Att Vara Marcus Birro | Sandaler på Vatten (Beat the System Hard with a Ten Ton Hammer)

eller Att Leva i en Värld av Peace, Love
and MisUnderstanding!

"Att vara Marcus Birro" för att parafrasera en känd sjukhumor blogg.
Det måste ju vara som att sitta och läsa tidningen på ett X-2000
medans passagerare från gången hälsar eller kommenterar eller försöker
vara "svår" och kulturell eller politisk, vilket i hans bransch
verkar vara samma sak. Endast Stefan Sundström klarar att vara svår
och cool på samma gång, antar det är likadant för Birro och de han
mött genom tiderna.
Kultur för mig är en helt annan sak, det är skönhet
in puris
naturalibus.
Miljökamp är viktigt och ett måste liksom djurrätt men människors rätt,
jag vete fan, de har det som dom förtjänar, i 20 år har det gått
nerför och enbart för att blocken strider, vi är utskrattade utomlands
för vår lilla ankdamm som många talade om redan på 80-talet.
Jag skulle kalla det Ebbe Carlsson effekten, att kämpa mot någon bisak
ist.f. det reella problemet.
Därav inget Palmemord löst, därav min disrespekt.
Inga som helst kulturpengar till liberalt tänkande som är snäll mot
allt och alla utan enbart till politiskt kulturella och barn.
Därav min avsky. Inte mot barn men mot alla öronmärkta kulturpengar,
vilket betyder att vissa områden får noll och nada efter 80-talets slut.
Jag är inte sossekritisk pga tillhörighet av något högerparti,
jag är det pga lång erfarenhet.
Smarta lösningar och snabba effekter är något inom metalmusiken som
jag tillhörde sedan tonåren som dessa blodiga fanbärare ej
någonsin begriper, det är som att skrika för döva öron för de gör
alltid vad de själv vill och aldrig om de inte har kommit med förslaget.
Du kan aldrig driva igenom ett kulturprojekt med en egen idé utan att
vänta åratal på att de ska växa ikapp idén. Därav kommer mitt förakt.
Tid är inte pengar det är MER än pengar. Ingen har råd att vänta in en sosse.
Men jag skulle varken vara sosse eller höger; även om jag studerat
gammal adel och förvisso är rojalist!
Kalla mig gärna liberal men mina första ord från TV och tidningar (i 4 års åldern)
var Brasilia (uttalat Brasssill-JA) och Olof Palme (uttalat Olo' Mamme; allt enligt mor)
och där ligger mina intressen och lojaliteter än idag.

Vi växte upp ungefär samtidigt, Marcus och jag, skillnaden är väl att
medan jag kulturarbetade bakom kulisserna i rockföreningar och bildade
olika band innan skrivandet och översättningarna startade senare så var
vissa nykomlingar i TV-studios på ungdomsprogram som vi alla såg.
Ja det har gjorts ett o annat sådant som faktiskt innehöll kultur och inte
som nu vad "ungdomar äter och vilka vanor de har". Får du väl fråga
alla då eftersom människor är individer och inget flockdjur.
Visa nya grupper och spela deras låtar eller håll käft!
Prata åtminstone om en bok. En ny trend som är på väg ist.f. en 5 år
gammal.
Inte konstigt att Alexander Bard verkar elak varje gång han är på TV:n
men det är bara han och Johan Hakelius som är intressant och värda att lyssna på i den evigt trögtänkta nyhetsmorgonsoffan, men Bard är med alldeles för sällan på
burken och är han det är det i ett jippo sammanhang som melodifestivalen.
Hade gärna gett ut den musik som jag gjort eller de böcker jag skrivit och översatt och suttit i soffor på TV men tackade medvetet nej till den karriären eftersom
det krävs nerver av stål, eller alkohol, vilket Bard har kommenterat
att han inte har några nerver.
Till riktigt god musik krävs nerver eftersom det är på nervtrådar man
spelar med t.ex. klassisk musik eller invecklad ambient typ Björk, men
som affärsman är det väl bra att inte ha några och ta kalla beslut
vilket också Bard gör och man får ju lov att säga att man älskar hans
vänsterhjärna (intellekt inte politik, kom upp ur rännstenen vi diskuterar
viktiga saker här) men jag har alltid varit mer högerhjärna (läs föregående
parentes!)
Indianerna sa "Tänk gärna med hjärnan men de riktigt viktiga besluten
tas med både hjärna och hjärta". Det har för alltid varit mitt motto,
jag har levt i samklang med naturen hela mitt liv och vägrar detta
produktionssamhälle av skräp som är onödigt, böcker o annat är förvisso
det men inte att producera saker för att folk ska ha ett statistiskt
sett "lämpligt jobb".
En ond cirkel. Alla skulle kunna jobba med något de var bra på istället
för vad samhället säger är nödvändigt "för ekonomin".
För människorna då? Och naturen? Det är det enda viktiga.



Be well,
LordParzifal