Hammerfalse

"Death to False Metal!" som de gamla hjältarna Manowar sa, ja det var väl bara Heavy Load som spelade Torshammarmusik innan (som jag skakat hand med före en Kiss konsert på stadion '83!).



"Hammerfall snickrar metal med trasiga hammare", kanske vore en annan bra underrubrik.

Hammerfall är hårdrockens Ace of Base, och jag vet för jag har levt på insidan av den här genren och varit intresserad ända sedan barnsben. När de äldre tipsade om skivor när man började lyssna så smått efter den obligatoriska Kiss och Sweet perioden, så var det stora namn, riktigt stora, så stora att man först förstått det efteråt. Sedan kom ju min egen generations band med Ronnie James Dio och Ozzy Osbourne, båda soloprojekt, men grejen är/var/kommer alltid att bli: Alla kommer ihåg att när hårdrocken började jönsa till sig i mitten av 80-talet så hittade man alltid en ballad och alltid en lugnare låt som man skrattade lite lätt åt och sa: "Jaha, de behövde visst en singel på radion igen!"
Alla som var med minns det här. Men då kom ju en radiohårdrock-publik till fanskaran, mestadels tjejer, och den hårdrocken var egentligen bara radiosinglarna. Så när alla dessa Best Of HardRock Old Skool och fan allt vad dom heter nu släpps är det de TÖNTIGASTE låtarna på skivan, ganska skrattretande när man tänker efter hur urbota dumt media och fårskocken efter beter sig!




Hammerfall och liknande bottennapp har gjort karriär på dessa lättlyssnade singlar, jag minns jag fick
deras första CD som promo av skivbutiken jag "sponsrade ganska hårt" back then, och tänkte att
"ja den var ju ganska bra...för att vara svensk...och gratis!" Andra grupper som verkligen gillade genren
och också låter 80-tals "genuin" hårdrock är inte lika kända.
Vad blir då kontentan av det? Jo att musikbranschen är lika kommersiell som bokbranschen, det mest lättlyssnade/lästa säljer bäst men skrattas ut av de riktiga fansen. Kan bara tänka mig att Poodles är värre,
men alla bygger de på samma struktur som Europe en gång, vinn en musiktävling eller hoppa av seriösa band
för att hoppa på det mer kommersiella bandtåget!
Sell outs betyder alltid pengar MEN ingen respekt!

Dricker hellre avslagen öl med Eddie Meduza i hans raggarhimmel (som folk som fortfarande inte fattat vad han gick ut på attackerat i veckan, både han å jag log nog åt det) än jag ser på körslaget, snacka om tillrättalagd underhållning; man kan riktigt se hur medelmåttorna till producenter ansträngt sig för att alla ska bli nöjda, men när alla tros bli nöjda blir egentligen ingen det av den standardkomproMISSEN.

Joey DeMaio (basist och grundare av Manowar) har gjort stora körer på sina skivor och t.o.m. när inte
bandet spelar en ton är det de tyngsta avsnitten på skivan. Kan någon svensk hårdrockgrupp en enda gång
göra någonting nytt som man inte sett förr eller slipper skämmas för, men det hade ju varit värre om ett respekterat band gjort det och inte ett 12-årings band.
För en gångs skull, kan en svensk vara först, störst, bäst, vackrast och ballast? istället för att bara kopiera
saker som känns som deja-vu upplevelser helt utan fantasi! Men vad kan man vänta av ett land som har en musikpress som inte lärt sig stava Thrash Metal på 25 år utan ser ingen skillnad och stavar det alltid trash metal, Trash Rock (det fanns t.o.m. ett svenskt bra band kallat Trash) är den eminente David Lee Roth och hans okopierbara geniala stil!

Be well,
LordParzifal