Kvartetten som Sprängdes

Fritt på Birger Sjöbergs bok 1924; som blev film 1936&1950.

Flöjtisten hade så dåligt samvete istället för att träna på vackra melodier gick han dagarna i ända och föreställde sig hur det skulle vara att spela på större instrument, för han vart tyvärr alltid retad för sitt lilla instrument.
Bastubablåsaren blev mer och mer tveksam för han fick alltid höra att han var nog bra på det tunga instrumentet för han var den enda som orkade lyfta det men hur skulle han vara på en liten tvärflöjt till exempel, dagen han provade svalde han piccoloflöjten och fick åka in på hospitalet och ta bort den som tur var så fick hans hals inga men så han kunde fortsätta blåsa tuba.
Gitarristen pikade alltid basisten att han skulle spela snabbare och hänga med men basisten bara log och spelade svåra övergångar som endast en basist kan förstå så när låten var i mål så att säga, förstod gitarristharen att han blivit omspelad och omsprungen och omfinessierad av ståbassköldpaddan!
Nu spelar flöjtisten vackra snabba drillar och bastubeblåsaren umpar på,
gitarristen fokuserar på sitt eget instrument som de alla
och eftersom basisten visste bäst är han bandledare nu och han fick sånt självförtroende att han även skaffade fru, och de talar nu om att bli kvintett eller till och med sju.

LPWJ Sensommaren 08

Bloggar om poesi, dikt, film, birger sjöberg, musik, litteratur, kultur

Intressant som en trabant

Be well,
LordParzifal