Mitch Mitchell & Loffe Carlsson | Hyllningsartikel: drygt en vecka sedan Mitch Mitchell avled RIP

Mitch Mitchell RIP (1947-2008)

Ja sedan tonåren har den ena efter den andra försvunnit, såsom:

John Bonham (Led Zeppelin)
Cozy Powell (Rainbow, Black Sabbath, Whitesnake)
Randy Castillo (Ozzy, Lita Ford, Y&T)
Eric Carr (Kiss)
Ingo Schwichtenberg (Helloween)

...så nu är Neil Peart (Rush) the Last of the Titans, den siste levande giganten, ja många må säga Phil Collins men han komponerar symfonipop, inte rock, från ett trumperspektiv inte de symfoniska tankebanorna som är det jag älskar med trummor även om jag inte varit aktiv sedan millenieskiftet;
men ränderna går inte ur en tiger.



Här i Sverige har vi i modern tid (efter alla hippieband med Träd, Gräs och Stenar samt Kebnekaise i spetsen) endast haft Esbjörns trio och eftersom han drunknade tragiskt i somras och de inte heller existerar nu så har vi inget att jämföra med, något så stort som Experience var.



JahHollis lade upp nyheten, jag sökte nätet, och mycket riktigt, en kort notis i så gott som varje nättidning men eftersom jag är en TV människa förlitar jag mig på att man ska tala om för mig att mina favoritskådisar och musiker inte finns med oss längre. men halva sändningstiden går ju åt till människor som aldrig skulle ha en chans att nå upp till Experience nivå, någonsin, Jimis sång och gitarrspel har många försökt att härma men närmast kom väl Stevie Ray Vaughn och
Lenny Kravitz.

JahHollis inlägg med länkar från förra veckan finns här.

Min kommentar från den sidan:

"Ja svenska nyheter blir då sämre och sämre, kulturnyheter brukar annars bara handla om dödsfall men det här hade jag inte ens hört. Oftast hör man om B-skådisar månaden efter att de gått bort.
men här snackar vi högsta klass av musik, tidlös.
MM var en av de som man snappade upp saker från som 15 åring när det började flyta bakom hårdrockkaggarna (2 bastrummor 8 pukor som det skulle vara, svart tama).
han och Neil Peart i Rush samt Buddy Rich (min gamla trumlärares tips) var mina tidiga influenser.
Jag har lagt upp texter från skivor tillsammans med omslagsbilder och udda foton från Experience karriär förr, men inte i den nya bloggen men nu är internet mer utökat än för 10 år sedan så det går att hitta för den som letar."



Jimi Hendrix i Sverige '69
(STHLM Konserthuset 09Jan69)

Från Experience första inspelning:
"The U.S. LP came out on the Reprise label. Reprise records was an unusual amalgam of recording artists begun for Frank Sinatra after his dispute with Capitol. The original label is Reprise's tricolor "riverboat" label. The cover also differs from the U.K. release, the American version being more psychedelic. It was available in stereo-or at least what passed for stereo. Rock collectors speak of "true stereo". Are You Experienced? was in true stereo. However, this does not mean that a pair of microphones captured the sound of the band and the room they were playing in. It merely indicates that the stereo effect was not produced by electronically modifying a monaural recording. The practice of electronically processing stereo was still acceptable in some companies. Capitol's "Duophonic Stereo" processing of the Beach Boy Pet Sounds is just one example.

The remarkable aspect of the engineered sound of Are You Experienced? lies not in the stereo spread, but in the effects that Hendrix and engineer, Eddie Kramer, were able to achieve with Olympic Studio's 4-track facilities, and Jimi's electric sound sensibilities and guitar orchestrations. Musicians are still trying to figure out how he got all of the sounds on that record.

Guitarist Mike Bloomfield gives a glimpse of Jimi's experimentation in an interview from 'Scuse Me While I Kiss the Sky. He and Hendrix were fooling around with their guitars backstage at a concert in Los Angeles. Bloomfield was concentrating on his playing when he started hearing strange sounds coming from Jimi's amp. "Here I am playing, hunched over and playing all these notes and there's this guy . . . tapping the back of the (guitar) neck and he's got his vibrato in his hand and he's moving the toggle switch . . . and it sounded like sirocco winds coming up from the desert."



"Hansson & Karlsson är mycket kända i utlandet jämfört med andra samtida svenska artister. Mycket är det tack vare att de spelade förband åt Jimi Hendrix när han turnerade i Sverige vid flera tillfällen. Jimi Hendrix gillade deras låt "Tax Free" så mycket att han själv använde den i sin repertoar. Ett rykte säger att Hendrix köpte rättigheterna till låten av duon för 600 kronor." - Progg.se

De flesta kommer väl ihåg, som var med eller hört talas om den beryktade kvällen då Loffe satt bakom trummorna tillsammans med Hendrix på en klubb efter de spelat förband till Experience.

Jag har berättat om vissa delar i samlade kommentarer på Marcus Birros blogg men eftersom det inte var mycket musik där är jag inte där så ofta längre.

Något jag har nyupptäckt är musiken ur Exponerad som Loffe och Christina Lindberg var med i, den är skriven av Ralph Lundsten och Berndt Egerbladh och är helt otrolig, bara Jan Johanssons nordiska låtar och den med Jan och Cornelis kan mäta sig, men det här är mer elektronisk utflippad musik. The Doors "Riders of the Storm", en av mina absoluta favoriter, var ju känd under den här perioden så det var mer vanligt med bra musik därför.



Som trummis borde jag copy/pasta den bästa låten på var Hendrix skiva
men problemet är att alla är bra på olika sätt vilket gör att utmärkta skivor blir så bra.
(De gjorde bara tre,
Hansson & Karlsson gjorde fyra plus Hanssons soloskivor, en om Tolkien)

H&K:
'67 Monument
'68 Rex
'69 Gold
'69 Man at the Moon



Hansson & Karlsson STHLM Mosebacke 04-05Nov (1968?)

Han har även spelat in en ny skiva med "his playmates" (jazz), den nya proggskivan med Pugh efter de turnerade med Ja Dä Ä Dä 25-årsjubilerande låtar sommaren innan och säkert hunnit med någon till också...
Det är underligt att sedan "Jordgubbar med riktig mjölk" som kom som en överraskning då Loffe slutat filma och ägnade sig åt "Låt kameran gå" i TV3 tidigt 90-tal, har han nu gjort tre filmer och skivor.
JMRM, Götakanal 2 och nya rallyfilmen med PK feministen Maria och andra körandes rally, hade varit roligare om inte det gamla vanliga i moderna filmsverige händer även i denna "vi ska visa dom att invandrare eller kvinnor kan också" jamen det vet jag ju allaredan jag behöver inte skrikas åt, kärring! Får man säga så, ja det får man åt någon som sett till att Tito skakar galler på hörsägen. Tänk om nya bevis kommer fram så att hennes karriär är över, jag har mer respekt för Sanna Bråding för egentligen har hon gjort vad alla andra gör men det är bara det att det synts eftersom hon "åkt dit".
(Jag är bara glad att det inte gick som med den överarbetade tjejen i Wallanderfilmerna, Johanna Sällström).
Hon ser dessutom fräschare ut än någonsin med rakat huvud och yogameditationer.

Hon liksom Loffe är riktiga svenska kändisar (med jordgubbar).



Om Mitch Mitchell kan man säga att jag har band från mina egna projekt från 15 till 20 års åldern där hela gruppen blivit så inspirerad av denna gamla grupp att det faktiskt låter rätt bra (Hey joe, manic depression mfl)
Liksom Led Zeppelin så är allt värt att lyssna på eftersom det är skrivet i olika moods.
3rd Stone from the Sun (nej inte tv serien) tex är 100% Bra som jag brukar säga. kan spelas om och om igen liksom "I Don't Live Today" eller "Burning of the Midnight Lamp".
Allrahelst om man har en dålig dag blir den genast bättre, det är de dåliga dagarna som är bäst eftersom det är då man tänker efter mer och det resulterar i ett bättre resultat än om man mår bra och bara flyter med, det kan ju också vara bra men mer "som sömn i vaka". Flummigt, men det var en nytänkande flummig tid som aldrig försvann. IPRED vill bara få oss att tro det så de kan kontrollera oss ännu mer (tror dom kan styra människor, det är ju allt hippievågen var EMOT!).

Många säger Gene Krupa eller The Who's Keith Moon, men jag har alltid tyckt MM var en av de bättre trummisarna.
Det är med trummisar som med skummisar...It takes one to know one.

Om man jämför den musikexplosionen och de senare som hårdrock som jag var delaktig i så finns det egentligen ingenting nu efter grungen så med hopp om mer rock i framtiden och att alla slutar kopiera gamla grupper och skapar nytt för det är det musik handlar om. Att tolka gammalt och göra nytt.
Mitch Mitchell RIP



Klicka på listan för Hendrix alla konserter i Sverige '67

Listan är från en universitetsuppsats om Hendrix två turnéer 1967.



Poster från min egen ort då det begav sig 05Jan68
(exakt 5 månader senare föddes jag)

Min egen morbror såg dom i Högbo där Jimi raggade på hans date, och där Tomas Ledin blev känd som grabb för att ha stått och hållit i högtalarna så att de inte skulle vicka bakåt.

"Gruppen spelade på Gröna Lund i Stockholm i Sverige i maj 1967. Folk i Sverige och USA ansågs generellt sett ha liknande musiksmak, och spelningen var tänkt att ge en fingervisning om hur framgångsrik en eventuell lansering i USA kunde tänkas bli. Jimi Hendrix fick också ett barn med en svenska som nu lever, en pojke. 15 000 personer kom till konserten i Stockholm, och en månad senare framträdde gruppen på Monterey Pop Festival i Kalifornien. Spelningen rönte stor uppmärksamhet; bland annat satte Hendrix eld på sin gitarr och gruppen slog igenom i USA över en natt.

Jimi Hendrix använde sig främst av Fender Stratocaster-gitarrer, men också av diverse Gibson-modeller, till exempel Flying V, vid både studioinspelningar och livekonserter. En 8-strängad svensktillverkad Hagström-bas inköpt 1967 användes också vid studioinspelningar.[1]"



Hjältarna återvände till Sverige '69
(GBG, Lorensbergs circus 08Jan69)

"Hendrix gav flera konserter i Sverige, bland annat två stycken på Lorensbergs Cirkus i Göteborg den 4 januari 1968. Detta Sverigebesök blev uppmärksammat bland annat genom att Hendrix åtalades och dömdes för svår skadegörelse efter sin bärsärkagång natten innan på Hotell Opalen. Jimi Hendrix sista konsert i Sverige var på Liseberg, den 1 september 1970." Från wiki



Bara Kiss förutom Hendrix Experience '67 är mer omtalat som Gröna Lund konsert

Så nu kan fler än de som var med på den tiden säga
"att de sett Experience i Sverige"...

Live at the Isle of Wight var en video som släpptes restaurerd med faksimil på turneboken i boxen och den såg jag om och om igen vid 25års minnet av Hendrix bortgång;
mäktig upplevelse för 15-25 åringar och nostalgiskt för äldre.

Billy Cox, bas
var en gammal lumparkompis till Jimi som fick rycka in.
Och där spelar Mitch en av de bättre versionerna på t.ex. "Machine Gun" som f ö var
Miles Davis favorit då de hade en festivalspelning samtidigt.

Själv äger jag åtminstone två backar Hendrix bootlegs och även ett par halvrepiga original (EL & ABAL) medans AYE tyvärr är nytryckt europa exemplar, de andra ligger på Track (UK).


Amerikanska omslaget, min ser ut så här:


"Foxy Lady" - 3:18
"Manic Depression" - 3:42
"Red House" - 3:42
"Can You See Me" - 2:33
"Love Or Confusion" - 3:12
"I Don't Live Today" - 3:54
"May This Be Love" - 3:10
"Fire" - 2:43
"Third Stone from the Sun" - 6:44
"Remember" - 2:48
"Are You Experienced?" - 4:16



"EXP" - 1:55
"Up from the Skies" - 2:55
"Spanish Castle Magic" - 3:00
"Wait Until Tomorrow" - 3:00
"Ain't No Telling" - 1:46
"Little Wing" - 2:24
"If 6 Was 9" - 5:32
"You Got Me Floatin'" - 2:45
"Castles Made of Sand" - 2:46
"She's So Fine" (Noel Redding) - 2:37
"One Rainy Wish" - 3:40
"Little Miss Lover" - 2:20
"Bold as Love" - 4:09


Censurerades av dåtidens IPRED senare till:


"...And the Gods Made Love" - 1:21
"Have You Ever Been (To Electric Ladyland)" - 2:12
"Crosstown Traffic" - 2:25
"Voodoo Chile" - 15:05

Sida 2
"Little Miss Strange" (Noel Redding) - 2:50
"Long Hot Summer Night" - 3:30
"Come On, Pt. 1 (Let The Good Times Roll)" (Earl King) - 4:10
"Gypsy Eyes" - 3:46
"Burning of the Midnight Lamp" - 3:44

Sida 3
"Rainy Day, Dream Away" - 3:43
"1983... (A Merman I Should Turn to Be)" - 13:46
"Moon, Turn the Tides...Gently Gently Away" - 1:01

Sida 4
"Still Raining, Still Dreaming" - 4:24
"House Burning Down" - 4:35
"All Along the Watchtower" (Bob Dylan) - 4:01
"Voodoo Child (Slight Return)" - 5:14

"John "Mitch" Mitchell, född 9 juli 1947 i Ealing, Greater London, död 12 november 2008 i Portland, Oregon[1], var en brittisk trummis.

Mitchell var trummis på så gott som alla inspelningar som gjorts med Jimi Hendrix, även efter tiden med The Jimi Hendrix Experience. Han har även bland annat spelat på ett av The Pretty Things album och med The Riot Squad och Georgie Fame and the Blue Flames." från wiki

Det här slitet som var värt all möda dedikeras till alla fansen av Hendrix Experience <<< (ännu en bild finns här) och i synnerhet bloggkollegorna Farbror Sid & Jah Hollis.

Bloggar om Jimi Hendrix, Mitch Mitchell, Noel Redding, Billy Cox, musik, Jimi Hendrix Experience, Loffe Carlsson, Hansson och Carlsson, tribut, rock

Intressant som giganternas gitarrgigant

Be well,
LordParzifal