SE LJUSET I DET ANDRA FÖNSTRET

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
~~~~~~~~~~~~~Se Ljuset i det Andra Fönstret~~~~~~~~~~~~~
~~
Jag sitter här och betraktar i mörkret
Jag är så trött på mig själv
Jag har vandrat gröna fält av himlen på sommaren
ändock blickar jag på grannens gröna gräs
Jag har inget avundsleende för andra endast i munterhet ej dunkel
tycker om att se mina fränder och medvarelser i lycka
Jag ser den ändlösa sommaren i ledsamhet ty den var för vem?
Så min Sol Dans i gläntan var runt den resna stången från
fordom och jag skrek: "Njut!"
Jag är Gemini - Jag är aldrig ensam, endast andetagande djärv
Och mitt Vinter Solstånd dansar jag runt julgranen grön
som min Jungfru blygsamt - men i glädje, då månen övergår
Dock för dem som ej kan vara
där finns saker som bekymra mig
vi är vänner och behöver ej be om ursäkt att vara
Jag tycker bäst om dig som dig och du mig som mig
som en sant kär vän en gång sa påminnande mig med blick som talar
då du behöver böja för mycket den riskerar att brytas sönder
bättre att förbli som du är och låta det flöda
och om så ödets timma slår är skadan skedd
i vilket som helst dåd
då timman har passerat skall reflektionen visa och glöda
det var inte med möda illa menat då
och två blir ett igen och igen som det var menat att vara
eller stannar vid varandras sidor som vänner av hjärtat leende
inombords de vetande bara
Såsom österns träd böja sig för vinden
dem ej att brytas
"De hårda är mer än de mjuka svag ty de hårda
brytas av..."
En som är rund passar inte i kubens hål
barnet från sin lek är visad så
lika i de förtjusta parens spel
de dessa hemligheter uppenbaren nedom, emellan, och vid sidan av
lakanslagren.
~~
Och Equinox av Höst och Vår
när alla skulle dansa i en Ring då
Jag har mitt runda bord i mitt rum,
Jag ser mina vänner och släktingar där
Jag ser borden längre nedåt vägen och ler,
för där har en vän inte varit på ett tag eller mer
Och ensamma mödrar gråta i natten
för "häftiga" unga ej ser till vad som rätt är
Hatfulla fädrer som bär traditionen vidare
från att vara utan far en tid för länge sedan
När ljus tändas i fönster skinande ut över snön
genom mörkren och till människo- och djurvarelsers värmda hjärtan
finns där inget behov av prövningar för vem som har rätt
blott en suck och en blick upp på den välsignade stjärnrika natt
Jag vet där finns människor inne i de skinande palats med
sällskap runt omkring
som känner sig ensam och snyftar för avskildhet eller åtminstone någon som är vänlig
Jag sitter och minns dessa skinande tider och glädjerika tillfällen
och vet ej varför vid högtider sällskap är så hektiskt
och så inget där emellan
Jag lever och söker näring i dessa hjärtevärmande tider i hopp om fler förrän
Jag rycker på axlarna som jag tänder staken i mitt fönster likaså
Jag minns igen de goda tider och den här kvällens förhållanden på nytt då
jag sitter och betraktar tanken och själen vid mitt ensamma själv jag den fylla
Allena, och självvalt så, ty ingen har någonsin placerat mig som en
bok på min hylla
Jag ser ljuset i det andra fönstret
och jag strävar efter dörren.
~~~~~~~~~~~~~~~23Dec97~~~~~
~~~~~svensk version 13-15Juni2000~~~~~
*sluter åter den lilla svarta boken med ett vinrött hjärta på*
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~LordParzifal

Be well,
LordParzifal