/11

***



Bilden: ur Disney/Tim Burton filmen Nightmare Before Christmas 1993


Aforism: Mobilsignal a la 1800-tal

~*~

Jag ska öppna en liten butik
för speldosor med filmmusik

LPWJ 20/03/11

***




Aforism: Östan om Sol och Västan om Måne

~*~

I tusentals år har människan varit uppkopplad på det kollektiva undermedvetnas internet

genom meditation

LPWJ 21/03/11

***



Bilden: fransk vevlira anno 1760


Drömstorm till Vevlira

~*~

Jag sov på udda timmar och sedan sov jag lite till
passade katten
mor vaknade var trött och sov middag
det var som dagsskift och nattskift då hon jobbade i verket
och övertidsersättningen var att katten var trygg

*

Jag kom bort mig på varuhuset som när jag var ett barn
fast hälften av de gångerna gjorde jag det med flit för att få bakelsen till läsken lite fortare
på en våning fanns bostäder där hela min skivsamling stod i ett hörn med öppen dörr
som en Argentomardröm

*

Sedan såg jag glitterbomber som singlade ner
kapade träden
tills grenen hade ett bandage med en låga som på en tändare
det är väl tur att ryssen inte har råd med bomber utan skickar vargar istället
träd och vargar förstör de moroner till inavelsbarn som jobbar med det

*

Men en rysk radio låg i trädgården då jag halvvaken inspekterade
den talade engelska
(antagligen för att jag i drömmen skulle förstå)
och sa: ändra inte den här frekvensen det är den enda ryska radiokanalen
jag kollade väggarna på husen runt omkring och även uthuset
men gick dit gjorde jag inte för där kan ryssen ligga
eller en rysk varg
bland våra svenska tigrar

*

Jag drömde jag var en ung kvinna som drabbats av svindel
som en blandning av Hitchcocks rena Vertigo och Argentos suggestiva Suspiria
hon sov bredvid en man som frågade:
nu mår du väl lite bättre
Jaa, svarade hon....NEEEJ det gör jag inte, för världen snurrar alldeles för fort för mig
Jaså, sa mannen, jag har alltid tyckt den går så sakta

*

Vi skrattade alltid efter vi gjort en ny låt som överraskade oss själva
vi strävade efter dåtidens fusionrock artister och nådde dit
siktade mot trädtopparna och nådde stjärnorna
här med oss på jorden
det var en annan tid
då det inte var att vara känd som var det viktiga
utan att vara känd för att göra än vad man gjorde bra
nu lever vi bland skuggorna av forna mästare inom musik, film och författarskap


som det italienska talesättet
...på jättarnas axlar står dvärgarna...

LPWJ 22/03/11

***




Aforism: Frukost på Tiffanys

~*~

Att likt Audrey Hepburn rädda en katt
och ditt eget liv

som i slutet av filmen
Breakfast at Tiffany's

LPWJ 22/03/11

***



Bilden: Nicke Nyfiken (Curious George), andra favoriter var Agaton Sax och förstås Tintin/Asterix/Lucky Luke albumen ; den allra första tidningen var Pellefant och Bamse förstås


Aforism: Det Började med att Jag Läste ut Bibliotekets Barnavdelning

~*~

Jag brukade låna 10 böcker på biblioteket per gång
för att komma ihåg hur många
det fanns att lämna tillbaka

några av dem har jag inte sett sedan dess
andra är världskända favoriter

LPWJ 23/03/11

***




Aforism: Homecoming Queen

~*~

De flesta av de som var de vackraste och/eller smartaste flickorna i klassen
är nog lika onåbara som...Eva Dahlgren

LPWJ 22/03/11

***



Bilden: Medans Led Z låg nere så gav de bägge låtskrivarna ut ett par skivor med världsmusikversioner av Led Z låtar som var bra och låg rätt i tiden på 90-talet


Aforism: Vokaliserad Brittrock

~*~

Jag drömde om Robert Plant,
att han var sångare i Deep Purple,
men han hette Jimmy Page i drömmen,
både fel namn och grupp

kanske för att Deep Purple spelat
med vem som helst inom gruppen
men Led Zeppelins medlemmar alltid spelat
med vem som helst solo

LPWJ 26/03/11



video:

Gallow's Pole 90's unledded version

***



Bilden: Speed Limit Enforced by Aircraft (The Rules)


Aforism: Om Ditt och Mitt [aldrig mer socialistisk diktatur]

~*~

Du har ditt sätt som passar dig
och jag har mitt sätt som passar mig

lika mycket fel som du tycker att jag har
lika mycket fel gör du på ditt sätt

LPWJ 26/03/11



Om svenskar som ofta tror att ett parti eller en idé är den rätta, en sak är bra för en sak, en annan för en annan, flexibilitet och frilansande kom redan på 80-talet, uppvuxen i sossarnas diktatur, vet jag att de aldrig ser till individen bara sig själva, statistiken talar högre. Frankrike och Sverige är nu ledande i Nordeuropa, för första ggn sedan passiviteten på 90-talet, välfärd är inte att bryta ner landet med skatter utan att skapa harmoni i landet på alla plan. Så hellre fakta än en massa snack och lögner

***



Bilden: Lakritstrollet


Aforism: Livet är som Lakrits & Dr Pepper

~*~

Det finns delar av livet som jag alltid fått tagit del av ensam

liksom lakrits & Dr Pepper

LPWJ 26/03/11

***



Bilden: Något viktigare än våra i-landsproblem


Aforism: Demokrati är en Illusion [Free Tibet]

~*~

Demokrati är bara ett ord
alla länder styrs av tillgång och efterfrågan
och varje land har sina unika och universella behov

LPWJ 27/03/11

***




Aforism: Att Sila Snacket i Klondyke

~*~

Jag silar sanden mellan fingrarna och behåller guldkornen...där det finns några...i vad folk säger

LPWJ 27/03/11

***



Bilden: Fullversion finns på Wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Major_religious_groups


Aforism: De Sju Världsreligionerna över de Sju Världshaven

~*~

Alla religioner handlar om ett fredsbudskap
de som tar till våld är inte religiösa ledare
utan generaler under ledning av landets politiska styrande
Krig är inte religion utan politik

LPWJ 28/03/11


(Räknat i miljoner, läs gärna vidare om Bahá'í, den "senaste" av de som följer traditionen efter Abraham) http://sv.wikipedia.org/wiki/Bahá'í

***

Christianity 2,000–2,200 Mil. (Abrahamic religions)

Islam 1,570–1,650 Mil. (Abrahamic religions)

Buddhism 400–1,500 Mil. (Indian religions)

Hinduism 828–1,000 Mil. (Indian religions)

African, Asian, American Folk religions 600? Mil. (Folk religions)

Chinese Folk religions (including Taoism and Confucianism) 400? Mil. (Chinese Religions)

Shinto 27–65 Mil. (Japanese Religions)

Sikhism 24–28 Mil. (Indian religions)

Judaism 14–18 Mil. (Abrahamic religions)

Jainism 6–12 Mil. (Indian religions)

Bahá'í Faith 7.6–7.9 Mil. (Abrahamic religions)

Cao Dai 1–8 Mil. (Vietnamese Religions)

Cheondoism 3 Mil. (Korean Religions)

Tenrikyo 2 Mil. (Japanese Religions)

Wicca 1 Mil. (New Religious Movements)

Church of World Messianity 1 Mil. (Japanese Religions)

Seicho-no-Ie 0.8 Mil. (Japanese Religions)

Rastafari movement 0.7 Mil. (New religious movements, Abrahamic religions)

Unitarian Universalism 0.63 Mil. (New religious movements)

***

The Golden Rule or ethic of reciprocity is a maxim, ethical code, or morality that essentially states either of the following:
*One should treat others as one would like others to treat oneself (positive form)
**One should not treat others in ways that one would not like to be treated (negative/prohibitive form, also called the Silver Rule)

The Golden Rule is arguably the most essential basis for the modern concept of human rights, in which each individual has a right to just treatment, and a reciprocal responsibility to ensure justice for others. A key element of the Golden Rule is that a person attempting to live by this rule treats all people with consideration, not just members of his or her in-group. The Golden Rule has its roots in a wide range of world cultures, and is a standard which different cultures use to resolve conflicts.

The Golden Rule has a long history, and a great number of prominent religious figures and philosophers have restated its reciprocal, bilateral nature in various ways (not limited to the above forms). As a concept, the Golden Rule has a history that long predates the term "Golden Rule" (or "Golden law", as it was called from the 1670s). The ethic of reciprocity was present in certain forms in the philosophies of ancient Babylon, Egypt, Persia, India, Greece, Judea, and China.

Examples of statements that mirror the Golden Rule appear in Ancient Egypt, for example in the story of The Eloquent Peasant which is dated to the Middle Kingdom of Egypt (c. 2040–1650 BCE): "Now this is the command: Do to the doer to cause that he do." Rushworth Kidder states that "the label 'golden' was applied by Confucius (551–479 B.C.), who wrote a version of the Silver Rule: 'Here certainly is the golden maxim: Do not do to others that which we do not want them to do to us.'" Kidder notes that this framework appears prominently in many religions, including "Hinduism, Buddhism, Taoism, Zoroastrianism, and the rest of the world's major religions".

- Wikipedia

http://en.wikipedia.org/wiki/The_Golden_Rule

***



Bilden: Jag har alltid älskat när klassisk musik spelas på tidens instrument


Aforism: Bach [eller nu tror jag att jag skrev en aforism igen]

~*~

Går man på en Bachkonsert

så kan vissa vara vakna o andra sova

det är upp till var o en

hur de känner för att sig förkovra

LPWJ 31/03/11

video:

Yngwie i toppform 1985 spelar Bach LIVE

***



Bilden: internethumor kring millenieskiftet, vart tog alla de kreativa hemsidebyggarna vägen som inget hade med de kommersiella shoppingsidorna att göra, bara det konstnärliga som flödade då (ja en sitter här bl.a.)


Aforism: Kajal

~*~

När den perfekt sminkade tjejen syns i TV-rutan
som tror hon är tuff när hon hackar på andra
men helt gör bort sig

syns det direkt när hon öppnar munnen
att hon borde ha:

bättrat på intellektet med kajalpennan

varmare färgat hjärtat med läppstiftet

pudrat medkänslan med rougedosan

LPWJ 02/04/11

***

Be well,
L.Patrik W.Johansson
aka LordParzifal

(texterna finns i e-böckerna till höger i listan eller på min poeter.se sida)

http://www.poeter.se/LordParzifal

Derek Walcott inspirerat och översatt

Upstate av Derek Walcott Bilden: Appalachian trail hike


På Norra Sidan (D.Walcott)


~¤~

Ett knivblad av kall luft försöker att baxa upp
bussens fönster. Vårlandskapet
kan inte stängas ute. Dörren till muggen
fortsätter att slå. Vi är några stycken:
en hög kvinna eller med lång fylla i slitna jeans,
en spanskamerikansk försäljare, och, framför,
en svart kvinna insvept i sin överrock.
Tomheten skänker en sällskaplig aura
genom dessa nordliga byar – återkommande,
men viktiga med sina små åtskillnader
i sädesfält, vidsträckta trädgårdar med tvätt, gamla maskiner –
där människor lever
med landsvägens tålamod och raklång visshet.

Ibland känner jag att ibland
så ger sig Musan av, Musan ger sig av från Amerika.
Hennes trötta anlete är trött på järnets fält,
dess ögonhålor sjunger Appalachernas gruvor,
hon är en krittunn gruvarbetarfru med knotiga armbågar,
hennes halssenor spända som banjosträngar,
hon som en gång var en fräknig palominohäst med en flickas man
galopperande längs blå ängder klickeri-klackeri,
stirrande ner mot en trädbedövad sommarsjö,
då alla mossiga såddkalendrar var sanna.

Avfärden kommer över mig med rök
från fabriker i fjärran.

Men vore pilträden lyror, de krukfettsbringande
solfjäderspilträden
med ren översättning av vatten till sång,
vore staren lika hjärtnupen som näktergalen,
vars sorg stiger mot det hägrande åskmolnet
över Catskillsbergen, vad skulle då deras melodi vara?
Vårens kullar är fläckiga av solen, de vitkyska
ladorna blixtrar förbi
genom de avskärmande träden hennes dröms vigör,
liksom en bro av vitt plank över en bäck stridande vit.
Klara bilder! Direkta som era döttrars
på det sätt som deras klara blick möter din stirrande,
odiskutabel och fatal –
nej, den är mer sensuell.
Jag är förälskad i Amerika.

Jag måste de kalla småstenar från vårens källa
lägga uppå min tunga så att jag lär mig hennes språk,
att tala som björken och aspen tillitsfullt.
Jag skall knacka på den blivna änkans dörr
i en av dessa byar
där hon skall mottaga mig likt en bred och öppen ängd,
likt det blå mellanrummet mellan bergen,
och hålla sina armar vid sina nedbrutna armbågar
svepa det fuktiga håret från pannan
lika varmt som bröd eller hemkomsten.

Derek Walcott 1981

L Patrik WJ svensk version 20/04/10


från e-boken: Översättningar & Renderingar

~*~



skriven i insomnia


Hellas [Transportörer]

~¤~

Boken läser
regnbågen målar

kaktusars tabernakel
meskatens skördevin
i öknen
bland stensöta och saltstoder
och oasens träd av oliv

bara ben går på bar mark

kölhalad av kölden
gå på plankan med dina sista sinande krafter
säg nej svagt blir starkare med fuktad strupe
från den chimära savannens hägring
var dag

blott ett ord som ger tusen bilder
av den flygande hägern

karavaner på divaner
av druckna bulvaner

Dryckesguden Pan
lyder ej under
någon djurisk dam

en flöjtton som ger tusen bilder
av den landande tranan

bland nomaders safari
i öknens sagor

orden hörs uppå vinden
regnet faller i färger från kaleidoskopets prismabåge

snart väntar den kalla nattens måne
som släcker solen efter det varma dygnet

ännu ett

is there any hope for the hopeless strife of life here
will there be yet another storm before the final calm

det är nog med att hinna det som man vill hinna med
det som man inte har tid med vill man inte veta av mer
om det inte är blott ett hinder på vägen till målet
och ej stoppar hela resan
och försvårar åren

människor med sina funderingar blir endast kvar
med tankarna på botemedlet mot döden

are there any honour among poets and poetry
is there a dusk before our dawn
will all of this come
living calmly in our creativity

trummors accentuerande av naturens rytmer
som en konståkerska mitt i sandens dyner
animerade kaosmoln, se
högt upp de lyfter
vidare uppåt flyger

till kreativitetens domäner
där livet står skrivet
fortfarande det är där
och växer

hägern och tranan ~ tranan och hägern
hägringen och vandringståget hem

som nedgrävda ökenskepp som blir levande igen
som åter kommer till den andra andningen
i vågor av sand och vatten
uppå det heliga trädets gren av människosläktet
det gröna äpplet och den solgula apelsinen
i en fruktkompott av
Västerlandet och Österlandet

the same old fablenames
in the same old games

vattnets vågor rullar in
strandens sand famnar om

vissa seglar med lasten full
andra far tomma helt utan guld

bergsstäders frodiga djungler
i vattensipprande grottors och klippors
nostalgiska avmålningar
visioner av framtida
historiska skeenden och tilldragelser

Nattens månes tidvatten i
Morgonsolens gyllene tidssand

Allt är Ett

LPWJ 07-08/04/10

~*~



Tillägnad Derek Walcott


Desertör

~¤~

Fregatten seglar från
människokriget i
djungler där
människoapan räds

de kvarvarande
nyblivna
nyskapta
silverspöken bland träden

likt de små vita snäckorna
på dess skelettliknande skrov

under månskäran

~*~

Seglar över
ett hav av
bittermandel
längtar efter

livsdesserten
i palmer hänger
löften om söta
kokosnötter

i natt av romindränkta
gulddoftande tryffelnätter

~*~

Uggleserafer ljuder
bland de svarta
molnen

som den flygande holländaren

skyddande
mot syrsans
demoner

till dagningen

under solögat

~*~

klockornas klang
har olika betydelse
olika tider
i livet

bland bönesyrsor
och kattugglor
där jag sitter
där jag skriver

dikter i trädgård

~*~

vissa förtjänar mig inte
- mina dåliga dagar
andra
- mina goda

men visst var det
värt, alltid,
att skänka tid

att prova
i livet sig fram prova
det du ser och kan
forma

***

ett utslaget judekörs i
orangeriet i hörnet invid
en i solnedgången glittrande
riddarrustning
beskyddande

Inuti denna rustning
från annan tid,
Poeten

som generationer
under världskrig
själagrät över sin
samtid

ser jag på min tid

genom verandans
små rutor av
färgade glas
i dess förmak
uppå hyllan

en grönbetsad gigantisk flaska
med Nordiskt skepp i miniatyr
och rosa snäcka från korall
- från Söderhav


likt en bläckfisks sugkoppars tentakler rör sig över havet
med gröna glaskulor i ett nät
med blåklint växande i fönstrets solgass invid vattenkaraff
med Drottning Kristina som galjonsfigur
guidande svenska själar hem till Europas ursprung

LPWJ 10/04/10

~*~




inspirerad av Derek Walcott, skriven i insomnia, tillägnad mina läsare och vänner som stöttar mig


Exodus (Lumen Mundi)

~¤~

Men när hon icke längre kunde dölja honom, tog hon en kista av rör, beströk den med jordbeck och tjära och lade barnet däri och satte den så i vassen vid stranden av Nilfloden. (Exodus II:3)


I

Hör vår vårsång
vi sjunger - och tystnar
och ser - och ler
snön har nått sitt
bäst före datum nu
ebbar ut ;
nedskriven i kapitlet
på sidan innan
det nya
på den levande vibrerande
skrivmaskinen ;
ur TV:n
bruset från sammansmältningen
av all musik
till en.


Rullande i ockrafärgad
strandsand
glänsande hud liksom av saffran
uppå gråzonens vita pappersark
av den nya dagens
vattenglas i ökentorkan.

Liksom den negativa polen
ringkastar metallspånens
grader i halvcirkel
runtom Alltet,
likt backanternas
danser
kring Bacchus.

Sjungande sitt sinnlighetens Te Deum
medan natt ännu rår
innan den
nya dagens
första allseende
fiskmås
åtföljd av
alla andra
bevingade
varelser.


II

På stjärnverandan
ännu ej utslocknade
varken de eller vi
född dödsdömd
ur havstången
rest sig
sången från sirener
i väven av tid
de mönstrade
skogen av livstråden ;
ödmjukhet inför
Alltets frid.

Stjärnorna lyser på dagen osynliga.
Bekräftar dem gör vi,
om natten,
då vi ser de beskyddar oss.
Stjärnorna lyser på dagen osynliga,
men innerliga
ner på oss
från det yttre kosmos.

Sitter på stolen bredvid
om natten besöker
uteterrassen, och våra inre
rymdsökande
Världssamveten.


III

Det är,
Tre dagar efter det att
vårens nya Domedagspräster
sa att "Världen går under i morgon!"
Sorgens tår sår och så
återbringar ny skörd åt Framtiden.

Bland stubbarna sår nya frön till idegran
och blommors och örters fägring
Så länge papper finns - så länge det finns papper kvar
får orden plats
att synas
och finnas till ;
som bränningar vid sjö och hav
himlens varma öga
vattnets vita skumkräm
det finaste crème de la crème
varelser i djupet
och på land
blodet som binder samman
floder av vatten
i kvällnings
solnedgång
varmt gul, orange
sedan mörkröd
lila
mörkret än en gång
innan ljuset.


IV

Vatten och jord
som skänker liv
dess gravar
i boksidorna av tid
bokträdens löv
bevarar.

Barnsbens födslorätt
åldringens stam
behandlas
på ärevördigt sätt.

Solnedgångens röda floder
alltgenom
fruktvävnaders sköra nervdelta
en arkipelag
av morgondag.


V

Den gemensamma barnatron
inför vetenskapens
minsta insekter
betrakta naturen
som
naturen betrakta oss
genom samma spegel
gemensamt förstoringsglas
ögon med samma DNA
en kropp
Världssjäl.

Barnet som upptäcker
landet genom
sommarvassen
Livet som
jordens första stam.


VI (Epilogue)

Lagun av viol
udda fågelart
från söder
Nutidens släkters
mytologiska
ödeslott
från nord.
Skrivna som
kapitel
i kyrkogårdars
rader av granitsten
kärna av liv
mjölk,
smör och
grädde,
ost och vin.

Kasta ankar
i min
vik.

Svanparet krusar vattenytan
krusar ingen
krusas ej heller
av ingen
hör naturens
röst i träden
i en sällsamt vacker
ohörd oerhörd melodi.

Melankolins metaforer
citronfjäril över ormbunkar
mästerliga är minnesåren
åkerhägring och ruttna stubbar.

En blöt strand efter regn.
Doft av bevarelsens näver.

I hamn är själen

Exodus

Lumen Mundi

Skänk, ljuset över världen

L Patrik WJ 24/04/10

***

***

Försommar hos VIP listan:

Ulvstrumpa
Baronessan
Själsöga: Själens Öga
MXp

Bloggz:

om poesi

Jenny Maria
Kultur-Sören
Svenssongalaxen
Galaktiska Gondolens Blogg
Erik Halkjaer, reporter
Kultfilmer
MISSEXTRA
Anns och Johans kulturreservat
Granne med potatisodlaren

om Dio & yttrandefrihet

Allvarligt alltså
Nordic Dervish



Newz:

Ronnie James Dio 1942-2010

DN
AB
Exp

Lars Vilks

DN

***

Bloggar om poesi, dikt, dikter, derek walcott, sommar,
översättning, havet, kultur, poet, lyrik

intressant att inga nyhetsbolag inom media förstod att en av de fem största rocksångarna avlidit efter en tids cancer

Be well,
LordParzifal

Nyöversättning av Poe's Korpen (Original-illustrationer av Gustave Doré)

(Images from Gustave Doré's illustrations to The Raven.)
***** Som alltid är bilderna klickbara för större bild *****

Korpen (E.A. Poe)

~¤~

En gång kring den dystra mörka midnatt, då jag
begrundade, svag och matt,
Mången pikant och kuriös volym av de bortglömda
traditionernas läror från förr,
Medan mitt huvud föll sakta, nästan jag halvsov, hördes
plötsligt där någon lätt knacka,
Som av någons försiktiga klappande, klappande på min
kammardörr
“Någon besökare de' är,” jag muttrade, “knackande på min
kammardörr—
Blott det, och intet mer ljudet utgör.”


(Plate 4 - A Midnight Dreary)

Åh, tydligt så minns jag det var i en kulen December,
Och vart enskilt glödande kol bringa sin ande ut på detta
golv då det dör
Ivrigt jag så önskade morgondag;—fåfängt sökt att låna
hade ock jag
Från mina böcker en sorgetids avbrott i dess
blad—sorgen över den förlorade Lenore av vörd—
För den sällsynt strålande jungfru vilken änglarna kallar
Lenore av vörd—
Namnlös här för evigt sörjd


(Plate 5 - Bleak December)


(Plate 6 - Vainly I had Sought to Borrow)


(Plate 7 - Sorrow for Lenore)


(Plate 8 - Nameless Here for Evermore)

Och det silkeslena sorgesamt obestämda prasslandet av de
lila förhängen
Hänförde mig—fyllde mig även med de sällsamma fasor
som mig aldrig tidigare vidrört;
Så att jag nu, för att stilla mitt hjärta som snabbare slog,
stod och återtog,
“Någon besökare de' är som enträget be om inträde vid
min kammardörr—
Någon sen besökare de' är som enträget be om inträde vid
min kammardörr;—
Blott detta det är, och intet mer ljudet utgör.”


(Plate 9 - Some Late Visitor)

Strax växte dock min själskraft åter; tvekande då ej
längre,
“Min Herre,” sade jag, “eller Dam, med ert överseende jag
verkligen be om bör;
Men faktum är att jag halvsov nu, och så stilla klappande
kom du,
Och så svagt knackande kom du, knackande uppå min
kammardörr,
Att jag knappt var säker på att jag dig hörde”—här öppnade
jag vidöppen denna dörr;—
Mörkret där, och intet mer där hörs


(Plate 10 - Darkness there and Nothing More)

Djupt in i detta mörkret betraktande, länge och väl jag
stod där undrande, fruktande,
Tvivlande, drömmande de drömmar som ingen dödlig
någonsin vågat att drömma förr;
Men tystnaden var där obruten, och stillheten gav ej
några tecken,
Och det enda ord som uttalades där var det viskade,
“Lenore!” så skört
Detta jag viskade, och ett eko mumlade det ordet tillbaks,
“Lenore!” så skört—
Enbart det, och intet mer ljudet utgör


(Plate 11 - Dreams No Mortal Ever Dared to Dream Before)

Tillbaks igen i kammaren omvändande, med hela min själ
inom mig brinnande,
Snart igen jag där en knackning hör som var något starkare
än förr
“Säkerligen,” sade jag, “säkerligen är det något vid mitt
fönstergaller:
Låt mig se, då, vad är därpå, och detta mysterium
utforska för—
Låt mitt hjärta bliva still för en stund och detta mysterium
utforska för;—
De' är väl denna vind och intet mer ljudet utgör.”


(Plate 12 - Something at My Window Lattice)

Där slängde jag nu fönsterluckan upp, då, med månget
flaxande och skutt,
In där trädde så en ståtlig korp från fordom och de heliga
dagar av världen förr;
Inte den minsta hälsning av vördnad gav han; inte en
endaste minut där stannade eller kvarblev han;
Men, med en min av herre eller fru, upphöjd där satt ovan
min kammardörr—
Upphöjd där satt uppå en byst av Pallas strax ovan min
kammardörr—
Upphöjd, och så satt, och intet mer där rör


(Plate 13 - Open here I Flung the Shutter)


(Plate 14 - Not the Least Obeisance Made He)


(Plate 15 - Perched Upon a Bust of Pallas)

Då denna fågel ebenholtssvart narrade mitt ledsna
sinnelag till ett leende,
Genom den gravallvarliga och strama värdigheten i sin
uppsyn där den sig för
“Fastän din kam må vara avklippt och rakad, fastän,” jag
sade, “du i sanning ej är någon kråka,
Ruskiga dystra och forntida korp vandrande in från där
du Nattens strand angör—
Säg mig ditt förnämliga namn vid den Nattens Plutoniska
strand som du angör!”
Kraxar där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 16 - Wandering from the Nightly Shore)

Högeligen jag förundrade mig över detta otympliga
fjäderfä att så klart där talet yttrades,
Dock gav svaret liten mening—liten betydelse det innehöll;
För vi kan inte hjälpa att vi samtycka att ingen levande
människa
Ännu någonsin välsignats med att se en fågel ovan sin
kammardörr—
Fågel eller best uppå den skulpterade byst ovan sin
kammardörr,
Med ett sådant namn som “Omintetgör.”


(Plate 2 - Nevermore)

Men korpen, sittande ensam uppå den fridfulla byst,
talade endast
Detta enda ord, som om hans själ i detta enda ord han utgjöt
Intet mera sedan han yttrade—inte en fjäder sedan han
flaxade med—
Tills jag knappt mer än muttrade, “andra vänner har
flugit förr—
Om morgonen kommer han att lämna mig, som mitt hopp
har flugit förr.”
Då sade fågeln, “Omintetgör.”


(Plate 17 - Other Friends Have Flown Before)

Skärrad av att stillheten brutits av ett svar som så
träffande uttalats,
“Tveklöst,” sade jag, “vad den yttrar är det enda som den
har på lager och hört,
Uppsnappat från någon olycklig husbonde vilken denna
obarmhärtiga Olycka
Följde fort och följde fortare tills hans sånger bördan bar
och var tråden röd—
Tills dess att hans Hoppets sorgesånger den melankoliska
bördan bar och var tråden röd
Av ‘Intet—omintetgör’.”


(Plate 1 - Title Page)

Men Korpen alltjämt narrade mig och hela min stämning
till ett leende,
Genast jag rullade en kudde rund där framför fågeln, och
byst och dörr;
Sedan uppå dess sjunkande sammet, begynte jag med att
där länka samman
Sinnesstämning med sinnesstämning, tänkande vad
denna olycksbådande fågel av världen förr—
Vad denna dystra, otympliga, ruskiga, utmärglade och
olycksbådande fågel av världen förr
Menade med att där kraxa “Omintetgör.”


(Plate 18 - Fancy Unto Fancy)

Detta att gissa satt jag med där upptagen, men uttryckte
gjorde ingen stavelse
För denna fågel vars flammande ögon nu brände heta mitt i
mitt bröst;
Om detta och mer därtill satt jag och siade, med mitt
huvud lätt tillbakalutat och vilande
På kuddens sammetsbeklädnad som lampans sken
triumferande där röjt,
Men vars violetta sammetsbeklädnad som lampans sken
triumferande där röjt,
Ödet att hon åter skall tynga, ack, omintetgör!


(Plate 19 - Velvet Lining)

Då mig där tycktes att luften tätnade, med en parfymerad
doft från ett okänt kar av rökelse
Svängd utav Serafimen vars stegs ljud pinglande uppå det
stoppade golvet där föll
“Usling,” skrek jag, “din Gud haver förlänat dig—genom
dessa änglavarelser haver han skänkt dig
Respit—respit och glömskans dryck, från dina minnen av
Lenore av vörd!
Svälj, åh svälj denna goda glömskedryck och glöm den
förlorade Lenore av vörd!”
Kraxade där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 20 - Respite and Nepenthe)

“Profet!” sade jag, “ondskefulla tingest!—alltjämt profet,
om än fågel eller djävulsbest!—
Om så av Frestaren sänd, eller om stormen slungade dig hit
på stranden uppsköljd,
Bedrövad ändock helt oförfärad, i detta ökenland
förtrollat—
I detta hem hemsökt av ohygglighet—säg mig ärligt, ber
jag gör—
Finns det—finns det kåda i Balsamträdet?—säg mig—säg
mig, ber jag gör!”
Kraxade där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 21 - By Horror Haunted)


(Plate 22 - Balm in Gilead)

“Profet!” sade jag, “ondskefulla tingest—alltjämt profet,
om än fågel eller djävulsbest!
Vid den Himmel som böjer sig öfver oss—vid den Gud vi
bägge dyrkar högt—
Säg denna själ med sorgen tyngd om, inom det fjärran
Aidenn,
Den skulle omfamna ett jungfruhelgon vilken änglarna
där kallar Lenore av vörd—
Omfamna där en sällsynt strålande jungfru vilken änglarna
kallar Lenore av vörd.”
Kraxade där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 23 - Whom the Angels Name Lenore)

“Var då detta ordet vårt tecken till avsked, fågel eller
plågoande,” jag, uppspringande, där skrek—
“Far du iväg tillbaks igen in i stormen och den Nattens
Plutoniska strand som du angör!
Lämna ingen svart plym här som minnesgåva av den lögn
som din själ haver uttalat!
Lämna min ensamhet obruten!—ge dig så av från bysten
ovanför min dörr!
Tag din näbb ut ur mitt hjärta, och tag din skepnad bort
från min dörr!”
Kraxar där Korpen, “Omintetgör.”


(Plate 24 - Bird or Fiend!)


(Plate 25 - Back into the Tempest)

Och Korpen, aldrig ens fladdrande, alltjämt där sittande,
alltjämt där sittande
Uppå den bleka byst av Pallas strax ovanför min
kammardörr;
Och hans ögon äga ett skimmer av en demons som där
stilla drömmer,
Och lampans sken öfver honom flödande bringa att hans
skugga uppå golvet rörs;
Och min själ från denna skugga som där flytande uppå
golvet rörs
Ödet att den åter skall upplyftas—omintetgör!


(Plate 26 - My Soul from out that Shadow)

(Edgar Allan Poe 1845)
LPWJ svensk version 15-18/10/09

Först publicerad på poeter.se 18 Okt 2009 där den finns kvar med kommentarer med illustrationer av W.Heath Robinson (1872-1944)

Korpen
e-bok: Poe's Poem


(Plate 3 - ANATKH (Inevitability))

Edgar Allan Poe
The Raven
[First published in 1845]

Once upon a midnight dreary, while I pondered weak and weary,
Over many a quaint and curious volume of forgotten lore,
While I nodded, nearly napping, suddenly there came a tapping,
As of some one gently rapping, rapping at my chamber door.
`'Tis some visitor,' I muttered, `tapping at my chamber door -
Only this, and nothing more.'

Ah, distinctly I remember it was in the bleak December,
And each separate dying ember wrought its ghost upon the floor.
Eagerly I wished the morrow; - vainly I had sought to borrow
From my books surcease of sorrow - sorrow for the lost Lenore -
For the rare and radiant maiden whom the angels named Lenore -
Nameless here for evermore.

And the silken sad uncertain rustling of each purple curtain
Thrilled me - filled me with fantastic terrors never felt before;
So that now, to still the beating of my heart, I stood repeating
`'Tis some visitor entreating entrance at my chamber door -
Some late visitor entreating entrance at my chamber door; -
This it is, and nothing more,'

Presently my soul grew stronger; hesitating then no longer,
`Sir,' said I, `or Madam, truly your forgiveness I implore;
But the fact is I was napping, and so gently you came rapping,
And so faintly you came tapping, tapping at my chamber door,
That I scarce was sure I heard you' - here I opened wide the door; -
Darkness there, and nothing more.

Deep into that darkness peering, long I stood there wondering, fearing,
Doubting, dreaming dreams no mortal ever dared to dream before
But the silence was unbroken, and the darkness gave no token,
And the only word there spoken was the whispered word, `Lenore!'
This I whispered, and an echo murmured back the word, `Lenore!'
Merely this and nothing more.

***

Back into the chamber turning, all my soul within me burning,
Soon again I heard a tapping somewhat louder than before.
`Surely,' said I, `surely that is something at my window lattice;
Let me see then, what thereat is, and this mystery explore -
Let my heart be still a moment and this mystery explore; -
'Tis the wind and nothing more!'

Open here I flung the shutter, when, with many a flirt and flutter,
In there stepped a stately raven of the saintly days of yore.
Not the least obeisance made he; not a minute stopped or stayed he;
But, with mien of lord or lady, perched above my chamber door -
Perched upon a bust of Pallas just above my chamber door -
Perched, and sat, and nothing more.

Then this ebony bird beguiling my sad fancy into smiling,
By the grave and stern decorum of the countenance it wore,
`Though thy crest be shorn and shaven, thou,' I said, `art sure no craven.
Ghastly grim and ancient raven wandering from the nightly shore -
Tell me what thy lordly name is on the Night's Plutonian shore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

Much I marvelled this ungainly fowl to hear discourse so plainly,
Though its answer little meaning - little relevancy bore;
For we cannot help agreeing that no living human being
Ever yet was blessed with seeing bird above his chamber door -
Bird or beast above the sculptured bust above his chamber door,
With such name as `Nevermore.'

***

But the raven, sitting lonely on the placid bust, spoke only,
That one word, as if his soul in that one word he did outpour.
Nothing further then he uttered - not a feather then he fluttered -
Till I scarcely more than muttered `Other friends have flown before -
On the morrow he will leave me, as my hopes have flown before.'
Then the bird said, `Nevermore.'

Startled at the stillness broken by reply so aptly spoken,
`Doubtless,' said I, `what it utters is its only stock and store,
Caught from some unhappy master whom unmerciful disaster
Followed fast and followed faster till his songs one burden bore -
Till the dirges of his hope that melancholy burden bore
Of "Never-nevermore."'

But the raven still beguiling all my sad soul into smiling,
Straight I wheeled a cushioned seat in front of bird and bust and door;
Then, upon the velvet sinking, I betook myself to linking
Fancy unto fancy, thinking what this ominous bird of yore -
What this grim, ungainly, ghastly, gaunt, and ominous bird of yore
Meant in croaking `Nevermore.'

This I sat engaged in guessing, but no syllable expressing
To the fowl whose fiery eyes now burned into my bosom's core;
This and more I sat divining, with my head at ease reclining
On the cushion's velvet lining that the lamp-light gloated o'er,
But whose velvet violet lining with the lamp-light gloating o'er,
She shall press, ah, nevermore!

***

Then, methought, the air grew denser, perfumed from an unseen censer
Swung by Seraphim whose foot-falls tinkled on the tufted floor.
`Wretch,' I cried, `thy God hath lent thee - by these angels he has sent thee
Respite - respite and nepenthe from thy memories of Lenore!
Quaff, oh quaff this kind nepenthe, and forget this lost Lenore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil! -
Whether tempter sent, or whether tempest tossed thee here ashore,
Desolate yet all undaunted, on this desert land enchanted -
On this home by horror haunted - tell me truly, I implore -
Is there - is there balm in Gilead? - tell me - tell me, I implore!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Prophet!' said I, `thing of evil! - prophet still, if bird or devil!
By that Heaven that bends above us - by that God we both adore -
Tell this soul with sorrow laden if, within the distant Aidenn,
It shall clasp a sainted maiden whom the angels named Lenore -
Clasp a rare and radiant maiden, whom the angels named Lenore?'
Quoth the raven, `Nevermore.'

`Be that word our sign of parting, bird or fiend!' I shrieked upstarting-
`Get thee back into the tempest and the Night's Plutonian shore!
Leave no black plume as a token of that lie thy soul hath spoken!
Leave my loneliness unbroken! - quit the bust above my door!
Take thy beak from out my heart, and take thy form from off my door!'
Quoth the raven, `Nevermore.'

And the raven, never flitting, still is sitting, still is sitting
On the pallid bust of Pallas just above my chamber door;
And his eyes have all the seeming of a demon's that is dreaming,
And the lamp-light o'er him streaming throws his shadow on the floor;
And my soul from out that shadow that lies floating on the floor
Shall be lifted - nevermore!


(Plate 27 - The Secret of the Sphinx)

***

***

Vår hos VIP listan:

Ulvstrumpa
Baronessan
Själsöga: Själens Öga
Hemligheter
henry bronetts poesi blogg

Bloggz:

om poesi

freathe
Craxyknas
Nyhetsbloggen
Paradiset
365 saker du kan göra
Levis blogg
Gäst hos Gester
In an Attempt to make a Song...
Stugtankar
Orden tar plats
Högsbo biblioteks blogg
Gotiska Klubben

Newz:

Reinfeldt är den enda som applåderats vid sitt tillträde efter 10 år av passivt helvete i riksdagen utan några steg framåt eller bakåt bara status quo...säger en del...
DN
AB

Slår man äldre så borde man förstå att man blir behandlad därefter, men det är just felet, dessa sociopater tänker inte förrän de själva blir utsatt för några påsksmällar hotande dem själva men då är det ju för sent för de 78-åriga offren tyvärr
DN
AB

Världens bästa Zlatan, positiva påsksmällar
AB

RIP Lillen Eklund
AB

Först petades Beethovens 10:a ihop nu kommer elektroniska versioner
DN

Glad Påsk!

***

Bloggar om poesi, dikt, dikter, poe, korpen,
påsk, raven, kultur, poet, lyrik

intressant som att Poe också skrev Poem det rimmade ju nästan

Be well,
LordParzifal