Tidningar är manodepressiva rollercoasters; böcker är idealist-utopiska peptalkers.

Ett förord av N.P. Ödman 1888, som även gäller bloggvärlden av idag.

Från Vår- och Sommardagar (Senare Delen).


Förord

Då i fråga om förra delen en och annan vänlig anmälare
råkat misstaga sig om hvad som var nytt och hvad
som var gammalt, så vill jag om denna senare del uttala
mig tydligare. Nytt, ja riktigt splitternytt är novellen
>>Pelle Svenssons första kärlek>>, senare delen af >>På Rund-
resebiljett>> (från och med kap. XVI) samt studentminnet >>En
segelfärd på Mälaren>>. Resten har förut varit tryckt i form
af tidningsartiklar och är nu omarbetadt.
För öfrigt, vare sig det är gammalt eller nytt, så drabbas
alltsammans i denna andra del liksom i den förra af
en dom, som ett äldre och mycket förståndigt fruntimmer
uttalade öfver mina literära alster öfverhufvud, när vi en
gång åkte i samma kupé. Hon sade: >>Herrn skrifver för
mycke´ om sej sjelf>>. Hon hade rätt, men detta är ett fel som
jag har så svårt att komma ifrån, ty, hur det är, så kan
jag inte hjelpa, att på mina resor och i mina ungdomsäfventyr
var jag alltid med sjelf. Jag har ibland försökt att inte
låtsa om min närvaro, att >>skrifva objektivt>>, som man plär
säga; men jag fann mig alltid för mycket personligen intrasslad
i mina egna lefnadshändelser för att kunna lyckas.
Men då är kanske hela genren oriktig eller dåraktig? Ja,
det är möjligt, men, som jag inte är alldeles viss derom, och
det för öfrigt är den enda jag har, så får jag väl behålla
den tills vidare.

Gefle den 14 Maj 1888.
N.P. Ödman.

Utskrift (á manuelle)
Årsunda den 4 September 2008.
L. Patrik W. Johansson.

Om nån tycker, ibland, att jag skriver konstigt, är det för att det är på det här språket jag tänker, vår gamla riktiga svenska, som är som poesi; eller på amerikanskt pulp fiction slang när det gäller engelska (även där varvat med gammalengelska och westernamerikanska)...kan bli en bra mix av gammalt o nytt ibland.

Man behagade observera omslagets öfriga sidor.
...sade man förr för där var det reklam om häften som inte var tryckta än t o m med sådana höjdare som Strindberg.
Nu lägger man en digital länk på sin sida och hoppas den sprids via nätet, men tryckt media är för alltid böcker o tidningar.

Även om denna rubrik och andra är varför det finns mansjourer med advokater.
It takes two to tango, jämställdhet gäller även här. Allrahelst de som lever inom "Sex&the City"/"Desperate Housewife" världen, i denna sfär där falskhet verkar vara en dygd; fungerer icke i verkligheten noe som norrmannen sa.
Förra veckan hade de ju inget att klaga på men det är så media fungerar, bygg upp och slå ner. Tidningar är manodepressiva; böcker är idealist utopiska, men jag föredrar dom (böcker).

En recensents kommentar från 1888 kan ses i min kommentar till Gubben vid Rämen, lät det krångligt?
Det var det också...
En aforism jag skrev finns på Queen of Light där hon skriver om bloggvärlden, naturligtvis är texterna i dessa bloggar före min kommentar intressant.
Precis som Metropolisen som skyndar runt mellan bibliotek och Storsjöodjur och lillgrabben hans har nyare skivor än som står i min hylla av märket Slipknot; allrahelst den här veckan med 78-varvstema och allt (har nyss köpt deras förra med bonus live spår; i Norrland skyndar man långsamt).
Ser de någonsin en släkting till gamle Loch Ness däruppe så kan ni
fira med MARSipan.
Enda Storsjöodjur vi har här i lilla Storsjön (Årsunda) är när en full älg föräter sig på rönnbär om höstarna och badar lite grann råmande som den värsta kon innan han hittar upp på stranden igen!
Det är inte för inte som älgen fanns på våra gamla X-län skyltar och dekaler.

Be well,
LordParzifal