Jag såg nyss en dokumentär på statstelevisionen (ovanligt för mig; och ovanligt för dom att sända någonting bra) om
Hergé, en gammal barndomsidol och
Tintins skapare.
Det är ofantligt roligt att se hur dessa bilder präntat sig fast i minnet då de synas igen, det är dock ej så surrealistiskt som det verkar då han lade stor möda vid rena linjer och vinklar i sitt stundtals symboliska bildspråk.
Den filosofiska vinkeln (häpp!) är nu denna...
Då dessa stora författare och serieskapare levde under
Hitler bla och under svåra tider, allrahelst
judarna, och de verk de skapade var ett uttryck för hur livet egentligen skulle te sig (och de läsare de fann höll med och nästan lyfte en stackars serieskapare till ikonformat!) är nu frågan...
När det nu är tämligen normala förhållanden mot då (något vi kanske glömt en generation eller två efteråt) vad ska då författare och andra kulturpersonligheter "rita upp som den gryende goda framtiden bortom allt elände"....?
Tänker man på detta är det inte konstigt att vi änligen har fått medelsvensson runt om i världen att tänka på miljön och att det inte
enbart är ett cirkulerande problem inom den intellektuella världen.
Jag har hört vaga rykten om
Batman-mot-terroristerna-serieböcker men om vi lägger det åt sidan, så för alla serieälskare där ute som vet att all kultur speglar vardagen, vad är nästa steg...2000-talets serier?
(Och säg inte sci-fi, det har redan gjorts utomordentligt bra av den kämpande-mot-den-breda-mass(medi)an...Horst Schröder...i decennier på Epix, hade även en 2000+ tidning ute...)
Och då inte mycket skrivs i bokform mer än underhållningdeckare så är det här nästan en "andra" andra världskrigstid kulturmässigt.
Jag finner mig letandes i bokhyllan efter kultur då ej mycket av värde ges ut av svenska
förlag i modern tid...
Norman Mailer skulle ha fått nobelpriset medan de hade chansen...
men men... de vaknade ej ens efter 25 år till hans geni.
Så med banbrytare som Mailer avliden i USA och Potter (1994) i England, vad blir tillika det banbrytande under 2000-talet kulturmässigt inom författarskap?
Se även seriefrämjandet och novus blogg.Jag gick med mest på skoj i Merlinorden i slutet av 2007 eftersom jag stött på
Rosenkreutzarna tidigt 90-tal historiskt i böcker mm och visste vilka som bildade det.
Även vilka shamaner, Crowleyaner, folk från OTO och religionsforskare som startade den svenska nya avdelningen, men detta forum var inaktivt och ska återuppstå som namnet längst ned, en tradition från de tidigaste "kristna" långt före Kristustraditionen, han följde däremot denna tradition härstammande från Egyptens faraoner, men föreningen har funnits sedan 1988 i STHLM så man kan förstå om det är en "inhemsk" deltagargrupp runt STHLM enbart efter så många år.
Vad gäller rasism så är iallafall ungar ärliga, de är lika elaka mot alla, eller trevliga, utan pardon.
Och vad gäller bokläsandet på nätet så var Stephen King's "Riding the Bullet" den första exklusiva e-bok som var
intressant. Numer är den gjord som film och finns som vanlig pappersbok för alla som trodde boken skulle försvinna...så är det ett bevis på att den liksom vinylskivan är ett bestående klassiskt format.
Be well,
LordParzifal
(Publicerad på Ordo Merlini et Rosae Crusis(Merlinorden) Mån 10Dec, 2007 12:28am)
2 kommentarer:
Ikväll ville sonen att vi skulle läsa Bamse nr 3/2007. Det visade sig att trollkarlen Merlin var med i det första äventyret. Se där, ännu en synk!
Jag är uppväxt med Bamse och Pellefant..."spissa på Filur" var bland
det första jag sa från en tidning (spionera på Filur), som tydligen var en skurk i Pellefant sa mamma,
den tidningen och Kalle Anka var mina första som jag har kvar fast sönderlästa utan omslag, vissa äldre Kalle har jag dock från tidigt 70-tal samt Fantomen, och Bamse förstås,
Fantomen har jag gjort en reunion med sedan jubileumsåret 2007,
mycket nostalgi för mig i den serien allrahelst om de är från 1976-1983. Hans ärlighet och levnadsmotton håller fortfarande att inte döda om man inte behöver etc
Jag läste rubrikerna i föräldrarnas morgontidning utan att fatta vad
det betydde redan som 3-åring. Det första ordet jag sa var Bra-sil-IA!
Tydligen en stad i Brasilien som producerade bananer på den tiden för det stod på en liten kartong mamma hade.
Be well,
LordParzifal
Skicka en kommentar