Déjà-Vu: Top Metal II:II

METALLICA - R.I.P. (om man går efter videon är det inte lika bråttom att skaffa den här CDn som det var med St.Anger)
Krigsvideo a la Ones skräckhistoria som nu är omgjord till "bra slut" med The Day that Never Comes.

The Day that Never Comes = Metallicas D-Day that Finally Came

Fick redan onda aningar när Metal Hammer använde sig av poplogon från 90-talet och ej den riktiga Metallica loggan...
Tyvärr såg jag Metallicas video igår natt och de har börjat spela cover på sig själv igen, kanske de skulle släppt skivan som planerat 2006 ändå, hur de versionerna lät får vi väl aldrig veta men hur de här låter är övertänkt och överproducerat.
Jag hörde inledningen i Welcome Home (Sanitarium) i början av The Day that Never Comes och senare gick den över i One fast i lightversion, om ni lyssnar noga är hela låtidén en One lightversion.
Ni kan t o m spela bägge låtarna samtidigt, skulle inte förvåna mig om de har samma längd.
Instrumentalpartiet i slutet var bra och det enda som lät som en ny låt, så det var behållningen, annars rekommenderar jag nog comeback CDn St.Anger istället.
Bara synd att energin i den inte höll till den här skivan också.

Försäljningssiffrorna i USA beror på att det återigen är 5 år sedan förra (St.Anger, som var lysande bra).
Men kvantitet är inte kvalitet. Jag håller fullständigt med
Sydsvenskan (länk efter text) för en gångs skull, Rick Rubin regerar, vad andra
producenter gör intresserar mig inte i den här genren. Så med det sagt, gamla logon tillbaka men soundet var det gamla Metallica på St.Anger, den här är mer mellanmjölk. Och med Rubin ska det vara omöjligt att misslyckas, men Slayers senaste var inte heller lysande.
Om man jämför med grupper som Lamb of God mm som står för efter-millennie-metal när den är som bäst.
Jag får samma vibbar av den här som av Justice skivan som kom direkt efter ett mästerverk som Master, också därför tror jag som ingen skiva kommit under 5 år efter comebacken med först S&M och St.Anger, så R.I.P. Metallica.
Spelar ingen roll att den säljer när den förra var bättre, en hård musikregel som gäller alla grupper.
Dessutom är det osmakligt att efter Cliff Burtons död ha ett sådant tema. Om det hade varit en hyllningsskiva till Cliff så här 20 år och mer efteråt så hade det varit en annan sak som Ozzy gjort med Randy Rhoads.
Men det verkar vara trenden, det enda som står sig är hiphop som gör 80-talets grundare nöjda, varför kan inte metal det? Inte ens Bond är sig lik, det är fan deprimerande.

Det enda någon behöver göra är att jämföra den här låten med Creeping Death från 1984, en av världens tio bästa metallåtar genom tiderna för att se skillnaden i kvalitén.

Topp 5:
I Master of Puppets
II Ride the Lightning
IIIa ...And Justice for All
IIIb Kill 'Em All
IV S&M
V St.Anger

Min artikel innan jag såg videon, tur jag inte hade alltför höga förhoppningar:

Yey Metallica som ungarna till Simpsons frireligöse diddeliddoledum
granne skulle sagt i kör (jag har blivit simpsonifierad på sistone,
kanske för att vi inte hade TV3 när de visade första säsongerna)...
men ett flipperspel på tågstationskiosken hade som man spelade på med
gula små upphoppande fingerdockor minns jag.

Kan inte fatta det var 2003 som förra kom, det var så mycket trassel innan så man var glad över att de gått tillbaka till rötterna igen. Jag såg dom tillsammans med bl.a. mitt eget band 1989 och en gitarrist som senare blev med i Unleashed, och Metallicas fan clubs ordförande som hade en Cliff Burton RIP t-shirt kampanj och ogillade konserten så pass att han blev full och utkastad efter första låtarna!

Cliff Burton skrev alla små klassiska melodier och mellanspel på skivorna fram till Master of Puppets.
Som står sig än idag och det var roligt när man knäppte på tyska hum hum ring nånting den sommaren när de gick på LIVE i MTV och drog 4 gamla låtar från MOP innan de nya...
Borta var alla pop låtar från 1990-1997.
Den perioden har jag inga skivor från även om 2 låtar på varje skiva är genuint bra liksom Mission Impossible låten.
Sen kom ju Hetfields supproblem, jag har alltid sagt att det var för att han insåg att de var bättre förr hehe

Metallicas kommersiella period kallar jag metallkonsum, man ser inte mycket
skillnad och det är samma pris men när man konsumerar varan så märks
smaklösheten.

Metallica discography: Metalurgium Metalorgy
Låtar nämns under respektive skivomslag enbart om de är bra och är ej i någon rangordning och live/coverlåtar nämns men rankas ej.



1983

The four horsemen
Jump in the fire
(Anesthesia)--Pulling teeth
Whiplash
Phantom lord
No remorse
Seek & destroy
Metal militia

Am I evil?
(AIE var med på Creeping Death EPn och är bonus på CDn)



1984

Fight fire with fire
Ride the lightning
For whom the bell tolls
Fade to black
Trapped under ice
Escape
Creeping death
The call of ktulu

(Ett mästerverk inom skivor betyder ofta att alla låtar är bra, den bortglömda TUI är en fantastisk thrashlåt)



1986

Battery
Master of Puppets
The Thing That Should Not Be
Welcome Home (Sanitarium)
Disposable Heroes
Leper Messiah
Orion
Damage Inc.

(Ännu mer mästerverk här och originalsättningens sista inspelning)



1987

Helpless
The Small Hours
The Wait
Crash Course In Brain Surgery
Last Caress/Green Hell

(Nämner dessa covers därför den kom relativt fort för att visa upp nye basisten från Flotsam&Jetsam, Jason Newsted eller Newguy som de kallade honom i början)



1988

Blackened
...And Justice For All
Eye of the Beholder
One
The Shortest Straw
Harvester of Sorrow
The Frayed Ends of Sanity
To Live is to Die
Dyers Eve

(Ett mindre mästerverk än RTL och MOP men strongt att de var tillbaks om än sargade och trötta vilket visade sig i popskivan med Bob Rock efter denna då de i fansens ögon var slut och lockade poppublik istället)



1991

Enter Sandman
Sad But True
The Unforgiven
Wherever I May Roam
Nothing Else Matters
Of Wolf and Man

So What (Japanese import bonus track)

(Skivan min generations metal definitivt dog med. Stämningsfyllt passande i svart.
Det enda Lars Ulrich som man beundrat gjorde bra efter det här var
att gifta sig med en skådis, tillika från Danmark, från Gladiator!)



1993

Enter Sandman
Creeping Death
Harvester Of Sorrow
Welcome Home (Sanitarium)
Sad But True
Of Wolf And Man
The Unforgiven
Justice Medley
Bass - Guitar Solos
Through The Never
For Whom The Bell Tolls
Fade To Black
Master Of Puppets
Seek & Destroy
Whiplash
Nothing Else Matters
Wherever I May Roam
Am I Evil?
Last Caress
One
Battery
The Four Horsemen
Motorbreath
Stone Cold Crazy

(LIVE vilket innebär en massa bra låtar, under vinyleran var de störst inom bootlegskivor från konserter)



1996

Until It Sleeps
King Nothing
Mama Said

(...den här hittar jag inte ens sex låtar på...)



1997

Fuel
The Memory Remains
The Unforgiven II

(...samma visa här...därför existerar dessa ny-metallicalogo-skivor inte i min samling, var en deprimerande tid för metalfanatiker, tur Nirvana och Soundgarden fanns innan den här perioden.)



1998

Free Speech For the Dumb
It's Electric
Sabbra Cadabra
Turn the Page
Die, Die My Darling
Loverman
Mercyful Fate
Astronomy
Whiskey In the Jar
Tuesday's Gone
The More I See
Helpless
The Small Hours
The Wait
Crash Course In Brain Surgery
Last Caress/Green Hell
Am I Evil?
Blitzkrieg
Breadfan
The Prince
Stone Cold Crazy
So What
Killing Time
Overkill
Damage Case
Stone Dead Forever
Too Late Too Late

(Garage Days II but who cares var en bättre titel vid den här tidpunkten)




1999

The Ecstasy Of Gold
The Call Of Ktulu
Master Of Puppets
Of Wolf And Man
The Thing That Should Not Be
Fuel
The Memory Remains
No Leaf Clover
Hero Of The Day
Devil's Dance
Bleeding Me
Nothing Else Matters
Until It Sleeps
For Whom The Bell Tolls
Human
Wherever I May Roam
Outlaw Torn
Sad But True
One
Enter Sandman
Battery

(LIVE, den här däremot är en guldklimp lik den Deep Purple gjorde tidigt med symfoniorkester! T o m med nya låtar; No Leaf Clover och Human, tyvärr dog dirigenten Michael Kamen som var en favorit hos mig som gillar filmmusik året efter den här inspelningen)


2003

Frantic
St. Anger
Some Kind Of Monster
The Unnamed Feeling
Purify
All Within My Hands

(Otroligt efterlängtad comeback CD med Ozzys basist och energin tillbaka igen, som sågs på Rock Ring i Tyskland som gick LIVE över hela Europa den sommaren, där de spelade nästan hela MOP innan de spelade de nya låtarna från SA)

Metallica i internationell nyhetsmedia:
EXP
Syd
AB
DN
Hälsingen
Yle
LA Times
Musicradar

Bloggz:
Ingerö
Dagensskiva

Andra Newz förknippade med detta:
AB AB2 AB3
DN DN2

Olov Svedelid
tillägnas min skrift
Rosenbaum var när svensk Tv var som bäst;
även Hassel tidigare.

Bloggar om metal, musik, Metallica, The Day that Never Comes, Death Magnetic

Intressant fakta, att jag skrev det här till o från under en hel månad 24/08-24/09/08.

Be well,
LordParzifal