Balladen om att skriva ikapp

Hugh Jackman, Swordfish (2001) Kanon-lulle som Sven Melander sa...

Jag är glad över att några har kikat in på poeter sidan men nu uppstår ju följande problem, att nya saker kan verka gamla, men det enda jag kan göra är att lägga upp dom i kronologi.
Och bloggandet används ju som vanligt som ett stort konferenstelefonsamtal...
Under tiden går tiden och vi måste alltid springa jamenar vi måste alla inte bara läsa utan också skriva ikapp!
LPWJ 10/01/09

poetry slam (nedskriven helt oredigerad förutom vissa stavfel, i automatskrift i ett enda flöde (flow) ungefär som en improvisationsrecitation vid en uppläsning)


Balladen om att skriva ikapp

Bland alla dessa rapp-
a reportrar som skriver ner vad dom sitter och zapp-
ar på TVn men inte blev det så bra som dom tänkt ändå,

Jag skriver ikapp med min svarta slängkapp-
a jag vill inte ha alla dessa ord på papperet, omvandla dom till afrikavatten, en kopp per mening, en bra vers, en flask-
a för att inte tala om alla printer A4:n som
ligger i skåpen och damm-
ar igen, men jag skriver ikapp, jag ser att reportern tar kaffe bakom TV studions senaste update nattsvar-
t och han går där kliar sig på låren och tror ingen ser, du är på SVT för helvete, det är jag (sällsynt men tittade idag) och kanhända 2 miljoner fler.

Han tar ett break, ett kex och en cappuccino shake (trodde ni jag skulle nödrimma på milkshake var ni bra dumma)
medan jag sitter här, hade hellre velat gå med Calin på Metalkonsert
men jag skriver ikapp
min hjärna avdunstar ånga genom öronen, det känns som jag blöder
min tunga svullnar, får stånd, blodet pumpar upp till skallen,
blodtransfusionsentusiasmerar mitt förstånd

där har ni ett ord mina vänner



jag måste skriva fortare för orden blir inte färdiga innan de slår i högerspalten, och bokstävernas smärta som studsar tillbaks till den vänstra jag i panikattacker känner

För jag skriver ikapp, om jag skriver om dom, alla reportrar som lever i skit och skyfflar dynga kanske jag hamnar framför dom i en snabb ljudlös, luktlös hydrobil och inte i bilkön bakom i avgaserna från deras illaluktande miljöbiobränslebil
De skriver ett ord jag femtio...minst...
min penna fyller blocket, väggarna, jag är som min gode Marquis de Sade, startade med penna, papper och bokhylla, slutade naken i källarcellen, smetade avföring på Bastiljens fängelsehålors vägg
Ni trodde där bara fanns drägg?
nej den gode Marquisen kunde inte sluta skriva där, så när hans sista poem, ändå glad att han inte hamnade ute på torget i schavotten han med, dåtidens terror, naken uppvisade för prästen och de som undervisade sitt sista fullbordade sakrament av exkrement, sitt Faeces Poem!

...efter det fick han klä på sig, lova att sköta sig leva på nåder

MEN JAG SKRIVER IKAPP



till och med den gode Marquisen i sin scarlet pimperneil kravatt
mina väggar ser ut som graffitti, jag lämnade nätet för kvällen de trodde jag hade ett hackertool, misstänkte det var nåt jävla fool, som skulle spränga nåt konto med outlöst lottovinst igen
svenskarna spelar men vill inte vinna
medans jag skriver ikapp, stadens gator färgas av min penna-

s glöd, en enda liten skrivblockspenna fyller nattlivet rött
färgar staden röd

sedan byter jag färg när den tar slut
och skriver ikapp

jag går upp till Aftonbladets redaktion där de sitter i nån dum diskussion, de har väl lämnat in sitt 1000 teckens arbete och cashat in sin årslön på en miljon

men jag går därifrån för jag vet att dom vill jag inte skriva ikapp.....

jag går hem och sätter mig vid datorn igen och de sista 30 minuterna av ork i mina skrivarhänder, efter att jag skrivit igenom historien och alla världens länder vill jag ägna åt att säga:

Att jag skriver ikapp!

LPWJ 09/01/09

Bloggar om dikt, dikter, musik, poesi, poetry, poetry slam, aftonbladet, svt, de sade, humor

Intressant som att Hugh Jackman blir Jugh Hackman om man vänder på alltsammans

Be well,
LordParzifal